hej vänner.

idag är det ett år sedan vi lämnade stockholm och for till örebro för att skapa vår Elvie. ETT ÅR!
Tänk att nu är vi föräldrar till en helt fantastiskt glad och pigg liten människa som till 100% älskar och litar på oss. Det har varit en sjuhelvetes resa med hormoner, väntan, graviditetens tre delar, förlossning och att äntligen få bli mamma för första gången.

Tänk att Elvie har existerat i ett år, jag kan inte låta bli att i hemlighet fira hennes ett årsdag med en bitring i present :)

Jag blir tårögd när jag läser inlägget "Direkt från sängen" som jag skrev för exakt ett år sedan, då så full av hopp, sorg och förväntan. Och inläggen för hela november månad 2010 är riktigt spännande att följa speciellt nu när man vet att det slutade lyckligt.

 

Snälla du.

Ge inte upp! Fortsätt mot det mål Ni båda vill nå. Det är tufft nu, det blir tufft ibland. Låt inte nederlagen slå dig eller er i bitar. Det kommer ljusare tider och en dag är den hos er... bebisen.

Snälla du.
Ge inte upp! Hade min mamma gett upp hade jag inte funnits idag.

 

Styrkekram från Elvie!

Ni glömmer väl inte bort Elviebloggen.

Senaste tiden har det kommit en massa IVF-bebisar till världen. Jag blir så berörd, då jag följt dessa tjejer (och många fler) under en lång tid.

Senast idag kom Martinas lilla Vega till världen och bara ett par dagar efter Elvies födsel kom Jennys bebishumla. Även Familjecirkus och Rödtotten har fått äntligen sina älsklingar.


GRATTIS SOM FAN! Det finns ingen period i mitt liv (so far) som har varit så fantastisk och omtumlande som den 27 juli och framåt då min Elvie kom.

Allvarligt. Jag köpte en BH i storlek F... All denna mjölk gör ju tuttarna helt sjukt stora.

Jag har iaf lyckats få Elvie att helamma nu, men fy fan vad kämpigt det har varit. När det var som kämpigast ville jag bara ge upp allt vad amning innebar. Men jag gav inte upp och det har belönat sig nu, hon äter sig mätt vid bröstet och det tar inte längre tid än 20-30 minuter oftast. Jag är glad att jag inte gav upp. Nu får vi hoppas att det funkar i allafall 6 månader.

Elvie har börjat med napp. Vi var lite osäkra på om vi skulle erbjuda henne napp, men eftersom hon gått upp stadigt i vikt och amningen fungerar bra nu, tyckte vi att det kanske var en bra idée. Speciellt eftersom hon ofta vill snutta och jag kan inte alltid sitta och ge henne tutte bara för att hon vill snutta lite.

Elvie och nappen.

Idag var jag på efterkontroll på Spec. MVC. Jag fick träffa min barnmorska Karin igen efter semestern och Elvies ankomst. Vi pratade ett bra tag om allting och sen gjorde vi "slut"... Förhoppningsvis blir vi gravida igen om ett par år och då är jag tillbaka där igen med mina krämpor. haha.

Elvie på neo.

Elvie fick lågt blodsocker ganska direkt efter förlossningen och var tvungen att flyttas till Neonatalavdelningen. Det gjorde så fruktansvärt ont i mitt hjärta att se vår älskade lilla bebis med slangar och apparater fastkopplade på hennes lilla sköra kropp. Jag grät... och grät... Vi vakade vid hennes säng varenda minut i tre dygn. Vi var helt slut. Men hon fick i sig mat som gjorde att hennes blodsocker steg och på tredje dagen fick vi ta upp henne till BB igen.

Elvies kompis snobben fanns där hela tiden.

11.06
Inskrivning på förlossningen. Är i vecka 37+3
Allmänstatus:
huvudläge, fixerad över bäckeningången. CTG: normalt. 130 slag/minut, fosterljud normala.

 

13.05
Cervixstatus (livmodertappen): Längd 2 cm, mediumriktad, fast konsistens. Beslutar om induktion med prostaglandin. 2 mg applicaras.

16.00
Patienten upplever att sammandragningarna är jobbiga nu, skall bada i smärtlindrande syfte. Har ätit middag.

19.20
Cervixstatus (livmodertappen): Längd 1,5 cm. Har korta, täta sammandragningar. Ballong(dilatation) inlägges med lätthet och i samband med detta avgår klart fostervatten i normal mängd. Ballongen fylls med 50ml sterilt vatten och tejpas fast mot låret.

19.39
Patienten har korta smärtsamma värkar får börja andas lustgas 50/50.

20.01
Drar i ballong som lossnar med lätthet. Kvarvarande hinna? Klart fostervatten som rinner fortfarande.

20.35
Patient vill ha EDA (epidural).


21.35
EDA lägges.

22.16
Tappar pat på 500ml urin med kateter.

22.21
Skalp CTG-reg inledd.

01.15
1000mg paracetamol

02.00
Beslutas att undersöka patient och se om det går att ta ett laktat (mäta surheten i bebisens blod för att se om det är stressat).

02.15
Cervix med kant, men mjukare är tidigare. Öppen 6cm, huvud fortfarande ovanför spinae (knölarna som bebisen passerar, då brukar man kräkas). Inger synligt fostervatten.

02.35
Pat kräks.

02.45
Långsamprocess, patienten kräks. Öppen 6-7 cm. Laktat 3,60

03.30
Patienten tycker att det är jättejobbigt och vill inte vara med längre. Skall ringa narkosläkaren för att höja EDA-dos. Laktat 3,70.

04.00
Inget synligt fostervatten, men riktigt med slem. Patient tycker att det trycker på, får krysta på toppen av värken om det känns bättre.

04.35
Vill försöka få patienten i mer upprätt position, men hon vill inte just nu.

04.40
Laktat 3,60

05.10
Krystvärkar börjar. Tappar parient på 50ml urin med kateter.

05.46
Vaccumextraktion (sugklocka) början: 04.46 slut: 05.55
Indikation: Uttröttad moder. barnet framfödes utan navelsträngsomslingring med kompression. Extraktionen är lätt och utförs utan hjälp av yttre press, 4 dragningar. Ingreppet bedöms okomplicerat.

05.55
Födelse: Framföddes en flicka, som skriker omedelbart. APGAR: 9, 10, 10p (barnläkare på plats, men undersöker ej då barnet skriker)
Förlossning startade: induktion (igångsättning)
Förlossning avslutades: sugklocka

06.10
Utkrystas placenta (moderkakan) som är helt utan anmärkning. Uppmätt blödning 300ml.

06.25
Bedövning då bristning uppståt i vagina och perineum, 3 stygn sys inuti och ett stygn utanför.

06.45
Patient har kissat. Alla dropp avstängda.
Barnet: har sugit med rätt teknik, har ej kissat, mekonium (barnbeck) har en avgått, temp 37,3.

08.53
Patienten flyttas till BB.

Det här är den lyckligaste tiden i mitt liv!

När man får mail och blogginlägg tillägnade sig kan man inte göra annat än inse meningen med att stötta och hjälpa varandra att lyckas.

---

Vill GRATULERA till din Vackra Fina Bebis flicka!

Måste även tacka för dina positiva tankar för vi blev nämligen gravid på vår första ivf i Örebro. Är i v 28 nu och ska föda i början av november.

Lycka till med allt i livet!

Kram

---

Hittade denna text i "anteckningar" i min mobil. Jag skrev ner vad som hände på BB fram tills jag fick så ont att det inte gick mer...




11.00 Tar lite prover, väntar på läkare som ska kolla tappen. 


13.15 Gelén är satt. Ont! Molmensvärk. Hur ska detta sluta? Ont redan efter 15 min efter gel.


14.15 Kissar. Känns bättre. Äter köttbullar. 


14.40 Ont igen. Hjälper att röra sig lite, eller vagga fram och tillbaka. Anders masserar och stöttar. 


15.15 Promenerar till huvudentré och till ett konditori precis utanför. Dricker en latte och äter en bakelse. Känns som om "ballongen" i magen ska sprängas emellan åt, äckligt och ont! Gungar och flåsar hela tiden, jobbig smärta.


16.10 Ont! BM frågar om bad skulle va skönt. Ja! Superskönt var det faktiskt. Efter ett tag blir jag dåsig av värmen. Badar ca 1h och 15min


18.00 Värkarna är igång. Pinvärkar som bara gör helvetes ont och inte leder någonstans. Hänger över bordet och gungar rumpan rytmiskt för att inte sprängas av smärtan. BM säger att förlossningen startat!

jag kan inte med ord beskriva min kärlek till henne.

jag har inte glömt bort er. jag ska en dag fram över här, ta och skriva ner min förlossningsberättelse. jag har fått med mig journalerna hem och kan ganska utförligt berätta hur det gick till. jag hoppas jag hinner publicera inlägget innan ni som strax ska föda så ni hinner läsa också.



kan dock berätta att det har varit en rätt jobbig tid efteråt med grejer jag inte riktigt var beredd på. att man blöder i veckor efteråt visste jag... men inte att det skulle vara jobbigt med smärta och "mensont". jag har dessutom blivit riktigt förstoppad och tillbringade en hel dag på akuten för att få hjälp med mediciner som skulle hjälpa. smärtan när jag skulle bajsa gjorde att det svartnade för ögonen på mig och jag hade hellre sett att stygnen man sydde (4st) efter förlossningen gick upp än att jag var tvungen att bajsa igen. huha! men nu verkar medicinerna hjälpa även om jag tror att allt i underlivet ska ramla ut emellan åt. men det är klart att tarmar och sånt måste få hamna på rätt plats igen och det kan ju smärta.

amningen har varit jobbig av det skälet att Elvie gärna ammar i 45-60 minuter i taget och gärna varannan timme, dygnet runt... ni kan ju själva räkna ut hur mycket tid för sig själv man får... typ ingen! men nu ska man med lite mjölkersättning få henne att gå upp i vikt och det hjälper även mig att få ett par fler timmars sömn och tid att hinna göra annat. vi får se hur det går.

känslomässigt är det också en turbolent tid, sömnbrist, hormonförändringar och att identifiera sig själv som förälder är omtumlande och riktigt tufft emellan åt. det gäller att man har en stark relation med sin partner och tar till det stöd som erbjuds om man själv känner att man mår dåligt. jag tycker dock att jag och A har klarat oss bra (ta i trä!) och trots stormar både upp och ner glömmer vi aldrig bort att pussa varann och berätta hur mycket vi älskar varandra.

vi hörs snart igen!

Som jag sagt tidigare har jag gjort en blogg till Elvie som vänner och familj ska kunna läsa. Men ni fina är självklart också välkomna att följa med. Det kommer inte framgå i den nya bloggen att vi är IVF'are utan tanken är att det ska vara ännu en bebisblogg.

det är bara det att det är så sjukt mycket att göra med en bebis. mata mata mata! det är helt sinnesjukt hur mkt hon ska amma, man hinner ju ingenting däremellan... hon är helt fantastisk. gud tänk att min bebis är här!


vi har äntligen fått komma hem, efter 6 dagar på sjukhuset. fy fan vad skönt det var att få sova i sin egen säng, få sätta sina egna rutiner (inte vänta in sjukhusmaten) och bara va med vår bebis!


jag vet inte hur mkt jag kommer kunna blogga just nu den närmaste tiden... det är fullt upp. A gör inte annat än assisterar mig med allt som måste funka runt omkring och allt jag gör är ammar och försökar sova i kapp.. det går inte så bra. det är helt otroligt hur lite en människa kan sova och ändå fungera. jag har inte sovit sen igångsättningen förra veckan... max 2 timmar i sträck. ibland gråter jag bara... klart att kroppen säger ifrån. samtidigt kan jag inte sluta älska min lilla plutt och tycka hon är värd allt i världen. jag vet och förstår att saker och ting inte är för alltid... men utan min A hade jag varit förlorad.

jag återkommer när jag kan och har tid. till alla er som snart ska föda önskar jag er all lycka, det kommer gå skitbra! njut- för jag saknar redan de första dagarna. helt fantastiskt!

idag fyller Elvie en vecka!

Allt har ändrats, livet är helt annorlunda. Man lever i någon form av bubbla som man hoppas aldrig ska spricka. Jag och A är mer samspelta än någonsin. Vi bara tittar på vårat mirakel i timmar och pillar, pysslar och pussar på henne.

Ville bara snabbt slänga in ett inlägg om att idag klockan 05.55 föddes våran dotter Elvie Filippa. Hon vägde 3520g och är 49cm.

Nu har man lagt första gelén. 15 minuter efter började sammandragningarna, som den grövsta jävla mensvärken. Usch! Jag får panik och vill inte vara med, vet ju att det blir tuuuusen gånger värre än så här. Hur i helvete kan en människa klara det om jag vill åka hem nu?! Fan också vad har jag gett mig in på?

Okej jag ska lugna mig... Det kanske släpper snart och då är jag ju glad igen.
Tack för alla era fina kommentarer som trillar in, när det blir som jobbigast ska jag tänka på alla er som vill det här och kämpar på med ert.

Jobbig natt med två insulinkänningar, mådde jättedåligt.

A vaknade vid 6.00 och var orolig. Han hade drömt en fruktansvärd mardröm som han inte ville berätta om...

Vi är nu iaf i det rummet bebisen ska födas (om det inte blir snitt dvs), känns lite konstigt. Det är här vi ska få träffa henne... Skötbordet i det här rummet kommer bebisen att ligga på... Den här sängen jag ligger i nu är den hon kommer till världen i. Märklig känsla!

Vi åt iaf en stadig frukost och tog oss in till förlossningen... Här väntar vi... Och väntar... Ska snart bli undersökt. Har förhöjt blodtryck 150/90, brukar ju ha 120/70... Annars var Ctg på bebisen och pulsen på mig okej.

Hör av mig när det händer nått mer kul...

Pappa
[x] Byxor*
[x] Mjukisbyxor
[x] T-shirt x3
[ ] Tröja*
[x] Strumpor x3
[x] Kalsonger x3
[x] Toalettsaker

Mamma
[x] Mjukisbyxor*
[x] Tights
[ ] Pyamasbyxor
[x] Amningslinne x2
[x] Linne/tröja*
[ ] Stor t-shirt
[x] Amnings BH
[x] Tjockare tröja
[x] Toalettsaker (shampoo, tvål, tandborste, tandkräm, hårborste, lotion, smink)
[x] Amningsinlägg
[x] Strupor x3
[x] Trosor x5
[x] Bindor
[x] Morgontofflor
[ ] Morgonrock
[ ] Telefonbok

Bebis
[x] Body stl 50 x2
[x] Body stl 56 x2
[x] Byxor stl 50
[x] Byxor stl 56
[x] Pyamas stl 50
[x] Pyamas stl 56
[x] Strumpor + tossor
[x] Tjocktröja
[ ] Stickad heldress
[x] Mössa tunn + tjock
[x] Babyfilt
[x] Snuttefilt
[x] Nappar
[x] Nappflaska för spädbarn
[ ] Blöjor
[x] Kräkhanddukar

Övrigt
[x] Legitimation
[x] Lösa pengar
[x] Kamera + laddare (kan filma med den)
[x] Mobil + laddare
[x] Mp3/Musik (har spotify och högtalare)
[x] Block + penna (för att kunna anteckna under tiden)
[ ] Bok/tidning (köper imorgon isf)
[x] Godis/dricka/frukt
[ ] Patientbricka (behövs ej)
[ ] Förlossningsbrev (har inget)
[ ] Kortlek/yatzy
[x] Dator
[x] Bröstpump (en handvariant, tar mest med den för att få hjälp att komma igång med den)

 

 

Tack för att ni följt vår resa från IVF till förlossning. All styrka och omtanke ni gett mig har gjort min berg- och dalbana något mer lättare att klara av. Att vara ofrivilligt barnlös, IVF'are och gravid är tre inte lätta matcher att spela, men allt stöd vi tjejer ger varandra och som jag fått av er är mer än jag någonsin kunnat be om. Tänk att det äntligen är dags, nu ska vi få bli föräldrar. Det är helt ogreppbart att förstå, ta in eller kunna relatera till.

 

Tänk att jag nu ska bli mamma, för alltid.

 

♥

vecka 37+2

 

Tillväxtultraljudet visade att bebisen vägde omkring 3500g, ca 14% över kurvan och helt i sin ordning. Men inte undra på att det är helvetes tungt nu... 3500g!

Förlossningsläkaren kände på min livmodertapp och den var fördelaktig, vilket betyder att man kan göra en igångsättning. Bebisen var helt fixerad och ganska långt ner i bäckenet (ja, alla dessa förvärkar har varit till någon nytta då kanske).

Igångsättningen görs först med en gel som ska öppna mig ordentligt, sen tar man hål på hinnorna om de inte spricker av sig själv och sen ska värkarna starta, annars får man värkstimulerandedropp... förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid och gör inte mer ont än vad det hade gjort om jag hade gått igång av mig själv...

Man beslutade att man sätter igång mig imorgon kl. 8.30!

Eftersom det kommer bli mycket väntan på förlossningen och jag hoppas att jag kommer vara vid gott mod, tror jag att jag kommer kunna blogga därifrån (vad ska jag annars sysselsätta mig med?). Så lova att komma tillbaka flera gånger under dagarna fram över och kommentera gärna, kan behöva all pepp jag kan få ♥

 

Jag har länge tänkt att jag ska sy ihop någon form av förvaring att hänga på spjälsängen efter ett tips från min kompis Sassa. Man kan smidigt förvara små nallar, nappar och annat en bebis kan tänkas behöva ha nära sin säng. Hur som helst, tiden har gått och jag har inte riktigt tagit tag i det... tills igår. Jag hade en massa jeans-lappar kvar från när jag sydde suflett och ligglock i jeans till Bugaboo-vagnen, så det blev denna lite muppiga kreation. Den får duga.

och ett bra tips från annonsen bredvid.

i augusti förra sommaren var vi på ett fantastiskt fint och genomtänkt bröllop på landet utanför Nyköping.
Här hittar man oss dansande till ett intressant live-band längst till höger. Tårtan var det bästa på hela festen, om man frågar mig (så klart, jag gillar ju tårta, till min diabetesläkares förtret. haha).


Tänk att jag ett år senare ska bli mamma... mmm... ni kanske tycker jag ältar och tjatar mitt blivande mammaskap... men det gör inget. Jag går in i min mamma-bebis-bubbla och tänker stanna här tills Elvie blir.. typ 30 :)

 

Sluta kolla på föda-barn-dokumentärer en vecka innan du själv ska föda! Det är varken bra psykistkt, fysiskt eller känslomässigt. Sluta sa jag!

 

 

Okej :(

 

 

En fin sak att köpa till en bebis du tycker om är nappar från namnnappen.se

Jag köpte nappar där till mina favoritbebisar. Elvie har inte fått någon än, men det är klart att hon också ska få en namnnapp om och när det blir dags.

De har bra priser, stort utbud av nappar och snabb leverans. Jag köpte även lite olika napphållare i trä till Elvie.

Båda mina älsklingspojkar fick fina nappar.

 

 

Jag vaknar upp och kan knappt öppna ögonen för jag är så HIMLA svullen i ansiktet och framförallt runt ögonen.  Sen börjar jag kräkas som nått jävla monster så min stackars Lisa och Viggo undrar vad sjutton det är som pågår. Hatar att spy och fattar inte varför... Finns väl ingen plats kvar där inne... eller så vet kroppen att det inte är långt kvar och ska plåga mig in i det sista.

här är ett par punkter som fördes in i min journal inför förlossning.

- mitt kontrollbehov
jag vill veta allt som försegår, alla prover, resultat, tester och beslut som tas ska man involvera mig och A i. Jag vill veta allt, med betoning på allt och alla beslut ska tas i samråd med och genom mig och A. hepp hepp!

- smärtlindring
är öppen för olika typer av smärtlindring men vill se om jag klarar mig med endast lustgas. det är dock viktigt att jag blir informerad när EDA (epiduralbedövning) går att få och när jag har sista chansen att ta den.

- min partner
jag vill att man inkluderar och informerar min partner om vad som sker, jag vill att han ska förstå att han är viktig i sammanhanget. jag vill att man frågar honom hur han mår och även om de kan byta av honom en stund ifall han behöver ta luft. jag vill dock aldrig bli lämnad ensam utan att man kollat att det är okej med mig först.

- kejsarsnitt
jag är negativt inställd till kejsarsnitt och vill att detta endast görs om det är absolut enda utvägen. jag vill bli väl informerad innan detta sker (om det går) och har en oroskänsla över att bli separerad från barnet på uppvaket.

- när barnet är fött
jag vill få upp barnet på bröstet så fort det går. jag vill få amningsstöd och vill att barnet inte matas med ersättning om det inte är absolut nödvändigt (bebisar till diabetesmammor har en tendens att få lågt blodsocker direkt efter födseln och kan ibland behöva få i sig lite mjölk med kopp första tiden, min förhoppning är alltså att bröstet ska räcka och vill inte hälla i bebisen syntetisk mjölk).

Bamse-mage!

Hej kompisar!

Idag var jag hos barnmorska Marieanne (som för övrigt var skitbra, gillade henne jättemycket) och gjorde CTG på bebis Elvie. Under tiden vi låg och lyssnade på hjärtljuden bad jag Marieanne att föra in mina och A's tankar kring förlossningen (ja, hör och häpna... jag och A har pratat om förlossningen!) i min journal så vårdpersonalen på Förlossningen och BB kan läsa och lära. Så nu finns de där, förevigade och tillgängliga när det är dags.

När CTG var klar tyckte barnmorskan att inte allt såg ut som det skulle utan ville konsultera med en läkare. Jag kände paniken smått komma krypandes...

Hon kommer tillbaka efter en stund och säger att jag måste lägga mig i ett annat rum och fortsätta med CTG en stund till för att man tyckte att hjärtljuden var onormalt höga- vilket gjorde att medelvärdet också var högt.

Så där låg jag och var orolig... jag sms A som var beredd att komma upp till SöS från jobbet ifall läkaren skulle ta något drastiskt beslut.

Efter 20 minuter kom barnmorskan tillbaka och sa att andra omgången CTG visade bra hjärtljud och sammandragningar och att jag fick gå hem... så min puls gick från noll till hundra och hundra till noll. Skönt att allt såg bra ut iallafall. Lilla busElvie skrämmer sin mamma och pappa sådär!

Idag var jag på diabetesrond och gissa vad?

jag fick tillväxtultraljudet (som egentligen skulle vara på torsdag nästa vecka, den 28 juli) tillbakaflyttat till måndag den 25 juli. Läkaren sa att enda anledningen att vi gör ultraljudet är för att se att bebisen inte blivit gigantisk (vilket hon såklart inte blivit) att det inte går att vaginalt föda fram den. Sen ska hon bara kolla livmodertappen och sen blir det igångsättning på tisdag eller iallafall den veckan om inget skulle vara konstigt. Spännande va!?
På måndagen har jag klarat av 37 fulla graviditetsveckor och då får man sätta igång om man har medicinska skäl, bebisen är då inte längre prematur.

Så det verkar som om Elvie blir en julibebis. Gud så kul.
Jag är ju också en julibebis... snart fyller jag 29år! (den 30 juli)

Hittade en tråd på Familjeliv med samma namn. Här är ihop-plocket från den tråden.

Smyg inte på tå eller var tysta när barnet sover, vi kan i stort sett göra vad som helst i huset utan att dom vaknar är det däremot för tyst sover dom oroligt istället...

Sov när bebisen sover!!!

Bekymra er inte för att babyn ska bli bortskämd. En baby kan inte bli bortskämd! Det kan däremot en 2-3-åring bli, så vänta med det bekymret till dess ...

Avlasta varann, hjälps åt, dela på arbetet hemma dvs tvätt,städ,disk,laga mat. Den  som är hemma med barn har ett lika tungt jobb som den som jobbar. punkt.

Vårda relationen, försök kramas, kyssas och mysa och se på film eller dylikt så fort ni får tid, och ägna er mycket åt varann.

Välj ut en eller två kloka personer i omgivningen och lyssna på deras råd. Strunta i allt annat.

När ni upplever det som jobbigt med ett visst beteende hos bebisen t.ex. den sover inte: tänk att det (nästan) alltid är en fas och barnet kan ändra beteende igen över en natt och allt blir bra. Man kan lätt stressa upp sig om man tänker att det ska vara för alltid, vilket man lätt kan börja tänka.

En bebis är en stor påfrestning på relationen. Sömnbrist, oro, lågt blodsocker och barnskrik gör att man blir en helt annan människa. Räkna med att både du och din partner kommer att vräka ur er en massa konstiga saker till varandra. Glöm inte bort varandra, prioritera relationen - bebisen prioriteras per automatik.

Skapa rutiner efter ett tag, om inte för bebisen, så i alla fall för dig som är hemma. Jag stiger upp med min man på morgonen och gör frukost och så börjar vi varje dag med att äta tillsammans när bebisen sover. Det är skönt att göra "vuxna" saker. Aktivera dig när du är hemma, fastna inte inne.

Sov så mycket du kan! Ät regelbundet!

Allt ändrar sig hela tiden. När du tror att du går under, då vänder det (och när du tror att nu är allt perfekt, ja då vänder det också)!

Alla tror att de är experter på barn. Alla har åsikter om vad ni ska göra/inte göra. Lyssna inte så mycket.

Lita på er själva som föräldrar! Tvivla inte på ert eget omdöme, var än omgivningen säger. Det är ni som föräldrar som bestämmer och vet vad som är bäst för era barn.

Var beredd på att det kan vara jobbigt att säga farväl till ditt gamla liv och den frihet du hade. Det jobbigaste i början (förstår jag nu i efterhand) var inte sömn, amning eller nåt sånt, utan att acceptera att man inte längre är fri att göra vad man vill.

Att få barn är en mycket abrupt, om än välkommen, livsstilsförändring. Omöjligt att riktigt förstå vad det innebär innan. Kan ta ett tag att vänja sig, men klart värt det!

Mitt bästa råd som typ ingen annan ger har egentligen inte med barnet att göra utan med mamman. Jag personligen fick en chock av hur mycke å länge man blöder efter förlossningen (ingen som säger att man gör det direkt) Så nu till tipset, köp hem bindor, i massor!

Jag och A gillar att spela tv-spel ihop. Min all-time-favorite att spela med A är Little Big Planet.

Så när vi hittade Sackboy i tv-spelsaffären skulle så klart bebis få honom.

nu när jag och bebisen gått in i den 37:e veckan kan man ju inte låta bli att se slutet på tunneln. denna vecka (mån och tis) ska jag på diabetesrond och träffa barnmorskan (som alltid) och förhoppningsvis kan man flytta fram igångsättningen, men det är inget jag vågar hoppas på... vi får se helt enkelt.

jag känner att kroppen börjar förbereda sig hur som helst. bebisen trycker ner ordentligt och det är ömt och gör ont, ibland tror jag hon ska ramla ut! bröstvårtorna ömmar och gör sig påminda hela tiden. höften, svanskotan och ljumskarna smärtar så fort jag rör mig och jag är trött, tröttare, tröttast... Karin sa sist att bebisen var fixerad, så allt är ju egentligen klart. Kom igen nu bebis! ♥

Tror jag håller på och bli sjuk. Är helt seg och slö, känner mig typ febrig och har diaréemage. Nått är inte som det ska. Får följa upp detta. Blä!

A köpte ett par söta strumpor till Elvie på inredningsbutiken Stockhome. Det fanns en massa olika i olika färger... jag ville ju såklart ha en av varje. Men vi valde ut ett par... jag får gå tillbaka en annan dag, själv! :)

Idag kommer svärmor på besök. Eftersom bebisen inte ska bo i sitt rum än har vi inrett barnrummet till ett övernattningsrum framför allt för henne, eller den blivande farmorn som hon blir. Det är smart att få henne att känna sig välkommen med ett eget rum, man vet aldrig när man behöver henne nära (läs: hjälp med bebis).

Här är vi på Maltabröllopet i höstas.

Min middag

När jag satt på bussen hem från Sös idag ville jag ha pannkakor. Pannkakor med vispad grädde och blåbärssylt.................................. Say no more.

Perfekt att ha kalla i kylen också. Bara att rulla ihop en kaka och äta kall med sylt.
Nam Nam give me some!

Barnmorskan sa att hjärtljuden var fina. Järnvärdet var 122 och mycket bra, jag har slutat äta järntabletterna sen två veckor tillbaka och värdet håller sig ändå högt. Blodtrycket var 110/70 och magen mätte hela 34 cm.

Jag fick även tid till ett nytt tillväxtultraljud (28:e juli) och direkt efter ultraljudet ska jag träffa förlossningsläkaren för att få boka igångsättning. Förhoppningsvis sätter man igång mig första veckan i augusti om jag inte kommer igång tidigare av mig själv så att säga.

Detta var sista gången jag fick träffa min barnmorska Karin, då hon går på semester. Så nästa vecka ska jag få träffa en annan barnmorska fram till BF och Karin får jag träffa när bebisen är ute och jag blivit mamma... Mamma! Jösses.

Idag kom babynestet jag beställde av en tjej som syr själv. Jag är SKITNÖJD! Så jäkla fin! Jag älskar tyget som är glatt och roligt, passar även fint i Elvies fina Stokke-säng.

Vill du köpa ett nest själv för 400kr kan du maila Anna-Carin Brodin på anna-karin.brodin@sms01.se det finns många olika tyger att välja bland.

Snutte och Snobben.

Alla kompisarna väntar på Elvie.

randig.

Jag springer till barnmorskan som andra går till Ica. Idag är det dags igen. Antar att det är samma rutin som alltid... lyssna på bebishjärtat, ta blodtryck och lämna urinprov. Imorse var jag så fruktansvärt svullen i ansiktet, tycker det är läskigt- kan ju omöjligt vara normalt. Usch!


PS, igår packade A ihop lite grejer till BB-väskan. Jag var i chock. Helt oväntat och spontant bara sådär.

Den 16 september 2010 skrev jag det första inlägget i den här bloggen. Tänk om jag då visste att jag 10 månader senare skulle sitta här höggravid med vår bebis i magen. Det är idag en månad kvar (!!!!) till sista möjliga datum till bebisen kommer. Eftersom jag inte kommer gå över tiden utan blir igångsatt senast den 12 augusti (pga diabetesen) VET jag ju att det är mindre än 4 veckor = 30 dagar = en månad kvar. Det känns som om den största julaftonen någonsin, det går inte att beskriva hur spännande, förväntansfullt och fantastiskt det är.

Jag önskar så innerligt att ni som kämpar och längtar själva efter er bebis snart får uppleva det fantastiska ett barn ger en. Den 16 september 2010 var jag där, snart är ni här. ♥

Magen vaknar när jag och min syster tittar på Oprah. Min syster är snabb med kameran och magen visar upp vad den kan, sparka :)

 

Allt är helt klart.

Bebisen får komma precis när den vill.

På Vasahem.com finns sjuktsnygga möbler och inredningsprylar.

Jag och A var i butiken och köpte ett nytt skrivbord och en fantastiskt snygg och klassisk bankerslamp (den riktiga är väl i guld och grönt).

Bankerslamp

Här om kvällen när vi låg i sängen och skulle sova tog jag mod till mig och frågade A om hur han tänkte att vår drömförlossning såg ut. Han berättade lite snabbt som hur han tänkt och hur vi båda skulle betee oss och sånt. Sen frågade han mig...

Jag har ju funderat på det här länge. Förlossningen känns som det största som någonsin kommer hända i mitt liv. Det viktigaste jag kommer göra. Samtidigt det allra allra läskigaste, mest fysiskt onda och det som kommer kräva mest av mig fysiskt och psykist i hela mitt  snart 29-åriga liv. Att få berätta om hur jag önskar att det ska gå till känns väldigt stort, men också väldigt personligt och framförallt väldigt viktigt- speciellt att berätta det för A. Just därför att han är den som kommer vara där och dela upplevelsen med mig och han är mitt enda riktiga stöd.

Jag börjar berätta... "det börjar med värkar, men vi är båda lugna och glada att det är dags. jag känner att jag klarar av smärtan och du är ett jättefint lugnt stöd. vi ringer förlossningen och de vill att vi åker in. taxin kommer och hela vägen in till förlossningen blir värkarna starkare men du är hela tiden peppande, stark och trygg och jag känner mig säker och lugn trots smärtan- när du är med mig".


Sen blir jag avbruten. Vi kom aldrig ens ur taxin. A börjar prata om att jag har en förmåga att va elak och sur när jag mår dåligt. Han säger att mitt sätt att vara när jag mår dåligt är jobbigt för honom och att han alltid är så bra han kan trots omständigheterna...
Jag känner att vi kommer helt från ämnet och det blir aldrig läge att fortsätta. Jag fick aldrig berätta och dela med mig av drömmen om min viktigaste dag. Jag känner mig kränkt, ledsen och oviktig. Jag VET att det inte var hans mening att få mig att känna så, men jag känner samtidigt så stark att vi inte alls är på samma ruta gällande det här. Jag känner mig ensam om det som komma skall, att det är mitt jobb att sköta och lösa...

Jag vill ju att han ska va intresserad av mina känslor och tankar kring förlossningen, hur jag vill att det ska vara. Han säger att han "känner mig" och vet hur jag vill ha det och hur jag tänker kring det mesta... Jaha? Hur kan han veta när det tog mig 9 månader att komma fram till detta?

Han är inte en skit, verkligen inte. Jag vet bara inte vad som är fel. Han somnar och jag gråter i kudden.

Jag har ont i min hand! Nerverna är i kläm och smärtan släpper fan inte. KarpaltunnelsyndromSKIT!

En handskena hjälper lite.

Orolig mamma med elefantfötter.

Igår åt vi frukost ute. Efteråt kom jag på att magen inte sparkat på hela morgonen. Jag försökte få igång den, A ropade in till bebisen... men inget. Jag låter inte paniken ta över men släpper allt jag gör och sätter mig på en bänk i solen och drar upp tröjan. Folk trodde nog jag ver helt knäpp! Men jag tänkte att sol direkt på magen borde få bebisen att vakna till.

Det var tyst... tyst... och sen kom en snurr. Magen vaknade! Skönt, då kunde dagen fortsätta. Vi tittade i affärer, shoppade, drack islatte, cyklade lite, hoppade i sjön, grillade, åt jordgubbar. En fin lördag.

Idag har varit en jävla skitdag, jag har bölat av och till. Allt är skit. Just nu är jag så trött att jag inte orkar böla mer, det är väl hormoner... eller för att jag faktiskt är inne i den 9:e månaden och orkar varken röra mig eller göra något... och ute är det högsommar. Man kan ju må dåligt för mindre så att säga.

Tänkte bara berätta att jag började packa lite på BB-väskan nu ikväll. Jag plockade ihop mina favoritbebiskläder och även lite kläder till mig själv. A får packa ihop sitt själv, han verkar inte direkt så intresserad av att packa nån väska. Kanske tycker han att man gör det när värkarna sätter igång. Karl!

Är det bara jag som inte kan sova eller?

Det är helt fruktansvärda nätter. Det är varmt, jag kan inte vända mig om och jag vaknar upp i ren skär panik för jag är så trött och bara vill sova men det GÅR BARA INTE!
Jag gråter och vänder mig om (eller försöker men ligger mest och guppar som en valross) tusen gånger i sängen. Magen värker på nå konstigt sätt och ryggen gör ont som fan. Sen mitt i allt gnäll vaknar så klart Elvie och börjar sparka som en galning.

Åh jag vill verkligen inte klaga, men sen när man väl måste gå upp så är man mer svullen än vad man någonsin varit. Jag kan inte visa mig ute... och det är dessutom 30 grader ute.

Babycenter skriver så här i veckobrevet för vecka 36 (japp, nu är vi i v.36) som kom idag:
"Sömn eller snarare brist på sömn kommer att bli ett av dina favoritämnen som nybliven förälder. Om du är mentalt förberedd på att dina nätter kommer att bli upphackade, går det i allmänhet lättare".