Snälla du.

Ge inte upp! Fortsätt mot det mål Ni båda vill nå. Det är tufft nu, det blir tufft ibland. Låt inte nederlagen slå dig eller er i bitar. Det kommer ljusare tider och en dag är den hos er... bebisen.

Snälla du.
Ge inte upp! Hade min mamma gett upp hade jag inte funnits idag.

 

Styrkekram från Elvie!

Senaste tiden har det kommit en massa IVF-bebisar till världen. Jag blir så berörd, då jag följt dessa tjejer (och många fler) under en lång tid.

Senast idag kom Martinas lilla Vega till världen och bara ett par dagar efter Elvies födsel kom Jennys bebishumla. Även Familjecirkus och Rödtotten har fått äntligen sina älsklingar.


GRATTIS SOM FAN! Det finns ingen period i mitt liv (so far) som har varit så fantastisk och omtumlande som den 27 juli och framåt då min Elvie kom.

Den här artikeln kanske kan vara intressant för dig som vill veta uppföljningen av IVF-barn och mödrar.

Läs hela artikeln här!

Sammanfattning:
Uppföljning av 16 280 barn födda efter IVF i Sverige underåren 1982 till 2001 och deras 12 186 mödrar redovisas. Andelen tvillingar har minskat från maximalt 29 procent 1991 till 18,5 procent 2001. Härigenom har andelen för tidigt födda minskat. Det kvarstår vissa överrisker för neonatal dödlighet, missbildning och sjuklighet efter nyfödd-
hetsperioden. Cancerförekomsten var inte signifikant ökad, frånsett möjligen histiocytos.

IVF-mödrarna var äldre och mera sällan rökare. De hade en lägre cancerrisk men möjligen en ökad risk för ovarialcancer, påvisad redan före IVF-behandlingen. Ovariell torsion, blödning vid förlossningen, preeklampsi,
förtidig hinnbristning och tidig avlossning av moderkakan var vanligare, liksom förlossningsinduktion och kejsarsnitt.

fakta 1. IVF-barnen.

Andelen IVF-barn ökar successivt och utgör i dag 3 procent av alla födda. Andelen tvillingar har minskat kraftigt från en maxsiffra på 29 procent till dagens preliminära siffra på 5 procent. IVF-trillingar har nästan helt försvunnit. ICSI-barn utgör nu 50 procent av IVF-barnen. Förtidsbörderna vid IVF har sjunkit med 70 procent. Den perinatala dödligheten är fördubblad och morbiditeten hos IVF-barnen är något ökad även efter nyföddhetsperioden, vilket kan kopplas till en kvarstående ökad frekvens förtidsbörder men också till mödrarnas ålder och infertilitet Missbildningsfrekvensen är ökad med 40 procent, men kvarstår inte efter justering för mödraålder och infertilitet. Det var ingen skillnad mellan konventionell IVF och ICSI, frånsett hypospadi. Cancerrisken var inte ökad förutom möjligen för histiocytos.

fakta 2. IVF-mödrarna.

Blivande IVF-mödrar var äldre men mindre ofta rökare. ICSI-mödrar var yngre och hade haft färre missfall än övriga IVF-mödrar. De använde betydligt mer läkemedel än icke IVF-mödrar. Det förelåg en ökad risk för ovariell torsion, blödningar, placentaavlossning, för tidig hinnbristning och preeklampsi. Cancerrisken var generellt sänkt men fördubblad för ovarialcancer, redan innan graviditeten. Mortaliteten var inte ökad.

Sedan åttiotalet har IVF-behandlingarna ökat. Till en början gjordes vanlig provrörsbefruktning där spermierna befruktar ägget själva. På nittiotalet kom ICSI, mikroinjektion av en spermie i ett ägg.

Den största avgörande faktorn för en lyckad behandling är kvinnans ålder. De som är cirka 40 år har en tredjedels chans att lyckas jämfört med de som är under 35 år. I Sverige blir i dag drygt vart fjärde återfört ägg ett barn.

Tidigare gjordes flera undersökningar för att ta reda på orsaken till ofrivillig barnlöshet, exempelvis titthålsoperation och kontraströntgen av äggledarna. Orsaken till barnlöshet  påverkar inte resultatet av provrörsbefruktningen, därför består utredningen i dag oftast bara av gynundersökning, ultraljud och några hormonprover. Vid äggplockningen ser man om äggstockarna har betydelse för behandlingsresultatet. Genom ett spermaprov undersöker man om barnlösheten är av manlig orsak.

IVF-behandlingen i sig ökar inte risken för komplikationer. Det gör däremot flerbörder. För att minska flerbörderna har antalet återförda ägg till kvinnan successivt minskat. På nittiotalet förändrades rutinen från att återföra tre ägg, till två. Då minskade flerbörderna från 35 till 25 procent och trillingfödslarna försvann nästan helt. 2003 ändrade Socialstyrelsen föreskrifterna till att ett ägg ska återföras som rutin. Då minskade även antalet tvillingfödslar.

I Sverige är fem procent av IVF-förlossningarna en flerbörd, vilket är lägst i världen.

Barnlöshet
30% av fallen beror på mannen.
30% beror på kvinnan.
30% beror på båda två.
10% av fallen är oförklarade.

Behandlingsmetoder
33% befruktade färska ägg med IVF.
33% färska ägg med ICSI.
33% frysta upptinade befruktade ägg
från båda metoderna.

Åldersfördelning kvinnor som behandlas med IVF/ICSI
Under 35 år: 50%
35-39 år: 40%
Över 40 år: 10%
De flesta landsting har åldersgränsen 40 år för IVF-behandling. Flera privatkliniker erbjuder IVF-behandling efter 40 år.

Chans att bli gravid per äggplockning
Under 30 år: 35%
30-34 år: 30%
35-39 år: 20%
Över 40 år: 10%

Andel bra ägg
Vid 25 år: 75% av äggen är bra.
Vid 40 år: 25% av äggen är bra.

Missfallsrisk vid IVF/ICSI
Ungefär 20%
Oavsett färskt eller fryst ägg. Risken ökar med åldern, men är inte högre än vid en naturlig befruktning.

IVF-födslar
3% av alla födslar i Sverige är IVF-graviditeter.
1991 föddes 524 barn efter IVF-behandling.
2008 föddes 3107 barn efter IVF-behandling.

Flerbörder
2000: 33% tvillingförlossning från IVF.
2008: 10% tvillingförlossning från IVF.
Tvillingfrekvens vid naturlig befruktning är 1%

Antal återförda ägg
Ett ägg vid 70% av befruktningarna.
Två ägg vid 30% av befruktningarna
(görs endast när risken för flerbörd är låg).
I snitt: 1,3 ägg återförs.

Andelen lågviktiga barn
efter IVF-behandling (under 2,5 kg)
2000: 33%
2008: 10%

Jämförelse
I USA återförs dubbelt så många ägg som i
Sverige.

I USA är chansen att ett
återfört ägg ska bli barn 12%

I Sverige är chansen att
ett återfört ägg ska bli barn 25%

I USA är dock chansen större än i Sverige
att få barn vid varje enskild IVF-behandling,
eftersom man återför fler ägg per behandling,
med fler flerbörder som följd.

 

 

KÄLLA

Här finns tre viktiga artiklar om IVF som publicerats i Sydsvenska dagbladet.

Incitament till varför vi får göra IVF "gratis" i Sverige:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1422815/Ar-provrorsbarn-en-vinstaffar-for-staten.html


Om varför vi behandlas med så höga doser hormoner:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1422811/Professor-Onodigt-hoga-hormondoser-politikers-fel-.html


http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1422812/38-agg-mognade-pa-en-gang.html

Blomma just till dig såklart!

Jag vet att ni är många där ute som precis har eller snart ska gå igenom en IVF. Vissa av er känner inte efter så mycket utan bara koncentrerar er på att få det hela gjort så det där plusset kan dyka upp. Andra känner precis hela registret av känslor passera genom kroppen flera gånger om dagen och är allt från nervösa till förväntansfulla till skräckslagna. Och för många av er pendlar det mellan mörk svart oro till soliga fluffiga drömmar om att det ska gå vägen. Vem du än är och vart du än befinner dig, vill jag säga:

DU är så jävla stark som äntligen lyckats ta dig hit. Fatta vad långt du har tagit dig från alla de månader då du inte fick hjälp, ni försökte och försökte där hemma och undrade vad som var fel på er när det aldrig gick.

DU är så jävla stark, för mest troligt är du den som är mest drivande i hela den här processen, även om din man finns där genom allt, så är det ändå dina steg som går först för att saker och ting ska ske. Det är DU och din kropp som påverkas och utsätts för alla hormoner och det är i dig det stora IVF-ingreppet sker.

Den värsta oron är ändå den som ropar djup inne i huvet på dig "tänk om det Aldrig går". Den har vi alla kvinnor haft... Du kan inte göra så mycket åt den lilla dumma rösten som ropar, den finns där... och kanske är det en bra sak ändå. Den håller dina fötter på jorden, den håller dig ödmjuk. Men låt den inte ta över, vägra acceptera ett "det går inte". DET GÅR VISST! DET MÅSTE GÅ!

Och den dag det går, sprid dina erfarenheter och det du lärt dig på vägen vidare till andra som står där du en gång var.

---

Jag var en gång den som stod där du nu står, och tycker nog fortfarande att jag fortfarande är en IVF-tjej med alla de där känslorna.

Denna "lilla" händelse är det största jag gått igenom (inte värsta, inte bästa utan den största). Just för att för min del var det så psykiskt påfrestande men samtidigt så viktigt, för jag kunde bara inte acceptera att det fanns en risk att jag aldrig skulle få barn. Och denna händelse blev faktiskt livsavgörande och kvalitetshöjande för min och min mans framtid. Det påverkade min relation till min man och stora slitningar på förhållandet blev det. Samtidigt är det idag förenat i så mycket glädje och förväntan. Vi tänker på Atlas och pratar med och om honom varje dag. ♥

Jag tänkte att jag borde sammanställa de IVF-bloggar jag läser. För de flesta av er som läser är på något sätt i en liknande situation som jag varit eller är i. Och stödet och tipsen från andra tjejer som går igenom ofrivilligbarnlöshetsbehandlingar och IVF/IVF-graviditeter har hjälpt mig väldigt mycket.

Så om jag sammanställer den lista jag har och sen lämnar ni kommentarer om de bloggar Ni läser så lägger jag in dem också. På så sätt kan fler hitta till varandra och nyheter (så som vårdgaranti exempelvis) kan resa fort emellan oss.

Så kom igen, lämna dina bloggtips. det går bra att va anonym :)

PUSS ♥

(och bloggarna hittar ni här till höger)

Detta inlägg gäller er som ska göra IVF utomläns och då framförallt vid Örebros universitetssjukhus.



Utlägg så som tågresor, bussresor, benisnpengar osv- dessa kvitton sparar ni såklart! När resan är gjord (och ni gärna plussat, så du vet att du inte kommer åka dit om en månad eller två igen) kan du skicka in kvitton till färdtjänst/sjukreseenheten.

Jag vill dock uppmärksamma er om att de inte ersätter den hotellnatt man gör (om man nu gör en), då de menar att man kan ta ett tidigt tiiiidigt tåg från Stockholm och hinna precis i tid.
Vi gjorde vår IVF i november mitt i snöyran och det var inställda tåg till höger och vänster. DET FANNS INTE EN CHANS I VÄRLDEN, ATT JAG SKULLE TA DEN RISKEN ATT MISSA MITT ÄGGPLOCK FÖR ATT OPÅLITLIGA SJ INTE DYKER UPP MED TÅG I TID.

Så vi tog in på ett billigt vandrarhem (som vi faktiskt är jättenöjda med, smidigt och enkelt. Ta med egna lakan!) precis i närheten av sjukhuset. Vi skulle vara på USÖ kl. 7.30 och eftersom jag tagit ägglossnigssprutan hade jag ingen lust att vara sen (läs: 30 ägg som lossar och hela IVF'en är åt helvete). Så vi bodde på vandrarhem för 600kr och det vill alltså INTE färstjänst/sjukhusenheten ersätta, då de menar att man ska hinna med morgontåget (som inte ens gick när jag skulle boka biljett, men men, jaja).

När jag sa detta till kärringen i telefon menade hon att OM man ska få ersättning för hotellvistelsen ska man ha fått en godkännande INNAN man bokar och åker dit, så man vet att man får pengar tillbaka. Hur som helst, ni som orkar, ring gärna och fråga om ni inte kan få betalt för ert hotell. Vi gjorde inte det (för vi inte visste) och fick då betala notan utan ersättning, men vad fan gör det? :) Vi ska ju få en bebis!

Men alla kvitton för sjukhusbesök (både uttag av ägg och sen insättning av embryo), kvitton för resan (tåg, buss eller bensin) skickar man in till:

Färdtjänst/sjukreseenheten
Box 30103
104 24 Stockholm

Glöm för bövelen inte att skriva vem du är som skickar in kvittona. Personnummer för dig och din man samt till vilket konto pengarna ska skickas in på.

Om du är smart ringer du Färdtjänst/ Sjukhusenheten innan och dubbelkollar all info. 08-7208080

---

Står du i IVF-kö i Stockholm? Ring och kräv vårdgaranti och du har garanterat börjat din IVF behandling inom 90 dagar, dock i ett annat län. Men vad spelar det för roll? Vem vill vänta 1,5år i Sthlmskön?

Vårdkansliet, Stockholms läns landsting, har telefon 08-123 134 00. De har telefontid måndag till fredag klockan 7.30-14.00.

jag vet att ni är många där ute som läser min blogg. Ni är många som mailar och kommenterar, jag tror de flesta av er går- eller ska då igenom det som jag och A precis gått igenom.
Ni hoppas på pluset, graviditeten och barnet.


...jag har under lång tid varit ledsen och undrat när det ska bli min tur. precis som ni.

...jag har testat med graviditetstester och haft minus som flinar åt mig.

...jag har gått på toaletten och sett blod och blivit så knäckt över mensen att jag legat hemma och gråtit resten av dagen.

...jag har varit hos läkare som tittat och tittat- sett förbryllade ut och inte kunnat ge mig positiva besked.

...jag har tagit hormoner som gjort mig tokig, lynnig och apatisk.

...jag har gråtit mitt hjärta ur kroppen de dagar då allt känns hopplöst.

...jag har haft sex i tid och otid för att lyckas med en befruktning.

...jag har slutat röka, snusa och drika alkohol. tänker på att inte få i mig onödiga tillsatser eller socker och kolhydrater.

...jag har kämpat med min diabetes och mina blodsockervärden för att kunna få en graviditet att ens vara intresserad av mig.

...jag har tittat på barn på stan och känt att det gör ont i mig av att inte veta om jag någonsin kommer få hålla i ett eget.

...jag har folk runt om kring mig som blir "hoppsan-gravida" och jag kämpar med att inte bli avundsjuk, ledsen och missunsam.

...jag läser bloggar om kvinnor som genomgår IVF och känner hopp, att det snart är min tur.

...jag känner en vi och dem-känsla till alla kvinnor som blir gravida och får underbara barn, jag kan inte relatera till dem och hur det känns. jag vet bara att jag vill dit med.

Det jag egentligen vill säga är att Ni alla förtjänar det ni önskar allra mest, ert barn. Jag önskar jag kunde ge er det ni vill ha. jag önskar jag kunde få er slippa gå igenom sorgen att vara barnlös.

 

Hur det än går för mig och min graviditet kommer jag aldrig lämna den här sidan, sidan där man står utanför ringen- jag vill alltid minnas med respekt- hur svårt det var att få barn och hur svårt det var att leva med den sorgen. Jag kan inte ge er det ni alla längtar efter och önskar, men jag kan ge er mina ord och mina erfarenheter.

 

Jag kan ge er min lilla blogg som inte är mycket för världen, men den är iallafall ett litet bidrag i denna uppsjö av par som försöker och hoppas, men som aldrig riktigt syns.

Vi la vårt sista bud på 3520000kr. Det var vår smärtgräns, jag är ju student för sjutton! Den vi budat mot la då 3550000, den jäveln! Om det skulle va så att den personen inte får lånelöfte, står vi näst på tur... Men det är nog inte så troligt. Jaja, det finns något annat menat för oss.

Den genomsnittliga tidpunkten för ett embryo att implantera sig och börja avge Hcg är 7,1 dagar efter befruktning enligt en studie av Bergh och Navot (1992). Tidpunkten varierade och låg på från 6,6 dagar till 7,4 dagar hos de 33 kvinnor de studerade. För den som vill ha det vetenskapliga perspektivet.

Jag har i hela mitt liv väntat på dig. Jag har bara inte alltid förstått det. Jag har prioriterat att leva igenom olika stadier i mitt liv som var nödvändiga för mig. Jag träffade män som inte var bra för mig, jag träffade män som inte var bra nog för mig. Jag levde loppan och festade, dansade och drack mig full. Jag pluggade hårt, jobbade hårt och reste runt.

När jag träffade A växte längtan efter dig sig större varje dag. Du saknas här hemma. Det är tyst och tomt utan dig här. Min och A's kärlek till varandra är så stor, större än livet och du är förlängningen på den kärleken. Vi älskar dig nu, även om du bara är en bubbla på ett ultraljud vi inte förstår oss på.

Idag var första gången vi träffades och nu ligger du i min mage och gottar in dig. A har redan sjungit flera sånger för dig idag och jag lovar att om du vill stanna kvar kommer han sjunga för dig varje dag. 

Snälla tuss stanna kvar hos mig, väx i mig och låt mig få älska dig resten av mitt liv. Snälla tuss berika våra liv med din glädje, kärlek och skönhet. Snälla tuss stanna, vi vill så gärna bli din mamma och pappa. ♥

 

tre vaggisar om dagen i 16 dagar.

kletigt och kladdigt. upplever trötthet so far. får se hur det utvecklar sig.

 

progesteron

 

 

Jag är nu mera en stolt bärare av vår lilla Tuss. Av de 14 ägg som man fick ut i måndags, var några omogna och några klarade inte befruktningen... Men hela 7 ägg BLEV befruktade och alla var "top notch", så 1 tuss in i mig och hela 6 tjockisar i frysen!

Kan Ni fatta att hela den här omgången med "ups and downs" har slutat med SÅ fina resultat?! Jag kan inte fatta det, men det håller på att sjunka in. Vi är så glada idag, en riktigt bra dag för oss båda.

Insättningen av ägget gick väldigt smidigt och läkaren började med att titta på magen med ett ultraljud för att se om det samlats vätska i buken, eftersom jag varit väldigt svullen senaste dagarna. Men ingen vätska och allt såg bra ut, så då vågade han sätta in ägget åt oss. Det finns risk att jag kan överstimuleras nu kommande veckan så jag måste fortfarande dricka mycket vatten, äta salt mat och hålla koll på symptomen som kan uppstå. Vi fick följa med på tv-skärmen vad som hände, men jag och A såg mest ut som frågetecken när barnmorskan ropade "där ser man slangen med embryot... Och nu ser ni bubblan där i magen". Vi nickade lite och kände oss lite muppiga, men efteråt skrattade vi åt det. :) Läkaren grejjade runt där nere och det var inte värre än ett vanligt gynekologbesök, värst var väl att man skulle vara kissnödig inför ingreppet för det är lättare att föra in embryot då, och det var ju lite jobbigt att oroa sig för att plötslig kissa ner farbror doktorn. Men det gjorde jag alltså inte :)

Nu kan man inte göra mer än att låta naturen ha sin gång och hoppas att hon vill att vår tuss ska få stanna kvar och i augusti komma ut till oss och in i våra hjärtan...

Det är idag dagen efter äggplock. Min mage är fortfarande spänd och svullen. Men jag vill intala mig själv att den är mindre svullen än igår. Vet ni att när jag vägde mig (eller de på IVF-kliniken vägde mig, jag försöker undvika vågar, haha) så hade jag gått upp 5 kg sen behandlingsstart! Jag stod där och skämdes på vågen och hoppades att det var vätska, ägg och hormonernas fel. Det måste ju va så, jag har varken ätit mer eller motionerat mindre under den här perioden. Jag försöker tänka att alla kvinnor känner sig svullna och kanske till och med går upp lite i vikt precis innan ägglossning och mens, och då har de bara ett ägg på gång. Jag hade 25 ägg på gång... får trösta mig med den tanken. Så inga kommentarer som skjuter hål på min uppmålade förklaring nu :)


Imorgon är det dags för ET (embryo transfer), man återinför alltså det finaste embryot av de 14 ägg som injecerats med A's spermier. Nu hoppas vi att det finns en riktig 10 poängare att få tillbaka och ett par tussar att frysa in, så det blir syskon med :)

---

Vad är ET?

Andra dagen efter ägguttaget - då embryot består av 4-8 celler – väljs det bästa embryot ut genom ett bedömningssystem för att återinföras till livmodern. Återinföringen görs med hjälp av en tunn kateter som förs in i livmodern via livmoderhalskanalen. Proceduren utförs som en vanlig gynundersökning och tar ca 5-10 minuter och är inte smärtsam för kvinnan så någon bedövning behövs därför inte. Resterande embryon av god kvalitet kan frysas ner och senare tinas upp för eventuell framtida återföring. (källa)

att om USÖ inte ringer idag, så betyder det att något hänt som aldrig hänt i världshistorien förut.

A's spermier och mina ägg har delat sig. För första gången finns det en DNA-kombination av både han och mig. Jag måste nypa mig i armen :)

 

 

 

...det är dock ett par timmar kvar tills Fertilitetsenheten stänger för dagen. Men mig ska de ta mig fan inte ringa! :)

 

Tänkte nu lite mer detaljerat gå in och försöka beskriva det senaste dygnet. Jag vet att ni är många tjejer där ute som snart ska gå igenom detta och innan mitt äggplock var jag jättetacksam att folk delade med sig av sina erfarenheter, så nu tänker jag också göra det.


Vi kom till Örebro C vid 21.00 kvällen innan och promenerade upp till det vandrarhem som jag hittat och lyckats boka ett rum på. Det är dyrt att sova på hotell i Sverige så vandrarhemmen är ett bra alternativ. Ca 600:- natten och jag utgår ifrån att jag får tillbaka alla utlägg för IVF av Sjukreseenheten eftersom jag egentligen inte ska behöva betala för tågbiljetter och hotellrum då jag egentligen har rätt till vård i Stockholm. Ska du göra äggplock i Örebro så kontakta mig så tipsar jag er gärna.


Vi lämnade väskorna på rummet och bäddade sängarna (på vandrarhem tar man med sig egna lakan :)) och sen gick vi ut på en lång promenad i kylan. Vi behövde rensa huvudena och få i oss lite mat. Hej Sibylla :)


Hela min pappas släkt är från Örebro och jag har i princip tillbringat varenda jul och sommar där hos min farmor och farfar innan de gick bort för ett par år sedan. Jag tog med mig A till den minneslund där båda mina farföräldrar är utströdda och jag stod där länge och bara grät för mig själv. Jag saknar dem så otroligt mycket och jag är där alldeles för sällan, men nu var jag där för första gången på många år. Jag pratade med min farmor inom mig och önskade att hon skulle finnas med mig kommande morgon.


Hem igen till vandrarhemmet och göra ett försök att sova. Jag vaknade säkert 3-4 gånger under natten i rädsla av att vi försovit oss. 06.45 ringde alla alarmklockor vi ställt och mars iväg till USÖ som låg ca 5 min gångväg där ifrån. 07.25 prick var vi på Fertilitetsenheten och betalade vårt besök i kassan. A fick direkt gå och lämna sitt spermaprov längre bort i korridoren och jag blev visad till ett rum med två sjukhussängar. En till mig och en till någon annan patient som också skulle göra äggplock denna morgon. Barnmorskan var jättemjuk och trevlig i tonen och bad mig klä av mig allt utom trosor och bh och gav mig en sjukhusskjorta samt strumpor jag skulle ha på mig. Efter det kröp jag ner i sängen och efter ett tag kom A in i rummet och i ca 30 minuter väntade vi på vidare instruktioner.


En ny barnmorska, ännu mjukare och trevligare än den första, informerade oss om hur förmiddagen såg ut med allt från medicinering, vad som ska hända inne på äggplocket och hur det kommer kännas. Klockan 08.15 fick jag Stesolid som är en lugnande tablett till att börja med, efter det satte hon en sån där plast grej (intravenöst?) man sätter i armen/armen genom den skulle hon senare spruta in morfin vid behov.

Vi fick skriva på papper om att vi godkände hela IVF-processen och att vi förstod att vi skulle bli föräldrar om vi blev gravida. Vi godkände även nedfrysning av embryon och vi gav vårt godkännande att låta sjukhuset få använda embryon som inte är tillräckligt bra för återinföring, låtas användas till forskning och vidare utbildning av personal m.m.

09.15 rullas jag in till äggplock med ett stopp först: toa. Måste kissas innan.
Väl inne i rummet får jag lägga mig i en gynekologstol och de som befinner sig i rummet är äggplockarläkaren (framför mig), en barnmorska som tar emot ägg-geggan från läkaren i provrör (snett till vänster om mig), barnmorskan som tagit hand om mig senaste timmen och som även är min morofinkompis (på min vänstra sida) samt A precis bakom mig hållande mig hand och som försiktigt försöker distrahera mig under hela ingreppet med klappar och pussar. I rummet brevid ligger laboratoriet och där inne sitter en kvinna som muntligt kontrollerat båda mitt och A namn och personnummer.


Här nånstans börjar jag gråta. Jag grät för allt. För lyckan att vi äntligen vad där, att det var dags. Lyckan av vad som kan ske inom de närmaste dygnen. Men också ett utlopp för hur jobbigt allt varit, för alla dagar med behandlingar och ägg som inte funkat som det ska. Oron över att allt ska gå åt helvete... och att inte ett enda ägg ska finnas. Mitt i allt detta ligger man naken med puppan i vädret och 4 främmande människor tittar rakt upp i dig med en strålkastare gör det hela mer utlämnande. Ja, så tårar kom det... Men de var så tröstande och fina allihopa och min A fanns där hela tiden, min fina fina A. Vad vore jag utan honom?


Läkaren börjar med att tvätta rent med några tussar och sedan "bänder" hon upp hela härligheten och lägger bedövning runt/i livmodern. Sen går hon in med VUL-staven som har en lång nål som går in i äggblåsa efter äggblåsa och suger ut innehållet i dem. Detta känns i princip inte eftersom jag nu har både lokalbedövning, lugnande och piper jag lite skjuter min morofinkompis in en puff morfin :) Under hela processen kan jag se allt genom en tv-skärm på väggen och jag ser hur blåsorna guppar upp på skärmen och hur nålen sakta tränger in och suger ut allt, hela 25 äggblåsor tror jag hon lyckades tömma, svårt att hålla räkningen.

Vid varje tömd blåsa (som hamnar i ett litet teströr) skickas det in till labbet och så fort hon inne på labbet hittar ett ägg ropar hon "ÄGG" ut till oss i rummet, men bara vid första ägget, sen behöver hon inte ropa mer. När jag hörde henne ropa ägg släppte stenen från mitt hjärta. Jag hade lyckats göra ägg!


Jag pep lite under den här tiden så mot slutet var jag så full med morfin att livet var riktigt mysigt och roligt. Efter ca 20 minuter var vi klara och jag trippade ut och fick lägga mig i min säng och rullades tillbaka till rummet. Vi fick smörgåsar och kaffe och jag mådde faktiskt bra och var helt klar i huvudet. Det ömmade i magen som en riktig jävla mensvärk utan alvedon, men det kändes helt okej.

Efter ett tag kom barnmorskan in och talade om att man hade hittat 14 st ägg som skulle microinjiceras med A spermier. Så över natten nu hoppas vi ju såklart på massa blivande bebisar i glas-skålar.

Jag ska tillbaka till USÖ på onsdag eftermiddag och få vår lilla tuss insatt. Spännande va!?
De sa att om de inte hör av sig så ska jag komma in på bestämd tid på onsdag, och om äggen inte alls delat sig ringer de och avbokar onsdagstiden. Så det blir nervöst hela dagen imorgon och så fort telefonen ringer kommer jag väl skita på mig.

Innan jag gick informerade barnmorskan om att man kan bli överstimulerad och att jag skulle vara mycket lyhörd inför dessa symptom. Jag kan redan säga att min mage är svullen som fan och det oroar mig.

Ville bara börja med att tacka för allt stöd och feedback jag får av er. Det betyder så himla himla mycket att ni tänker på mig och håller tummarna. Så tack tack TACK alla fina tjejer!

Tänkte inte skriva om äggplocket i detalj i det här inlägget för jag skriver till er från min iphone sittandes på tåget hem till Stockholm. Men jag kan med glädje meddela att allt har gått jättebra och man tömde ca 20st äggblåsor och 14st ägg blev det totalt. Jag grinade och skakade jättemycket innan själva ingreppet för jag var så nervös över resultatet. Men så fort laboratoriepersonalen ropade "ägg" kunde jag slappna av, för att då visste vi att det fanns ägg i blåsorna. Det gjorde ont emellanåt men barnmorskan puffade mig full med morfin när jag bad om det, så mot slutet tyckte jag livet var fantastiskt :)

Jag måste även tillägga att personalen var HELT fantastisk och gjorde verkligen ett utmärkt jobb att känna oss trygga, välkomna och tagna på allvar.

Man beslutade att göra microinjektion på alla äggen då spermaresultatet antagligen visade avvikande antal (precis som andra gånger man testat spermierna). Ska tillbaka på onsdag eftermiddag för att få återföra ett embryo.

Det känns som en stor stor bumling till sten lyfts från mina axlar och från mitt hjärta. 14 ägg var mer än jag någonsin vågat hoppas på och förhoppningsvis är inte vägen till pluset längre krokig och svår.

Det börjar hugga och slita i magen. Jag är helt övertygad om att något är fel och att behandlingen ska slita ut äggstockarna ur magen på mig. Jag lägger mig i sängen och gråter hysteriskt för att det gör så helvetiskt ont och för att jag är rädd att behandlingen ska gå åt skogen. Jag är svettas och jämrar mig igenom huggen i magen. Jag gråter ännu mer och hulkar ur mig mitt hat mot den orättvisa att jag ska behöva gå igenom denna förbannade smärta och inte män. En man kan aldrig förstå! Jag skriker åt A att det än inte rättvist att jag ska behöva ha så jävla ont.

"Hur mycket ska jag behöva genomlida för att få bli gravid?!" Jag är trött i min själ och trött i mitt hjärta. Jag har ont så jag svettas lakanen blöta.

A kommer och lägger sig bakom mig och håller om mig hårt. Han viskar i mitt öra att han en dag ska berätta för vårt barn hur hårt barnets mamma kämpade för att h*n skulle bli till. Hur länge mamman kämpade för att h*n skulle få komma till världen. Och barnet och pappan skulle för alltid vara tacksamma och lyckliga övar att ha en sån stark och fin kvinna i sina liv.


Smärtan börjar tillslut avta och det var dags att packa för att ge sig iväg till Örebro, staden där barnet ska starta sitt liv.

sista puregonen och ägglossningssprutan är tagen och de senaste dagarna har jag haft sånt fruktansvärt illamående. usch, inte kräkts, men fan nära. igår kväll låg jag och kved i illamående-attack i över en timma :(

har iaf lyckats boka biljetter till och från örebro samt ett hotellrum. idag tog A med mig ut på en cykeltur och sen stannade vi och åt supergod tapas på vår favoritrestaurang.