att ha en mamma, att bli en mamma.
jag växte upp ensam med min pappa, mina föräldrar skilde sig när jag var 2 år. min mamma träffade mig ibland, någon helg sådär när hon kunde. hon hade en son sen tidigare (min halvbror) som hon hade full vårdnad om, så det var nog mest för att träffa honom som jag träffade henne.
när jag blev lite äldre, mellan 10-15års ålder så gifte min mamma om sig och skaffade två nya barn (mina halvsystrar), hon skaffade sig ett svenssonliv och var stabil. då träffade jag henne oftare och i något längre perioder.
det här är den officiella storyn.
men min upplevelse av det hela är mycket mer komplicerad än så.
min mamma har aldrig kramat mig, aldrig sagt att hon älskar mig, aldrig lagt en mjuk tröstande hand på mig. min mamma har stulit, ljugit, svikit och lämnat mig. det är min uppfattning.
jag tror inte ni orkar höra alla historier om hur det ligger till, för det är på något sätt inte relevant. det är bara faktum som fått mig att ta avstånd från henne. jag vet att hon har det jobbigt i sitt liv. hon är nu skild för 4:e gången och har en massa ouppklarat med sig själv.
ibland gör det ont i mig att ha vänt henne ryggen. att jag är elak som inte vill ha med henne att göra. jag sviker ju henne när jag säger att jag inte orkar med henne och hennes drama. jag borde ta ansvar som storasyster, visa att man hjälper den som har det jobbigt.
men jag har förstått att HON är inte mitt ansvar. jag har hjälpt henne så många gånger, funnits där, förlåtit och tröstat. det är inte min uppgift att göra. det är hennes uppgift att ordna sitt liv.
som en dag blivande mamma kan jag inte för en sekund förstå hur man kan bli en sådan mamma hon var. jag ska älska mitt barn tills den dagen jag dör, jag ska kämpa, vårda, stötta och ta hand om mitt barn varje dag. jag ska ta ansvar, förklara och stötta mitt barn genom allt. för det är det en förälder gör. jag ska inte förvänta mig något tillbaka, mitt barn står inte i skuld till mig.
mitt barn ska ha en mamma.
hon och jag en varm julidag 1982.
Hej. Ser att du och jag är på samma nivå i IVF i morgon ska jag och plocka ut ägg och jag är så nervös inför detta. Hur går det för dig? vart är ni? / Maria
ojojoj, här händer det grejer, har inte vart inne på några dagar för ni har ju vart bortresta :) . spännande att ni kommit igång! skönt att ni e sams igen, ibland behöver man rensa luften. bara man blir sams igen, det gör er starkare tror jag :)
hejja hejja äggisar!!
kRAM
Lycka till på fredag!
Usch, jag förstår inte heller hur man kan göra så mot sitt barn. Jag har inte så bra kontakt med min pappa som "valde bort" mig när han skaffade en ny tjej när jag var i yngre tonåren. Efter det har vårt förhållande aldrig varit det samma.
Som du skriver kan du aldrig ta ansvar för henne och du ska inte ha dåligt samvetet över det. Det är ditt liv nu, och du gör valet att aldrig göra så mot dina barn och det är bra!
Men det gör ont..att bli sviken av den som man tror ska älska en och alltid finnas där för en...
jag hoppas och håller tummarna på att det är er tur den här gången! kram
haha ja vissst är det så man vill ta fram köttyxan! funderar på om vi också ska låta våra delar få åka på konferens till labbet under den stora sköna varma mikroskopsluppen. få bli lite ompysslade , då kanske de kan slappna av och "mötas" på ett bättre sätt.. har ju hört att det festas till o man blir mer avslappnad på konferenser, släpper loss lite :) kanske gäller det även spermier o ägg?;D..nä vi funderar starkt på ivf, d va d jag flrsökte säga..
Kan inte du ge mig din mailadress så kan vi maila till varandra el om du har en sida på familjeliv kanske? Kram Maria
