Blomma just till dig såklart!

Jag vet att ni är många där ute som precis har eller snart ska gå igenom en IVF. Vissa av er känner inte efter så mycket utan bara koncentrerar er på att få det hela gjort så det där plusset kan dyka upp. Andra känner precis hela registret av känslor passera genom kroppen flera gånger om dagen och är allt från nervösa till förväntansfulla till skräckslagna. Och för många av er pendlar det mellan mörk svart oro till soliga fluffiga drömmar om att det ska gå vägen. Vem du än är och vart du än befinner dig, vill jag säga:

DU är så jävla stark som äntligen lyckats ta dig hit. Fatta vad långt du har tagit dig från alla de månader då du inte fick hjälp, ni försökte och försökte där hemma och undrade vad som var fel på er när det aldrig gick.

DU är så jävla stark, för mest troligt är du den som är mest drivande i hela den här processen, även om din man finns där genom allt, så är det ändå dina steg som går först för att saker och ting ska ske. Det är DU och din kropp som påverkas och utsätts för alla hormoner och det är i dig det stora IVF-ingreppet sker.

Den värsta oron är ändå den som ropar djup inne i huvet på dig "tänk om det Aldrig går". Den har vi alla kvinnor haft... Du kan inte göra så mycket åt den lilla dumma rösten som ropar, den finns där... och kanske är det en bra sak ändå. Den håller dina fötter på jorden, den håller dig ödmjuk. Men låt den inte ta över, vägra acceptera ett "det går inte". DET GÅR VISST! DET MÅSTE GÅ!

Och den dag det går, sprid dina erfarenheter och det du lärt dig på vägen vidare till andra som står där du en gång var.

---

Jag var en gång den som stod där du nu står, och tycker nog fortfarande att jag fortfarande är en IVF-tjej med alla de där känslorna.

Denna "lilla" händelse är det största jag gått igenom (inte värsta, inte bästa utan den största). Just för att för min del var det så psykiskt påfrestande men samtidigt så viktigt, för jag kunde bara inte acceptera att det fanns en risk att jag aldrig skulle få barn. Och denna händelse blev faktiskt livsavgörande och kvalitetshöjande för min och min mans framtid. Det påverkade min relation till min man och stora slitningar på förhållandet blev det. Samtidigt är det idag förenat i så mycket glädje och förväntan. Vi tänker på Atlas och pratar med och om honom varje dag. ♥

Jag har börjat drömma en massa tokigt om nätterna. Det värsta är väl att jag vaknar upp och minns dem som obehagliga eller tunga drömmar. Jag drömmer om allt från ångestdrömmar där jag aldrig kommer vidare med det jag ska göra till att jag är orolig och svartsjuk att A ska lämna mig. När jag drömmer om A och att han ska lämna mig känns rätt lätt att tyda, jag är ju väl medveten om det faktum att jag aldrig i mitt liv någonsin ever har varit så beroende av en man som nu. Nu menar jag ju så klart på ett positivt sätt, då vi ska göra det här tillsammans för att vi älskar varandra. Men samtidigt är jag ju som mest skör nu, tänk om han lämnade mig eller var dum mot mig. Drömmarna speglar nog den rädslan.

Babycenter skriver såhär om drömmar under den här perioden av graviditeten: "Om du har konstiga drömmar - vare sig de handlar om bebisar eller graviditeten eller ej - kan det vara så att din sömn påverkas av graviditetshormoner, alla förändringar som din kropp går igenom och blandade känslor av glädje och oro inför att bli mamma."


En annan sak som kan spela roll är att jag sover dåligt, vaknar upp många gånger under natten och känner mig störd i sömnen. Jag ligger obehagligt, det är trångt och varmt, magen känns tung och jag kan inte rikitgt ligga på rygg... Sen är vår säng en jävla skitsäng dessutom, den lutar inåt i mitten så vi båda rullar in till mitten. Så där ligger jag och trängs med min två meter långa och 100kg tunga man. Många gånger trevlig, men med mardröm och svettattack inte lika.

förresten så ändrade jag benämningen på länklistan till "Fina blivande mammor", för det är precis vad ni är... oavsätt IVF eller andra behandlingar.

blodtrycket sjunker och humöret kokar. så ser mina dagar ut.

jag har lågt blodtryck som gör att jag blir svimfärdig och yr. barnmorskan säger att det är helt normalt och att all energi i kroppen går åt till bebisen. varför är det ingen annan kvinna som ställer sig upp och berättar att de mår dåligt. tycker att jag är den enda... och det kanske är så... vem vet.

mitt humör är värre än en såpopera på tv. jag grinar så att A inte kan sluta skratta och tycka jag är gullig och ibland skriker jag och är elak att jag undrar hur länge och hur mycket mer han ska orka. stackars människa.

annars rullar dagarna på och förbi och Atlas buffar mig i magen när han orkar och jag funderar på vilka sånger jag ska börja sjunga för honom redan nu. det sägs ju att de sånger man sjunger för bebisen i magen känner de igen sen när man sjunger efter att de fötts. roligt ju. ska typ välja 1 maj kampsången "internationalen" eller "du hast" med Rammstein. hahaha!

Bästa sushin i stan!

Ammen, hur fint tror ni inte det här satt när man har cravings efter sushi som en heroinmissbrukare. Hejhopp! De slank ner i både min och A's mage tillsammans med två skålar misu-soppa. Jum jum give me some! De vi inte orkade tog vi hem i doggy-bag och ska mumsas upp nu. Nam nam! (Ja... Jag äter bara de godkända "mamma-bitarna").




Sen hittade vi en massa roliga böcker på bokrean, bara med baby/barntema såklart. Mysigt. A plockade böcker till höger och vänster... Blir väl det första han köpt till vår lille tuss. Och vad passar inte bättre än denna bok :)

Lille Atlas. Till vår lille Atlas ♥

Idag börjar den. Jag ska möta upp A efter jobbet och ta mig en titt på utbudet. Kanske hittar jag några roliga gravid- eller mammaböcker att läsa, då jag läst ut jättehögen (med gravid-tidningar) jag fick av Lisa. Så nu känner jag mig tom inombords.

Jag tänkte att jag borde sammanställa de IVF-bloggar jag läser. För de flesta av er som läser är på något sätt i en liknande situation som jag varit eller är i. Och stödet och tipsen från andra tjejer som går igenom ofrivilligbarnlöshetsbehandlingar och IVF/IVF-graviditeter har hjälpt mig väldigt mycket.

Så om jag sammanställer den lista jag har och sen lämnar ni kommentarer om de bloggar Ni läser så lägger jag in dem också. På så sätt kan fler hitta till varandra och nyheter (så som vårdgaranti exempelvis) kan resa fort emellan oss.

Så kom igen, lämna dina bloggtips. det går bra att va anonym :)

PUSS ♥

(och bloggarna hittar ni här till höger)

Idag hos barnmorskan bröt jag ihop. Hon lyckades bara fråga hur jag mådde och allt bara forsade ut genom ögonen. Det är väl mest hormonerna som har satt igång mitt bölande beteende de senaste dagarna, jag grinar för allt och inget. Men samtidigt känner jag mig ensam mitt i allt det här. Jag har inte riktigt någon kvinna att dela allt jag går igenom med, ingen som förstår att det är jobbigt att må dåligt. Jag saknar en mamma att få prata med. Det är sällan jag gör det. Sist var nog när jag var 15 år och inte förstod hur världen var funtad, då... och nu när jag är gravid saknar jag en mamma. En riktigt mysig bullmamma som frågar, tröstar och älskar mig.


Att jag är trött på att må dåligt har ni hajat vid det här laget. För jag förstår att ni är trötta på att höra om det, så ni hajar att jag är trött på mig själv. Men Karin peppade mig och lyssnade, sådär som en mamma gör :) Sen ordnade hon med en sjukskrivning och sa att jag gör ett strålande jobb med blodsockret och alla prioriteringar jag gjort har varit helt rätt för mig och Atlas. Ibland kan det vara skönt att få höra, att man faktsikt är bra- för jag har aldrig varit gravid innan så jag är ingen expert på det här. Och att ständigt leva med det stora lavinberget ovanför huvudet och vara orolig att när som helst kan barnet dö pga DINA misstag med mat/blodsocket/insulin... det är en tuff börda att bära.

Alla tester hon tog såg jättefina ut, båda järnvärden, alla urinprover, blodsockermedelvärdet (Hba1c) och blodtryck.

jag hoppas att det framgår vilken mage som tillhör vilken vecka :)

Detta inlägg gäller er som ska göra IVF utomläns och då framförallt vid Örebros universitetssjukhus.



Utlägg så som tågresor, bussresor, benisnpengar osv- dessa kvitton sparar ni såklart! När resan är gjord (och ni gärna plussat, så du vet att du inte kommer åka dit om en månad eller två igen) kan du skicka in kvitton till färdtjänst/sjukreseenheten.

Jag vill dock uppmärksamma er om att de inte ersätter den hotellnatt man gör (om man nu gör en), då de menar att man kan ta ett tidigt tiiiidigt tåg från Stockholm och hinna precis i tid.
Vi gjorde vår IVF i november mitt i snöyran och det var inställda tåg till höger och vänster. DET FANNS INTE EN CHANS I VÄRLDEN, ATT JAG SKULLE TA DEN RISKEN ATT MISSA MITT ÄGGPLOCK FÖR ATT OPÅLITLIGA SJ INTE DYKER UPP MED TÅG I TID.

Så vi tog in på ett billigt vandrarhem (som vi faktiskt är jättenöjda med, smidigt och enkelt. Ta med egna lakan!) precis i närheten av sjukhuset. Vi skulle vara på USÖ kl. 7.30 och eftersom jag tagit ägglossnigssprutan hade jag ingen lust att vara sen (läs: 30 ägg som lossar och hela IVF'en är åt helvete). Så vi bodde på vandrarhem för 600kr och det vill alltså INTE färstjänst/sjukhusenheten ersätta, då de menar att man ska hinna med morgontåget (som inte ens gick när jag skulle boka biljett, men men, jaja).

När jag sa detta till kärringen i telefon menade hon att OM man ska få ersättning för hotellvistelsen ska man ha fått en godkännande INNAN man bokar och åker dit, så man vet att man får pengar tillbaka. Hur som helst, ni som orkar, ring gärna och fråga om ni inte kan få betalt för ert hotell. Vi gjorde inte det (för vi inte visste) och fick då betala notan utan ersättning, men vad fan gör det? :) Vi ska ju få en bebis!

Men alla kvitton för sjukhusbesök (både uttag av ägg och sen insättning av embryo), kvitton för resan (tåg, buss eller bensin) skickar man in till:

Färdtjänst/sjukreseenheten
Box 30103
104 24 Stockholm

Glöm för bövelen inte att skriva vem du är som skickar in kvittona. Personnummer för dig och din man samt till vilket konto pengarna ska skickas in på.

Om du är smart ringer du Färdtjänst/ Sjukhusenheten innan och dubbelkollar all info. 08-7208080

---

Står du i IVF-kö i Stockholm? Ring och kräv vårdgaranti och du har garanterat börjat din IVF behandling inom 90 dagar, dock i ett annat län. Men vad spelar det för roll? Vem vill vänta 1,5år i Sthlmskön?

Vårdkansliet, Stockholms läns landsting, har telefon 08-123 134 00. De har telefontid måndag till fredag klockan 7.30-14.00.

Illamåendet är mycket snällare mot mig. På kvällarna är det skitjobbigt, men jag klarar mig i princip igenom dagarna utan att vilja spy ner alla jag träffar. Det är så jävla skönt! Jag tror också att min fina A märkt av att illamåendet inte spökar lika mycket. Happy wife- happy life.

Däremot har jag sprängande huvudvärk, fortfarande något trög mage (tips: ät en kiwi varje dag till frukosten, det hjälper), tröttmössa.se (men är okej på dagarn då jag lyckas sova minst 11h/dygn), likblek och grå i hyn, fett och hängit trist hår, känner att jag gått upp i vikt och då inte bara över magen :(

Däremot säger folk att det syns att jag är gravid nu. Och det var efterlängtat, att äntligen se gravid ut och inte bara "fläskig med för stor tröja".

Cravings: citronvatten (med massa citron!), sötsaker som arkrasbollar och mums-mums, potatis och ris i alla dess slag. Bubblare: Sushi och misu-soppa! Åh yes baby!

Ja visst. Men det känns mer som puttrande bubblor i ett akvarium. Men det är Atlas som lever loppan där inne. Efter som det inte känns som riktiga bebissparkar är det fortfarande svårt att fatta. Eller jo, man känner att det är bebisen... men det är inte så som man föreställt sig... Eller jo, det är precis så som man föreställt sig, fast med lättare tryck och med en liten fot :)

Imorgon barnmorska för samtal och blodprover.

Har du en timme över? Inget att göra när du sitter vid datan?

Kolla då in "Kvinnor liv" på tv3play med Cherry Healey, jag tycker hon är så fantastisk. I detta avsnitt följer hon olika kvinnor som är i olika åldrar och i olika skeden i livet och i graviditeten.

Tycker det här avsnittet är så jävla bra, jag sitter och bölar som som en våt trasa. Hennes avsnitt om tjejers alkoholvanor är också riktigt bra och riktigt tragiskt (jag var i chock hur unga mödrar skildras och super ner sig och tappar sin värdighet). Ta er tid och titta på dessa fantastiska dokumentär-avsnitt om engelska kvinnors liv.

Om kvinnors graviditet

Om Kvinnors alkoholvanor

igår var fotografen här och tog fin fina bilder på vår älskade pärla till lägenhet. Min syster kom i god tid innan (då A var på jobbet) och hjälpte mig fixa till det sista och hålla mig sällis. Det är mycket jobb med att fixa innan en fotografering och fan ännu mer när det är visning... då måste man väl tvätta fönster och sånt. Suck!

Men fint blev det iallafall!

Min syster fotar med vår kamera för skojs skull... det har ju aldrig varit såhär rent. haha.

---

Idag på Konsum fick jah sånt sug efter blodpudding. FREAKY!
jag har inte ätit blodpudding sen dagis och trodde inte att det någonsin skulle ske igen. Men visst serru, här sitter jag med magen full med pudding, bacon, keso och sylt. Mumma!

... alltså den 11 mars 2011. Då ska vi på stora ultraljudet och leta efter Atlas snopp (eller egentligen ska vi ju kolla så att han är frisk och har vuxit som han ska). Det är inte långt kvar... eller jo, hundra år! Men jag har fått en tid iaf ♥

A med sitt godis förra året.

 

Kom på ju att det var hjärt-dagen igår. Vi åt A's berömda hemmagjorda tapas och så fick jag en låda choklad. Vi tittade på en film och sen satte vi igång med att fixa i ordning lägenheten. Vi var lite griniga eftersom båda är såna kontroll-freaks så det krockar lite ibland. Vad som ska stå vart och vem som ska göra vad osv. haha. Vi är rätt roliga ändå. Typ vid 2 på natten var vi klara.


Nu hoppas jag A ska ringa mig och säga att mäklaren ringt och sagt att vi fått en fin lägenhet vi budade på i söndags. Den ligger precis nere vid kanalen med en superschysst utsikt (allt är väl relativt, men det är en fin utsikt). Det enda som behövs göras är garderobsbygge då den inte har en walk-in-closet. Buhu! Det var några som la 50.000kr mer än oss, men de har andra inflyttnignskrav så förhoppningsvis väljer dem oss (eftersom vi är så mycket mer medgörliga, höhö).

Här är jag i min walk-in-closet.

Vi ska lägga ut vår lägenhet för försäljning. Så imorgon kommer fotografen. Jag och A rensade och "stage'ade" lägenheten som fan igår kvälll. Får vi inte 2 450 000kr eller mer säljer vi inte, och det är mäklaren väl medveten om. Men vi hoppas såklart!

När bilderna är klara lägger jag upp dem här så ni får se :)

Bugaboo



Just nu står barnvagnsköpet mellan iCandy och Bugaboo Cameleon. De uppfyller båda de krav vi har på en barnvagn, frågan är bara vilken det blir så småning om. iCandy kan man göra till en syskonvagn om det skulle bli aktuellt, men bugaboo har ett bättre andrahands värde. Jaja, vi får fundera vidare.

 

Gud jag ser ut som Barbapappa!
Idag i duschen när jag skulle raka bikini-linjen insåg jag hur mycket jag växt sen sist. Hujedamig vilket bukomfång jag fått. Blir fan skraj, vad är det som pågår där inne?!



Idag ringde min engagerade diabetesläkare och stöttade med tips och råd för att göra blodsockret ännu bättre. Så nytt samtal om en vecka. Går skitsmidigt att maila in alla mina (minst 10st) värden jag tar varje dag, i ett excel-dokument och sen ringer han och säger vad han tycker och tänker och frågar en massa och sen säger han vad jag ska ändra och inte.

Här sitter jag med min tallrik havregrynsgröt medan hela Stockholm blir vitt igen och folk svär över att tunnelbanor och bussar inte fungerar.

Igår när A kom hem hade jag gjort en härlig hälsotallrik åt honom. Han blev så glad. Han tror nämligen att han blivit tjock nu när vi har blivit gravida. haha. Det har han inte, men han tror det och han är lite ledsen över det. Så jag överraskade med en god och nyttig tallrik med massa gott.




Som ni ser är det ju en hel del:
Rökt blackyskinka och fransk lantsalami
Linser och några tortellinis färskpasta med kronärtskockefyllning och riven parmesan
Kronärtskocka, sockerärtor, solrosskott och avocado
Rörorna är gjorde på lätt creme fraish, en med chevreost och en med paprika-relish. Sen fick man keso till om man ville och nybakat mörkt bröd.

1. Skorpor och kex på nattduksbordet som hjälper dig ur sängen på morgonen. Hjälper även när du vaknar upp av att illamåendet härjar mitt i natten.

2. Fyll kylen med goda färdigmatsrätter (även soppor på burk) som du snabbt kan värma OM illamåendet sätter fart innan lunchen och ingen är hemma och kan hjälpa dig laga annan mat. Den här veckan har jag köttbullar, korvstroganoff och kyckling ifrån operakällaren väntandes på mig.

3. Ha skorpor, servetter och spypåse i din handväska. Alltid!

4. Vädra hela tiden, frisk luft hjälper till även om man helst vill hoppa ut genom fönstret.

5. Försök gå ut och gå. Även om det är det sista man vill, bara ner till mataffären eller runt huset är bättre än att ligga och kvida i sin egen illamående-grop.

6. Ge din man fishermans friend-tabletter så fort han vill va i närheten. Kanske taskigt, men munnar luktar illa, speciellt när man har kräket stående upp i halsen. Min man är inte sur för det längre, han har insett att det finns chans för puss om han tar en :)

7. Ät önskemat. Fisk? Våffla? Avocado? Våffla med fisk och avocado? Världen är ditt smörgåsbord och endast ditt illamående är din begränsning. När du mår illa: ÄT! Det är det enda som hjälper.

8. Berätta att du mår dåligt för folk i din närhet. Gnäll inte. Informera konkret och säg att det sliter dig i bitar. Folk får acceptera det. Du har inga skyldigheter mer än att överleva denna period.

9. Vad gör situationen bättre? Ligga i sängen och läsa? Sitta vid datan med dina skorpor? Ta en tablett Postafen, Lergigan när det är som värst? Just do it! Finns inga måsten mer. Vila och lugn och ro är det du behöver.

10. Alla säger ju att det är värt det när väl bebisen är ute. Det är inget jag kan relatera till när jag mår som sämst.... Men det ska tydligen vara så. So hold on!

Jag vet inte vart jag ska ta vägen? Mitt psyke orkar inte mer!

Mitt illamående är tillbaka, varför fan då? De säger ju att det ska bli bättre i andra trimestern... Helvete heller! Alltså jag tror inte ni fattar vad jag pratar om för illamående, inte "lite snurrig" utan den där känslan som infinner sig en minut innan du kräks när du har magsjuka. När man gör allt för att låta bli att spy och man önskar att man aldrig blivit född... Hela jävla dagen hela tiden! Jag känner mig självmordsbenägen, jag orkar inte mer!

Ibland hjälper det att äta, men inte alltid. Jag har ju ett blodsocker att tänka på också så jag kan inte äta hela tiden. Jag fattar inte hur mycket mer jag ska orka. När det släpper för en stund bryter jag bara ihop och gråter som ett barn... Det är så jävla jobbigt!

idag började dagen med en huvudvärk som knappt fick mig ut sängen, sen dess har allt bara blivit värre. Tänk om det kommer hålla på såhär fram tills augusti, då vet jag inte vad jag ska ta mig till. Sen helt plötsligt inser jag att om jag gnäller nu- hur ska jag någonsin klara en förlossning?!

 

Igår var jag på SÖS specialistmödravård igen, denna gång för att prata diabetes med diabetesläkarna. Min blodprover visar att jag har ett bra genomsnittsblodsocker (Hba1c: 4,8) men jag får fortfarande höga värden efter måltider och efter mina mellanmål som inte är bra. Målsättningen är att aldrig komma över 7,5 någon gång, och ganska ofta är jag upp på ca 9 i blodsocker efter maten. Då brukar jag skjuta in en liten dos insulin extra så blodsockret går ner på en gång, detta sa läkaren var bra att göra om man hade lite för högt värde, men målsättningen är som sagt att aldrig gå över 7,5, så jag måste justera doser och mat bättre. Suck!

 

Det jobbiga är att jag fortfarande mår illa emellanåt och då behöver jag äta något, detta "något" är ofta bröd eller kex eller liknande, sånt höjer mitt blodsocker ganska mkt. Åh vad jag önskar att jag var frisk från denna helvetessjukdom så jag slapp hålla på och tänka på att "inte äta" eller "måste äta" eller "dödar jag Atlas nu om jag har så här högt värde" eller "jag tror jag svimmar, jag har inget socker i kroppen!!". Fan också!

 

Min läxa blev iaf att ha täta kontakter via mail med läkaren där jag hela tiden måste rapportera veckans alla blodsockervärden före och efter alla måltider och även allt annat där emellan. Detta för att läkaren ska kunna se vart jag "brister" och hur jag ska kunna korrigera.

 

 

---

 

I natt vaknade jag med jättelågt blodsocker (2,0) och den känslan är så jävla fruktansvärd!

 

Jag vaknade alldeles svettig och skrek rakt ut, A hämtade mjölk och banan till mig och jag försökte verkligen vänta ut allt, så sockret i kroppen skulle stiga. Men det gick inte. Jag tog mig upp och tryckte i mig två leverpastejsmackor, två skålar yoggi och en kiwi. Jag tog lite extra insulin eftersom jag förstod att sockret skulle stiga kraftigt efter det jag ätit.

 

Jag var helt slut efter den kraftiga känningen (känns lite som när man är så hungrig att man är helt svag i kroppen, skakar och blir yr och kan tänka sig äta en hel häst. När jag var yngre fick jag så om jag varit på badhuset hela dagen och lekt och helt plötsligt insett att jag var hungrig, ungefär så, fast 100 gånger värre och är ju såklart livsfarligt för mig och inte för en frisk) och ville bara somna om, men var tvungen att ställa klockan på alarm som skulle väcka mig 2 timmar senare så jag kunde mäta blodsockret igen. När jag vaknade 2 timmar senare mådde jag skitilla och ville egentligen äta lite bröd för att få det att gå över, men efter nattens härj vågade jag inte, ifall blodsockret skulle bli för högt och skada Atlas. Så det var bara att genomliga illamåendet och försöka somna om, vilket jag såklart inte kunde förens 3 timmar senare, då var klockan 6 på morgonen.

 

 

Det allra senaste kortet taget på mig var ett ifrån Bangkok i slutet på januari. Vi har ätit en bautafrukost nere på frukostbuffén (läs: pannkaka, våfflor, bacon, ägg, crossaint, frukt och chokladfontän) och nu ska vi ner och bada i poolen innan det är dags för flygresan hem.

 

Detta var det sista inlägget med bilddagboken.

Min kompis H har en fransk bulldog som heter Dexter. Den är helt grymt söt!
Därför blir det bilder på honom när jag ska lägga upp en tokig bild, för han är tokigt söt!

Tokig.

Jag asgarvar alltid åt de bilder A gör i Fat Booth på sin iPhone-app. För er som inte vet kan man göra sånna här tjockisbilder på sig själv med en applikation i iPhonen. Jag tycker det är skitskojjigt. Men egentligen är det inte skojjigt, jag borde veta bättre än att driva med sånt här. Fy. Men bara för min fåfängas skull vill jag påpeka att jag inte ser ut sådär som på bilden... än! :)

Med tjejerna så klart! Båda är gifta med riktigt bra karlar och bilderna är ifrån deras två möhippor. En fick skämma ut sig på stan i lussebulle-halsband (vilket jag inte tycker är så farligt) och den andra fick vara Mimmi-pigg och sälja kådisar, sorry about that gumman :) Båda kvällarna avslutades med god mat, fest och för mycket alkohol.

Nä nu! Jag skulle göra ett inlägg om lakritsflaskorna jag har dille dille dille dille DILLE på!

Dessa är mina dillegodisar, rör du dör!

 

Men då helt plötsligt när jag surfade runt hittade jag en bild på en sorts flaska jag inte sett tidigare.

Pepperlakritsflaskan!

 

Jag skrek rakt ut "dillegodis-min-mig-ge-mun" och så pekade jag på bilden och sen pekade jag in i min mun. Imorgon ska jag ut och scanna alla godisbutiker i Stockholm som den sanna gravida-diabetes-kvinna jag är.

 

 

Tips belönas!

Jag kanske är lite känslig med alla hormoner och förändringar.

Men jag blir verkligen ledsen och stött av folks jävla kommentarer hela tiden. Alltså inte blogg-kommentarer, haha. Utan kommentarer ute i det vanliga livet. Folk har så jävla mycket åsikter om vad man ska äta, köpa, vara, klä sig, växa, gå upp, gå ner, göra, inte göra, hinna med, fixa klart osv. Jag fattar inte hur folk tänker. Kan man inte lära sig hålla käften? Jag är inte intresserad av vad DU tycker om min och min mans beslut. Jag och A är två intelligenta, utbildade, eftertänksamma och goda människor som inte vill något annat i den här världen än att få ett frisk barn som kommer att leva ett gott och friskt liv. Vi kommer givetvis göra allt vi kan och massor där till för att detta ska kunna ske. Därför är de beslut VI tar, beslut grundade på att VI anser att VI gör det bästa VI kan.

Jag har haft folk omkring mig som har åsikter som är helt jävla irrelevanta för mig. Jag är inte intresserad. Det är mitt barn, det är jag som tar besluten och inte du. Så shut- shut up.

I helgen sa till exempel en person så här till mig "det är viktigt att man inte går upp för mycket i det här med barn. att man inte inte bara hela tiden tänker på barnet och gör saker för barnet, utan att man behåller sina intressen och det man själv gillar. jag menar du kanske inte bara ska hålla på och tänka på att du är gravid och ska få barn hela tiden".  W H A T ? ? ! !

Till det hela hör även att personen som säger det här är en väldigt stark individualist som inte är redo för barn och kanske till och med anser att jag på något sätt "drar ner" A i bebisträsket. Jag vill även tillägga att jag inte tycker (självklart min personliga åsikt) att jag förlorat mig själv i babykläder, blöjor och tvättlappar. Men det är klart att jag varje dag tänker på det faktum att jag ska bli mamma och vad detta kommer att innebära- jag menar jag blir påmind varje dag- det växer och bökar och jag har massa graviditetsbesvär. Jag tror även att detta är en del i hela processen att förbereda sig att bli mor, att komitta 100% dygnet runt till en liten människa som är helt beroende av sina föräldrar. Och detta är något jag är stolt över. Jag är stolt över att vi äntligen är gravida, att barnet är friskt och att allt ser bra ut. Jag älskar mitt barn och min man och jag är lycklig. Jag har ambitionen att bli en bra mamma, en mamma som älskar sitt barn och alltid finns där. Ni som hängt med tidigare kan läsa om min egen mamma HÄR. Jag ser inget fel i att jag har dessa känslor och tänker och funderar mycket kring den mamma jag vill bli. Speciellt inte när man själv saknat sin mamma.


Sen ytterligare: jag vill kanske inte att alla fioler och stråkar ska spela snyft-musik för oss som haft det svårt att bli med barn eller alla ni som just nu är barnlösa, men har man haft det svårt och haft en fruktansvärd sorg och ovisshet i sitt hjärta... tycker jag kanske inte att det är konstigt att mycket kretser kring att faktiskt äntligen få vara gravid och vänta in sin guld-unge.

Så nu tänker vi oss alla för innan vi börjar "tipsa" folk om hur man gör- om de faktiskt inte frågar "hur gjorde ni?" eller "vad skulle du ha gjort?". Folk är så jävla snabba med att hoppa på tåget "jag tycker att ni ska..." eller "så skulle inte jag ha gjort..." eller den värsta jag fått "varför ska ni göra Det? det tycker jag är oetiskt". Jävla idioter! Det är ett jävligt klumpigt och ointelligent sätt att tilltala folk om hur de "borde göra". Så åter igen: Shut- shut up.

Här tittar jag på barnvagn på Babyland. Jag ser tandlös och nyvaken ut, men skenet bedrar :)
Vi tittade även på spjälsängar, barnstolar, skötbord, amningskudde, babysitter, bröstpump, babygym och nappflaskor i glas. Vi var helt slut efteråt, så vi åt köttbullar och semla på IKEA. Vi köpte en fårskinnsfäll till Atlas på Ikea och lite glas till oss. Jag har haft en fin helg och illamåendet kommer numera endast på kvällarna innan jag somnar. Nu ska jag lägga mig i soffan och hugga tag i traven med gravidtidningar jag fått av Lisa medans A spelar Battlefield på sin Playstation 3. Fin könsindelning.

Det är svårt att välja, men Bugaboo är mycket intressant.

 

A skickade ett sms till mig på lunchen.

"ska vi två ta oss ut på stan imorgon och titta på barnvagnar?"


Skönt att det inte är jag som behöver härja om sånt, min man tar tag i det :)

Igår kväll innan vi somnade sa han helt plötsligt "vi kanske ska ta en heldag på IKEA nästa månad och börja handla bebissaker". Jag höll på att sätta kudden i halsen, men svarade bara "det låter jättekul, det gör vi". Vad har det tagit åt honom? Har han äntligen fattat att han ska bli pappa? :)

Jag fick även en jättetrave med gravid-tidningar av min "svägerska" Lisa, den har A börjat läsa ur. Han ropar bara "ny tidning" och då är det bara att langa över en ny gravidtidning åt honom. Söt!

Min familjs hundar. Ringo och Lipton. De gör mig alltid glad!

Detta gör mig så otroligt glad. Mitt liv har tagit en ny vändning. Mitt liv kommer aldrig mer bli detsamma igen. Jag ska bli mamma!

Midsommar vid vårt landställe i skärgården.

I mars förra året mötte vi våren i Paris. Vi gick gata upp och gata ner i vackra vår-Paris. Vi åt baugetter, fikade på mysiga kaféer, åt fantastiska middagar, såg otroliga byggnader och utsikten från Sacre Cour. Vi var lagom salongsberusade och sprang runt nere på gatorna vid Moulin Rouge i Montmartre-området. Vi bodde på ett mysigt äkta franskt hotell och köpte frukost i små gulliga stånd rakt över gatan i Montmartre. Paris är en all time favorite!

Frågan är inte vilka som ställer upp för mig, frågan är vilka jag ställer upp för.

Man gör så gott man kan för dem man älskar och bryr sig om. Men för mina systrar ger jag mitt liv. Utan tvekan.

När jag var bridesmaid på min fina väns bröllop. Bruden och M-A är mina fina närmaste.

Min äldsta nu kvarlevande vän, obeskrivligt lojal och god vän.

Min B som är som en syster. I vått och torrt.

Dessa 4 är mina närmaste.

Jag blir alldeles slut och stressad av den här bildlistan. haha vad har jag gett mig in på? Jaja, bara att fullfölja min uppgift. Snart är det över, hang in there!



Annars ser jag fram emot helgen. Svärfar kommer upp från Barsebäck och hänger med oss ikväll. Imorgon firar jag och A 2år ♥ (vet iofs inte vad vi ska hitta på) och på söndag ska vi på lägenhetsvisningar.


De värsta grav-krämporna verkar ha blivit bättre men illamåendet kommer som en kalldusch vid 18-tiden varje kväll. Då är det ingen idé att prata med mig. Jag hoppas att v.14 som startar på måndag är snällare mot mig.

Sen vill jag lägga till, att eftersom jag vet exakt vilket datum USÖ plockade äggen (måndag den 22 november), så är ju varje måndag min brytdag för ny graviditetsvecka. Men grejen är att SöS har sagt att jag ska förlösas senast den 12 augusti (jag är tillbakaflyttad och vet inte varför, men jag protesterar inte) så ska jag beräkna graviditeten utigrån BF så är min brytdag på fredagar. Jaja, man kan slita ut hjärnan för mindre. Huvudsaken är att Atlas mår bra och kommer när han är klar.

När jag kom hem en sommardag 2009 stod denna cykel mitt i lägenheten och väntade på mig. Världens bästa cykel! A tyckte det var dags att vi började cykla, sagt och gjort... Under höst, vår och sommar cyklar jag i princip över allt i Stockholm. Den bästa investeringen man kan göra, både för miljön och din hälsa.

 

Jag har somnat på soffan och min kompis B tycker att ett litet fruktskämt var på sin plats...

Åren 2003-2005 jobbade jag som kallis på Teaterbaren i Kulturhuset. Jag bodde i min första egna lägenhet på St.Eriksplan och levde rent ut sagt loppan. Jag festade och jobbade i skift, jag åt pizza från pizzerian i mitt hus och handlade all min mat på 7eleven på andra sidan gatan. Det var även då jag för första gången träffade A på Debaser en blöt lördagsnatt, men jag var totalt ointresserad, men hos honom sådde jag ett frö som blev en blomma många år senare :)

 

Jag hade tydligen Nalle Puh-tavlor i min första lägenhet (och även min Nalle Puh-samling av nallar upphängda på väggen, som någon trofésamling). A pratar fortfarande om hur förskräckt han blev första gången han var där. Han var övertygad om att jag hade någon form av diagnos som inredde med Nalle Puh-grejer.

Det här blev lite knivigt. Jag anser inte att det finns någon jag kan berätta ALLT för. Jag har vänner jag kan prata om nästan allt med, där kan jag ventilera, gråta, skrika och bara babbla på. Men ALLT skulle jag inte berätta för dem. Det finns ingen jag skulle säga allt till, utan folk får olika delar- i olika omgångar. Det är lite klyschigt det här med att "min bästis kan jag berätta allt för" jag tror inte på det, ingen vet allt om någon. Så det blev en bild på mig själv, jag vet ju allt om mig. Det blir bra.

A woman's heart is a deep ocean of secrets.

Min pappa är väldigt snäll. Även om jag inte alltid kanske har tyckt det så vet jag idag att han är snäll. Speciellt mot mig, hans enda barn. Han har dragit upp mig ur knipa efter knipa och alltid funnits där.

Senaste tillskottet i vår släkt är bebisen Viggo som kom i november. Han är min bror och hans fina fästmös son. Han och Atlas kommer göra mycket bus ihop.

Någon jag saknar mycket är min lilla londonbo och gudagåva M-A. Jag hann inte träffa henne när hon var i Stockholm i julas så sist vi sågs var tidigt i höstas. Det har hänt så mycket i våra liv det senaste året och när man inte kan träffas och ventilera ut allt över en fika kommer saknaden och gör sig påmind.

En vän jag inte träffat på jättelänge är min kompis V. Han och jag jobbade ihop för många år sedan och vi blev skitbra polare, när han och hans tre polare skulle åka Asien runt tog jag chansen och åkte och mötte upp dem i Shanghai, Kina.



V käkar öra på nattklubb i Shanghai.




Hela gänget och lite av Shanghais skyline.

Det var en grymt bra resa på en massa olika sätt, Kina är verkligen ett häpnadsväckande land.
V har idag blivit pappa till en liten flicka som heter Hildur Maria.

Sista inlägget för idag.

Back in the days. Jag tog studenten 2002 och var väldigt glad.

Jag är stolt ägare till två fina storebrosor. Vi är totalt 5 syskon. Här ser ni tre utav fem.

Jag jobbar på lite snabbare, då jag inte kommer orka hålla på hur länge som hellst med denna bilduppdatering.

De två jag älskar mest i hela världen är mina två småsystrar. Det finns ingen (mer än Atlas) jag skulle göra allt för att skydda. De är 9 och 10 år yngre än mig och vi har inte samma pappa, men de är mitt kött och blod och jag gör allt för dem.