hej vänner.

idag är det ett år sedan vi lämnade stockholm och for till örebro för att skapa vår Elvie. ETT ÅR!
Tänk att nu är vi föräldrar till en helt fantastiskt glad och pigg liten människa som till 100% älskar och litar på oss. Det har varit en sjuhelvetes resa med hormoner, väntan, graviditetens tre delar, förlossning och att äntligen få bli mamma för första gången.

Tänk att Elvie har existerat i ett år, jag kan inte låta bli att i hemlighet fira hennes ett årsdag med en bitring i present :)

Jag blir tårögd när jag läser inlägget "Direkt från sängen" som jag skrev för exakt ett år sedan, då så full av hopp, sorg och förväntan. Och inläggen för hela november månad 2010 är riktigt spännande att följa speciellt nu när man vet att det slutade lyckligt.

Ni glömmer väl inte bort Elviebloggen.

Allvarligt. Jag köpte en BH i storlek F... All denna mjölk gör ju tuttarna helt sjukt stora.

Jag har iaf lyckats få Elvie att helamma nu, men fy fan vad kämpigt det har varit. När det var som kämpigast ville jag bara ge upp allt vad amning innebar. Men jag gav inte upp och det har belönat sig nu, hon äter sig mätt vid bröstet och det tar inte längre tid än 20-30 minuter oftast. Jag är glad att jag inte gav upp. Nu får vi hoppas att det funkar i allafall 6 månader.

Elvie har börjat med napp. Vi var lite osäkra på om vi skulle erbjuda henne napp, men eftersom hon gått upp stadigt i vikt och amningen fungerar bra nu, tyckte vi att det kanske var en bra idée. Speciellt eftersom hon ofta vill snutta och jag kan inte alltid sitta och ge henne tutte bara för att hon vill snutta lite.

Elvie och nappen.

Idag var jag på efterkontroll på Spec. MVC. Jag fick träffa min barnmorska Karin igen efter semestern och Elvies ankomst. Vi pratade ett bra tag om allting och sen gjorde vi "slut"... Förhoppningsvis blir vi gravida igen om ett par år och då är jag tillbaka där igen med mina krämpor. haha.

Elvie på neo.

Elvie fick lågt blodsocker ganska direkt efter förlossningen och var tvungen att flyttas till Neonatalavdelningen. Det gjorde så fruktansvärt ont i mitt hjärta att se vår älskade lilla bebis med slangar och apparater fastkopplade på hennes lilla sköra kropp. Jag grät... och grät... Vi vakade vid hennes säng varenda minut i tre dygn. Vi var helt slut. Men hon fick i sig mat som gjorde att hennes blodsocker steg och på tredje dagen fick vi ta upp henne till BB igen.

Elvies kompis snobben fanns där hela tiden.

11.06
Inskrivning på förlossningen. Är i vecka 37+3
Allmänstatus:
huvudläge, fixerad över bäckeningången. CTG: normalt. 130 slag/minut, fosterljud normala.

 

13.05
Cervixstatus (livmodertappen): Längd 2 cm, mediumriktad, fast konsistens. Beslutar om induktion med prostaglandin. 2 mg applicaras.

16.00
Patienten upplever att sammandragningarna är jobbiga nu, skall bada i smärtlindrande syfte. Har ätit middag.

19.20
Cervixstatus (livmodertappen): Längd 1,5 cm. Har korta, täta sammandragningar. Ballong(dilatation) inlägges med lätthet och i samband med detta avgår klart fostervatten i normal mängd. Ballongen fylls med 50ml sterilt vatten och tejpas fast mot låret.

19.39
Patienten har korta smärtsamma värkar får börja andas lustgas 50/50.

20.01
Drar i ballong som lossnar med lätthet. Kvarvarande hinna? Klart fostervatten som rinner fortfarande.

20.35
Patient vill ha EDA (epidural).


21.35
EDA lägges.

22.16
Tappar pat på 500ml urin med kateter.

22.21
Skalp CTG-reg inledd.

01.15
1000mg paracetamol

02.00
Beslutas att undersöka patient och se om det går att ta ett laktat (mäta surheten i bebisens blod för att se om det är stressat).

02.15
Cervix med kant, men mjukare är tidigare. Öppen 6cm, huvud fortfarande ovanför spinae (knölarna som bebisen passerar, då brukar man kräkas). Inger synligt fostervatten.

02.35
Pat kräks.

02.45
Långsamprocess, patienten kräks. Öppen 6-7 cm. Laktat 3,60

03.30
Patienten tycker att det är jättejobbigt och vill inte vara med längre. Skall ringa narkosläkaren för att höja EDA-dos. Laktat 3,70.

04.00
Inget synligt fostervatten, men riktigt med slem. Patient tycker att det trycker på, får krysta på toppen av värken om det känns bättre.

04.35
Vill försöka få patienten i mer upprätt position, men hon vill inte just nu.

04.40
Laktat 3,60

05.10
Krystvärkar börjar. Tappar parient på 50ml urin med kateter.

05.46
Vaccumextraktion (sugklocka) början: 04.46 slut: 05.55
Indikation: Uttröttad moder. barnet framfödes utan navelsträngsomslingring med kompression. Extraktionen är lätt och utförs utan hjälp av yttre press, 4 dragningar. Ingreppet bedöms okomplicerat.

05.55
Födelse: Framföddes en flicka, som skriker omedelbart. APGAR: 9, 10, 10p (barnläkare på plats, men undersöker ej då barnet skriker)
Förlossning startade: induktion (igångsättning)
Förlossning avslutades: sugklocka

06.10
Utkrystas placenta (moderkakan) som är helt utan anmärkning. Uppmätt blödning 300ml.

06.25
Bedövning då bristning uppståt i vagina och perineum, 3 stygn sys inuti och ett stygn utanför.

06.45
Patient har kissat. Alla dropp avstängda.
Barnet: har sugit med rätt teknik, har ej kissat, mekonium (barnbeck) har en avgått, temp 37,3.

08.53
Patienten flyttas till BB.

Det här är den lyckligaste tiden i mitt liv!

Hittade denna text i "anteckningar" i min mobil. Jag skrev ner vad som hände på BB fram tills jag fick så ont att det inte gick mer...




11.00 Tar lite prover, väntar på läkare som ska kolla tappen. 


13.15 Gelén är satt. Ont! Molmensvärk. Hur ska detta sluta? Ont redan efter 15 min efter gel.


14.15 Kissar. Känns bättre. Äter köttbullar. 


14.40 Ont igen. Hjälper att röra sig lite, eller vagga fram och tillbaka. Anders masserar och stöttar. 


15.15 Promenerar till huvudentré och till ett konditori precis utanför. Dricker en latte och äter en bakelse. Känns som om "ballongen" i magen ska sprängas emellan åt, äckligt och ont! Gungar och flåsar hela tiden, jobbig smärta.


16.10 Ont! BM frågar om bad skulle va skönt. Ja! Superskönt var det faktiskt. Efter ett tag blir jag dåsig av värmen. Badar ca 1h och 15min


18.00 Värkarna är igång. Pinvärkar som bara gör helvetes ont och inte leder någonstans. Hänger över bordet och gungar rumpan rytmiskt för att inte sprängas av smärtan. BM säger att förlossningen startat!

jag kan inte med ord beskriva min kärlek till henne.

jag har inte glömt bort er. jag ska en dag fram över här, ta och skriva ner min förlossningsberättelse. jag har fått med mig journalerna hem och kan ganska utförligt berätta hur det gick till. jag hoppas jag hinner publicera inlägget innan ni som strax ska föda så ni hinner läsa också.



kan dock berätta att det har varit en rätt jobbig tid efteråt med grejer jag inte riktigt var beredd på. att man blöder i veckor efteråt visste jag... men inte att det skulle vara jobbigt med smärta och "mensont". jag har dessutom blivit riktigt förstoppad och tillbringade en hel dag på akuten för att få hjälp med mediciner som skulle hjälpa. smärtan när jag skulle bajsa gjorde att det svartnade för ögonen på mig och jag hade hellre sett att stygnen man sydde (4st) efter förlossningen gick upp än att jag var tvungen att bajsa igen. huha! men nu verkar medicinerna hjälpa även om jag tror att allt i underlivet ska ramla ut emellan åt. men det är klart att tarmar och sånt måste få hamna på rätt plats igen och det kan ju smärta.

amningen har varit jobbig av det skälet att Elvie gärna ammar i 45-60 minuter i taget och gärna varannan timme, dygnet runt... ni kan ju själva räkna ut hur mycket tid för sig själv man får... typ ingen! men nu ska man med lite mjölkersättning få henne att gå upp i vikt och det hjälper även mig att få ett par fler timmars sömn och tid att hinna göra annat. vi får se hur det går.

känslomässigt är det också en turbolent tid, sömnbrist, hormonförändringar och att identifiera sig själv som förälder är omtumlande och riktigt tufft emellan åt. det gäller att man har en stark relation med sin partner och tar till det stöd som erbjuds om man själv känner att man mår dåligt. jag tycker dock att jag och A har klarat oss bra (ta i trä!) och trots stormar både upp och ner glömmer vi aldrig bort att pussa varann och berätta hur mycket vi älskar varandra.

vi hörs snart igen!

Nu har man lagt första gelén. 15 minuter efter började sammandragningarna, som den grövsta jävla mensvärken. Usch! Jag får panik och vill inte vara med, vet ju att det blir tuuuusen gånger värre än så här. Hur i helvete kan en människa klara det om jag vill åka hem nu?! Fan också vad har jag gett mig in på?

Okej jag ska lugna mig... Det kanske släpper snart och då är jag ju glad igen.
Tack för alla era fina kommentarer som trillar in, när det blir som jobbigast ska jag tänka på alla er som vill det här och kämpar på med ert.

Jobbig natt med två insulinkänningar, mådde jättedåligt.

A vaknade vid 6.00 och var orolig. Han hade drömt en fruktansvärd mardröm som han inte ville berätta om...

Vi är nu iaf i det rummet bebisen ska födas (om det inte blir snitt dvs), känns lite konstigt. Det är här vi ska få träffa henne... Skötbordet i det här rummet kommer bebisen att ligga på... Den här sängen jag ligger i nu är den hon kommer till världen i. Märklig känsla!

Vi åt iaf en stadig frukost och tog oss in till förlossningen... Här väntar vi... Och väntar... Ska snart bli undersökt. Har förhöjt blodtryck 150/90, brukar ju ha 120/70... Annars var Ctg på bebisen och pulsen på mig okej.

Hör av mig när det händer nått mer kul...

Pappa
[x] Byxor*
[x] Mjukisbyxor
[x] T-shirt x3
[ ] Tröja*
[x] Strumpor x3
[x] Kalsonger x3
[x] Toalettsaker

Mamma
[x] Mjukisbyxor*
[x] Tights
[ ] Pyamasbyxor
[x] Amningslinne x2
[x] Linne/tröja*
[ ] Stor t-shirt
[x] Amnings BH
[x] Tjockare tröja
[x] Toalettsaker (shampoo, tvål, tandborste, tandkräm, hårborste, lotion, smink)
[x] Amningsinlägg
[x] Strupor x3
[x] Trosor x5
[x] Bindor
[x] Morgontofflor
[ ] Morgonrock
[ ] Telefonbok

Bebis
[x] Body stl 50 x2
[x] Body stl 56 x2
[x] Byxor stl 50
[x] Byxor stl 56
[x] Pyamas stl 50
[x] Pyamas stl 56
[x] Strumpor + tossor
[x] Tjocktröja
[ ] Stickad heldress
[x] Mössa tunn + tjock
[x] Babyfilt
[x] Snuttefilt
[x] Nappar
[x] Nappflaska för spädbarn
[ ] Blöjor
[x] Kräkhanddukar

Övrigt
[x] Legitimation
[x] Lösa pengar
[x] Kamera + laddare (kan filma med den)
[x] Mobil + laddare
[x] Mp3/Musik (har spotify och högtalare)
[x] Block + penna (för att kunna anteckna under tiden)
[ ] Bok/tidning (köper imorgon isf)
[x] Godis/dricka/frukt
[ ] Patientbricka (behövs ej)
[ ] Förlossningsbrev (har inget)
[ ] Kortlek/yatzy
[x] Dator
[x] Bröstpump (en handvariant, tar mest med den för att få hjälp att komma igång med den)

 

 

Tack för att ni följt vår resa från IVF till förlossning. All styrka och omtanke ni gett mig har gjort min berg- och dalbana något mer lättare att klara av. Att vara ofrivilligt barnlös, IVF'are och gravid är tre inte lätta matcher att spela, men allt stöd vi tjejer ger varandra och som jag fått av er är mer än jag någonsin kunnat be om. Tänk att det äntligen är dags, nu ska vi få bli föräldrar. Det är helt ogreppbart att förstå, ta in eller kunna relatera till.

 

Tänk att jag nu ska bli mamma, för alltid.

 

♥

vecka 37+2

 

Tillväxtultraljudet visade att bebisen vägde omkring 3500g, ca 14% över kurvan och helt i sin ordning. Men inte undra på att det är helvetes tungt nu... 3500g!

Förlossningsläkaren kände på min livmodertapp och den var fördelaktig, vilket betyder att man kan göra en igångsättning. Bebisen var helt fixerad och ganska långt ner i bäckenet (ja, alla dessa förvärkar har varit till någon nytta då kanske).

Igångsättningen görs först med en gel som ska öppna mig ordentligt, sen tar man hål på hinnorna om de inte spricker av sig själv och sen ska värkarna starta, annars får man värkstimulerandedropp... förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid och gör inte mer ont än vad det hade gjort om jag hade gått igång av mig själv...

Man beslutade att man sätter igång mig imorgon kl. 8.30!

Eftersom det kommer bli mycket väntan på förlossningen och jag hoppas att jag kommer vara vid gott mod, tror jag att jag kommer kunna blogga därifrån (vad ska jag annars sysselsätta mig med?). Så lova att komma tillbaka flera gånger under dagarna fram över och kommentera gärna, kan behöva all pepp jag kan få ♥

 

Jag har länge tänkt att jag ska sy ihop någon form av förvaring att hänga på spjälsängen efter ett tips från min kompis Sassa. Man kan smidigt förvara små nallar, nappar och annat en bebis kan tänkas behöva ha nära sin säng. Hur som helst, tiden har gått och jag har inte riktigt tagit tag i det... tills igår. Jag hade en massa jeans-lappar kvar från när jag sydde suflett och ligglock i jeans till Bugaboo-vagnen, så det blev denna lite muppiga kreation. Den får duga.

i augusti förra sommaren var vi på ett fantastiskt fint och genomtänkt bröllop på landet utanför Nyköping.
Här hittar man oss dansande till ett intressant live-band längst till höger. Tårtan var det bästa på hela festen, om man frågar mig (så klart, jag gillar ju tårta, till min diabetesläkares förtret. haha).


Tänk att jag ett år senare ska bli mamma... mmm... ni kanske tycker jag ältar och tjatar mitt blivande mammaskap... men det gör inget. Jag går in i min mamma-bebis-bubbla och tänker stanna här tills Elvie blir.. typ 30 :)

 

Sluta kolla på föda-barn-dokumentärer en vecka innan du själv ska föda! Det är varken bra psykistkt, fysiskt eller känslomässigt. Sluta sa jag!

 

 

Okej :(

 

 

En fin sak att köpa till en bebis du tycker om är nappar från namnnappen.se

Jag köpte nappar där till mina favoritbebisar. Elvie har inte fått någon än, men det är klart att hon också ska få en namnnapp om och när det blir dags.

De har bra priser, stort utbud av nappar och snabb leverans. Jag köpte även lite olika napphållare i trä till Elvie.

Båda mina älsklingspojkar fick fina nappar.

 

 

Jag vaknar upp och kan knappt öppna ögonen för jag är så HIMLA svullen i ansiktet och framförallt runt ögonen.  Sen börjar jag kräkas som nått jävla monster så min stackars Lisa och Viggo undrar vad sjutton det är som pågår. Hatar att spy och fattar inte varför... Finns väl ingen plats kvar där inne... eller så vet kroppen att det inte är långt kvar och ska plåga mig in i det sista.

här är ett par punkter som fördes in i min journal inför förlossning.

- mitt kontrollbehov
jag vill veta allt som försegår, alla prover, resultat, tester och beslut som tas ska man involvera mig och A i. Jag vill veta allt, med betoning på allt och alla beslut ska tas i samråd med och genom mig och A. hepp hepp!

- smärtlindring
är öppen för olika typer av smärtlindring men vill se om jag klarar mig med endast lustgas. det är dock viktigt att jag blir informerad när EDA (epiduralbedövning) går att få och när jag har sista chansen att ta den.

- min partner
jag vill att man inkluderar och informerar min partner om vad som sker, jag vill att han ska förstå att han är viktig i sammanhanget. jag vill att man frågar honom hur han mår och även om de kan byta av honom en stund ifall han behöver ta luft. jag vill dock aldrig bli lämnad ensam utan att man kollat att det är okej med mig först.

- kejsarsnitt
jag är negativt inställd till kejsarsnitt och vill att detta endast görs om det är absolut enda utvägen. jag vill bli väl informerad innan detta sker (om det går) och har en oroskänsla över att bli separerad från barnet på uppvaket.

- när barnet är fött
jag vill få upp barnet på bröstet så fort det går. jag vill få amningsstöd och vill att barnet inte matas med ersättning om det inte är absolut nödvändigt (bebisar till diabetesmammor har en tendens att få lågt blodsocker direkt efter födseln och kan ibland behöva få i sig lite mjölk med kopp första tiden, min förhoppning är alltså att bröstet ska räcka och vill inte hälla i bebisen syntetisk mjölk).

Bamse-mage!

Hej kompisar!

Idag var jag hos barnmorska Marieanne (som för övrigt var skitbra, gillade henne jättemycket) och gjorde CTG på bebis Elvie. Under tiden vi låg och lyssnade på hjärtljuden bad jag Marieanne att föra in mina och A's tankar kring förlossningen (ja, hör och häpna... jag och A har pratat om förlossningen!) i min journal så vårdpersonalen på Förlossningen och BB kan läsa och lära. Så nu finns de där, förevigade och tillgängliga när det är dags.

När CTG var klar tyckte barnmorskan att inte allt såg ut som det skulle utan ville konsultera med en läkare. Jag kände paniken smått komma krypandes...

Hon kommer tillbaka efter en stund och säger att jag måste lägga mig i ett annat rum och fortsätta med CTG en stund till för att man tyckte att hjärtljuden var onormalt höga- vilket gjorde att medelvärdet också var högt.

Så där låg jag och var orolig... jag sms A som var beredd att komma upp till SöS från jobbet ifall läkaren skulle ta något drastiskt beslut.

Efter 20 minuter kom barnmorskan tillbaka och sa att andra omgången CTG visade bra hjärtljud och sammandragningar och att jag fick gå hem... så min puls gick från noll till hundra och hundra till noll. Skönt att allt såg bra ut iallafall. Lilla busElvie skrämmer sin mamma och pappa sådär!