I natt avlivade man vår familjs ena hund. Vår lillebror. Ringo.
Jag har gråtit hela natten och hela morgonen. Det tar liksom aldrig slut. Alla som har en hund vet hur mycket man älskar denna gulliga, håriga varelse. Deras kärlek är så villkorslös, så äkta och bestående. Det gör så ont att han inte finns mer, vår fina fina Ringo. Jag kommer sakna dig så mycket!

 

Jag är mest orolig för mina systrar, de levde med honom varje dag. Tog hand om honom och älskade honom. Nu är han borta och jag önskar jag kunde bära en bit av deras sorg, så de slapp ha så ont.

Den andra hunden förstår nog inte vad som hänt och sitter hemma och väntar på att Ringo ska komma hem...

Nu har jag pratat med familjrättssekreteraren stadsdelsförvaltningen.


När ett barn föds i Sverige görs en anmälan till skatteverket och denna anmälan (dvs bebisens personnummer) hamnar sen på stadsdelsförvaltningen där du bor (är skriven). Stadsdelsförvaltningen skickar ut en kallelse till mamman och ber henne och den andra föräldern att komma till stadsdelskontoret för att:

1. skriva under ett papper på att den andra föräldern är föräldern utan rimliga tvivel.
2. mamman och den andra föräldern godkänner att pappan/föräldern får vara med och dela vårdnaden på barnet.



Jag frågade: Kommer ni ställa förnedrande frågor om "vi haft samlag runt tiden kring befruktning", "om min man misstänker om jag legat med någon annan under tiden kring befruktning" eller något annat förlegat och idiotiskt? (jo, folk får såna frågor på socialkontoret kan jag meddela er om).

Men svaret var nej på alla frågor, iallafall på det här socialkontoret. Det handlar endast om "är han föräldern utan rimliga tvivel" sa hon i telefon. Att labb-personalen skulle gjort fel när de mixade ägg och spermier på USÖ är alltså inget rimligt tvivel. Man skriver under, godkänner delad vårdnad och sen går man och köper glass för att fira det hela. Hej hopp!


Om man känner sig orolig (läs: Jag!) så kan man komma in någon månad innan födseln och skriva på papper och sen när bebisen fötts och skatteverket givit den ett personnummer som stadsdelskontoret fått reda på skriver man under en sista gång och allt är klart. Men de flesta orkar inte hålla på och springa på det där kontoret mer än en gång, så de skriver på allt när personnumret är klart.

Däremot:
Om Du (gud förbjude!) skulle dö under förlossningen, finns det ingen laglig förälder till barnet. Din kille skulle så småningom bli laglig förälder till barnet när alla papper kommit i ordning (skatteverket givit bebisen personnummer så det finns en person att ge en förälder till), då blir din kille den enda föräldern. I vissa fall KAN (rent juridiskt, dock osannolikt då din kille faktiskt bevisligen är pappan) vårdnaden gå till Dina föräldrar fram tills hela processen är klar. Det tycker jag känns lite obehagligt. Men 99% av alla barn som föds går igenom den här processen med att man skriver papper efteråt, så det ska inte vara ett problem.

---

Jag vet inte riktigt hur jag tänker göra. Det får nästan vara upp till A, hur han känner inför det hela. Om han vill att pappren fixas i den utsträckning det går innan Atlas kommer gör vi det. Tycker han att det inte behövs så gör vi det efteråt. Jag är ju juridiskt förälder från början, så allt handlar om vilket sätt han känner sig mest bekväm med.

Planeringen inför flytten är igång och ny ugn, micro, induktionsplatta, diskmaskin, tvättmaskin, tumlare och kyl & frys ska beställas. Kakel, tapeter, bänkskivor och färger måste väljas med omsorg och alla köksluckor ska skickas på omlackning... Det ska köpas nya hallmöbler, klädförvaring, fåtöljer, tv, lampor, tavlor och vardagsrumsskänk. Att det sen ska packas och flyttas ut ur i vår nuvarande lägenhet orkar jag inte ens tänka på.

ny kyl och frys.

Min kille är bra på en massa saker. Han är rent ut sagt bäst på nästan allt. Han kan allt. Han är stark, smart, snäll, rolig, gullig och lite knäpp.

Men massera är han inte så duktig på. Han är inte sämst, men han masserar inte på ett sånt sätt jag tycker är skönt. Det är som om han inte hajat vad det handlar om... eller egentligen kanske han är bäst på att massera bara att han varken har tålamod eller lust att anstränga sig. Jag vet inte. Det är iallafall synd nu när foglossning och ryggont för min mage är så stor. Min bästis är grym på att massera, grym! Men henne träffar jag inte så jättemycket och när vi väl ses vill jag inte klä av mig naken och be henne massera mig...

Men åter till min kille... den bästa. Eftersom han är bäst så köpte han den här på HM för en tjuga helt sonika. Och det första han säger när vi kommer ut ifrån affären är "vi får inte glömma att stoppa ner den i BB-väskan". Gulle ♥ (Damn right, tänkte jag)

Den omnämnde frälsaren.

Alla ni som gjort IVF och inte är gifta. Hör upp!

Eftersom ni gjort IVF finns det papper på där er kille erkänner och godkänner att han blir pappan till det befruktade embryot man stoppade in i dig. Det kan ligga till fördel att ordna med ett faderskap INNAN ni föder ert barn och eftersom vi är IVF'are finns det ju bevis på att pappan ÄR pappan så att säga.

• Det går i undantagsfall att bekräfta faderskap / föräldraskap redan under graviditeten. Då kontaktar ni själva den stadsdelsförvaltning där modern är folkbokförd. (IVF är ett sk. "undantagsfall" då det redan finns papper på vem som är pappan, har du slarvat bort de papper du fick vid IVF, kontakta kliniken så får du nya)

• Om du har frågor om bekräftelse och utredning av faderskap / föräldraskap, ta kontakt med en familjerättssekreterare i den stadsdelsförvaltning där du bor.

 

Det enda jag gör är att sova och äta. Jag så förbannat trött hela tiden och klarar bara typ 3 timmar åt gången. Om jag måste gå på Ikea eller nått annat jobbigt tror jag att jag ska dö av trötthet, ryggont eller fot-ben-ont :(

Insulindoserna är skyhöga vid det här laget och väldigt svåra att ställa in, det varierar från dag till dag med ett sakta stegrande hela tiden. Det påverkar så klart också mitt allmäntillstånd...
Ni vet väl alla hur det känns att ha lågt blodsocker (typ inte ätit på hur länge som helst), ni blir griniga, trötta, irriterade, fräser åt allt och alla och helt irrationella. Sen vet ni hur det är att ha högt blodsocker när ni har ätit för mycket; slöa, trötta, illamående och i komatillstånd. För mig svänger det mellan dessa ytterligheter hela dagen lång när blodsockret är svårkontrollerat. Bebisen påverkar dessa svängningar på ett helt annat sätt nu än tidigare och värre blir det. Hej och välkommen till mitt liv!

 

Det finns mysiga stunder också... När A klappar och sjunger för magen, när Atlas sparkar och visar att han lever (mindre skönt med sparkar, men det är bra tecken att man känner honom) och när när jag står i duschen och smörjer in magen med olja och sjunger lite för honom ♥

 

Herrejössesamalia!

Frieda föddes redan efter 21 veckor och fem dagar i början på november förra året. Redan i vecka 15 hade Friedas mamma för tidiga värkar.

Läs hela artikeln på:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article12924902.ab

Apropå tapet, denna tapet hittade vi och gillar som sjutton. Båda två. Så om vi inte hittar en ännu gladare, roligare, inspirerande, finare, barnälskande tapet- så blir det denna i Atlas rum. (Hör du det Atlas, en tapet till dig!) :)

Igår köpte vi denna tapet. Den ska sitta i sovrummet. passar nog fint till vår nya monstersäng som kom här om dagen. Den är helt fantastisk... vi sover som små bebisbjörnar i den ♥

Ni får försöka visualisera det hela framför er.


på bredden, men går också på längden.



ZzzZzz

Eller nästan iallafall... det ska göras ett par justeringar och fixas lite, men helheten är klar och här ser ni resultatet. Jag älskar innertyget som är i lite Modesty Blaise-känsla och är ascoolt. Det har inte varit lätt att sy sufletten kan jag säga och det ska krävas mycket för att jag skulle ge mig på det igen, dock har jag ju försvårat det hela genom att sy eget lapptyg i jeans, kanske går det enklare med två vanliga tyger. Jeanstyg i flera lager är inte lätt att jobba med :(

Nu närmast tror jag att det blir en form av filt/liggpåse i serietyget... jag är inte den som ligger på latsidan... när det gäller att sy alltså :)

Hos barnmorskan vägrade Atlas först låta oss höra hans hjärtljud. I 30 minuter höll barnmorskan på med dopplern innan han ville ligga still och vi tillslut hörde de små pluttiga hjärtslagen. 153 slag i minuten. Järnvärdet är på väg upp (117, förra gången var det 104) och blodtrycket var 120/70.

Jag fick även en tid för ultraljud. Ultraljudet ska göras vecka 28 och görs på diabetiker för att se att bebisen väger och är så lång som den ska. Då kanske Atlas kan visa om han kanske är en Elvie :)



Sen mätte man mitt symfys- fundusmått. Barnmorskan mäter utsidan av magen med måttband från blygdbenet (symfys) till livmoderns överkant (fundus). Värdet ritas sedan in i ett så kallat gravidogram i min journal så att man kan följa utvecklingen. Det görs vid varje besök från och med nu.

Idag vecka 24 la sig magen exakt på normalkurvan, 23 cm.

---

Det finns en normalkurva som beskriver hur fostret växer under graviditeten, men det händer ofta att man inte följer kurvan exakt utan gör tillfälliga avsteg från den. Skillnaderna kan till exempel förklaras med att barnmorskor mäter lite olika, att barnet ändrat läge och att livmodern ändrat form. Om man vid mätning misstänker att barnet inte växer som det ska gör man fler undersökningar. Du kan då få gå på en viktskattning av barnet. Den utförs med ultraljud och ger en bättre bild av hur stort barnet är. (Källa)

Idag är det dags för en tripp till barnmorskan. Hon ska mäta magen på mig. Det har man inte gjort innan, så detta är ett steg framåt. Känns roligt att magen äntligen får vara med och mätas vid undersökningarna för den är stor nu. Nu är vi ju i vecka 24  och i princip skulle jag kunna föda när som... men det ska jag inte. I augusti har jag ju sagt!

Igår fick jag en ny cykel. Min gamla hade börjat rosta i lacken efter inte ens 2 år, så jag gick tillbaka med den till affären och fick välja ut en ny cykel. Jag valde en svart Monark, jag är supernöjd!

Den nya och den gamla.

Min syster tog en fin bild.

Idag har jag varit på en underbar vårpromenad med min syster. Jag har nya gymnastikskor (i en stl större) så det går ganska bra att promenera... ett tag iallafall. Sen får jag ont i rygg, svank, vader och fötter.

Nu har jag ätit så många fiskpinnar att jag måste vila på soffan.

Härligt med vårväder! Vi har cyklat, tittat på grejer till nya lägenheten och lunchat.
Ikväll blir det indiskt med hemmagjort nan-bröd och svärmor på besök. A köpte alkoholfritt vin till mig på systemet som jag kan få smutta på till ostbrickan senare. Imorron blir det nog ikeautflykt.

Snart är det byebye till mina fötter.

 

Bukig 23+2.

Nu är det klart!

Det jag gör nu är att sy ihop lappar så jag kan sy en suflett som kommer se likadan ut. Tygerna är tre par av A's gamla jeans som han helst inte ville skänka bort, vi fick diskutera länge om varför man ska spara jeans man varken kommer i eller som är hela... haha!  Så Atlas kommer väl få höra i flera år att jeansen minsann är pappas gamla. :)

Buggan med ligglocket som är ett originallock som jag klätt med lapptyget.

 

 

Närbild på lapparna

 

Jag har så himla fina bloggläsare. Jag får så mycket respons och fina mail från tjejer runt om i landet. Varenda en av er ger mig energi och jag anser att det minsta jag kan göra är att stötta er genom det ni går igenom... speciellt med tanke på att det inte var länge sen jag själv var där. Pay it forward är mitt motto.

Du gör mig glad! Snart kommer hon till Stockholm (från London där hon bor) och då ska jag krama henne! ♥

 

Det här med påsken är en tid som gör mig lite ledsen. Alla blir bjudna på middag och mys hos sina familjer och jag känner mig bara påmind om att min familj är splittrad. Mina syskon firar med sina bättre hälfter, mina vänner firar med sina mammor och pappor och A brukar åka och hälsa på sina kompisar i Nyköping. Så ser det ut varje år... och jag känner mig ensam.

Jag känner mig ledsen för jag brukade alltid åka till min mamma och påsksvulla hennes goda mat och titta på allt påskpyssel hon orkar ställa ut runt om i lägenheten. Min mamma är fantastisk på det sättet, hon kan verkligen fira högtider. Filippinare är duktiga på det.

 

Jag saknar henne så otroligt mycket. Men jag kan inte ha henne i mitt liv, hon gör mig så illa. Jag vill med hela mitt hjärta att hon ska ordna upp sitt liv, alla problem och tragedier hon skapat. Jag vill att hon ska ta tag i sig själv och ta ansvar. Fram tills den dagen måste jag hålla mig borta, hon ska inte få såra mig mer. Och hon ska aldrig få svika Atlas så som hon svikit mig.

 

Nog med grinandet. Det blir nog en fin påsk, jag har försökt fylla upp den med folk jag bryr mig om och som bryr sig om mig. Jag är inte ensam, jag vet det.

 

---

 

 

När jag sitter här med tårarna rullandes ned för kinderna känner jag Atlas sparka och jag blir plötsligt påmind om det som verkligen är viktigt. Framtiden.

 

Ska jag sy i massor och sätta upp i Atlas rum!

Just nu håller jag på med liggdelslock och suflett till bugaboon. I jeans-lapp.

 

 

Den här tapeten vill jag ha!

jag anser att barnrum måste vara inspirerande till lek, skapande, rörelse och även möjlighet att kunna sitta ner och läsa. Det ska dessutom fylla praktiska lösningar som att sova och förvara saker. Jag har läst så många poäng på universitetet om hur miljön påverkar barnet och dess utveckling. Det ska bli en riktigt utmaning att få till det perfekta barnrummet :)

Jag tycker inte barnrum ska inredas i "typiska" tjej och killinriktningar. Det betyder inte att man inte skulle kunna se vem som bor i rummet, men "kön-inriktningen" är inte det viktigaste. Just stimulerande lek, skapande, rörelse och läsning tycker jag borde vara varje förälders prioritering och inte "det måste vara blått för att det är en kille". Vad vill du som förälder att ditt barn ska utvecklas till och bli?

Ditt val av filmer, böcker, ordval, samtalsämnen, tonläge, rutiner, struktur osv påverkar barnet i allra högsta grad. Vad det finns för leksaker, litteratur och barnets möjlighet att få använda dessa saker sänder ut både förväntningar och föreställningar samt ger möjligheter till en viktig utveckling.

 

Det här är inte meningen att vara ett sånt där "åh jag e så lycklig och allt är så bra, socker, fluff och rosett-inlägg". Men det är ett inlägg om att älska, i mitt fall min fina A.


Vi kan båda vara dåliga, mot varandra. Griniga, irriterade och sura. Men den mesta av tiden har vi det så himla fint. Vi bryr oss om varandra och visar hur mycket vi älskar varandra. Ibland stannar jag upp och tänker på hur fint det är att ha en sån vacker människa i mitt liv. För han är verkligen vacker, rak igenom. Jag kan inte fatta att han valt mig, mig, att leva med. Skaffa barn med. Jag måste ju verkligen vara en bra person jag med, om han vill vara med mig!?


A sa till mig igår (jag hade ju varit ledsen hela dagen pga oron för de få fosterrörelserna och vi hade precis klivit ut från specialistmödrarvården och han ville muntra upp mig, genom att påminna mig) "det är inte många människor som har det så bra som du har det just nu". Han syftade på att jag äntligen var gravid efter mycket om och men, bebisen var frisk och växte som den skulle, vi har precis köpt en fin lägenhet som vi ska flytta in i och förbereda, för oss och vår plutt, våren och sommaren var på gång och i slutet av det hela ska vår bebis komma till oss Och att jag hade en kille som älskar mig mest i världen- världens bästa nämligen :)


Jag har svårt att känna lycka. Hur känner man att man är lycklig? Jag vet att jag är lyckligt lottad, men hur känns det att bara vara lycklig? Även om jag har allt jag någonsin önskat, känner jag inte den där lyckan. Jag kanske inte vågar. Eller så kanske något är riktigt fel på mig. Min psykolog tror att medicin ska göra mig lycklig igen. A tror att motion gör mig lycklig. Jag har alltid trott att mat och att äta gör mig lycklig.


Kanske kan det vara så att jag är mer pessimistiskt lagd än de flesta och lyckan inte är det som driver mig, utan ångest och melankoliska känslor är det som får min motor att pumpa. Eller kanske är det så att de flesta människor faktiskt inte springer runt och är så jävla lyckliga hela tiden, utan att lycka är något som bara varar en liten liten stund ibland, emellanåt.


De gånger jag faktiskt känner mig lycklig är de gånger jag inser hur mycket jag älskar honom. Hur min vackra man rör sig, har för sig, säger, sjunger, tar i mig, ser på mig, allt han gör för mig, för oss... Och alla gånger jag får ge tillbaka exakt samma sak.

A's bror gjorde sitt examensarbete i industridesign vilket resulterade i bland annat denna bild. Syftet var bland annat att illustrera känslan lycka.

Det inte är förens fåglarna släpps fria ifrån kedjorna de verkligen känner lycka och det ögonblicket varar bara exakt precis då, den lilla sekund av lycka är kort, men ändå så äkta det bara kan bli.

För jag misstänker att du finns, även om jag inte vet om det.
Kanske passerar du här när den här bloggen är avslutad och klar och Atlas har kommit till värden.
Hur som helst så finns här en länk till just dig, duktiga diabetiker som inte bara kanske kämpat mot barnlöshet, IVF och allt annat i livet, utan just kampen om det perfekta blodsockervärdet.

In och läs med dig:

En mamma med diabetes berättar om sin graviditet.

En bebis vecka 23

Efter mycket velande (ska jag ringa, ska jag inte? vill jag veta, vill jag inte?) ringde jag tillslut barnmorskorna på specialistmödrarvården och berättade att jag känt väldigt lite fosterrörelser sen i fredags morse. Kvinnan i telefonen lät chockad över att de gått så många dagar tills jag ringt och jag kände mig som världens sämsta blivande mamma som inte stått där och hönsat redan i fredags. Men det är mest för att min barnmorska sa att det kan vara så att man ibland känner mindre och ibland känner mer rörelser och det är heeeelt normalt... så jag tänkte... och trodde... och jag ville helt enkelt inte veta om Atlas dött... så var det.


Hur som helst så fick jag en akuttid direkt och A mötte mig på SöS. Jag var skitnervös och förberedd på det värsta... usch, mycket ska man behöva vara med om. Doktorn sprutade gelé på magen och satte igång hela ultraljudsprocessen... och där i magen låg lill-Atlas och vinkade till oss. Hjärtat slog fint, bra med vatten hade han och han rörde sig precis som han skulle. Så ingen fara på taket! Moderkakan låg i framkant (som kan vara ett skäl till att jag har lite svårare att känna rörelserna) och moderkakan var även ganska stor jämfört med normalt, men det var ingen fara- utan bara bra för barnet (läs: mycket mat:)).

Läkaren sa att jag ska känna rörelser minst 10 gånger om dagen (!!!!) och om jag inte gör det ska man höra av sig och så får man kolla upp vad som står på. WTF? tio gånger?! Jag tar det med en nypa salt, men det är helt klart värt att kolla upp om man känner förändringar. Jag känner iallafall ingen ångest över att nått skulle vara fel och om jag gör det igen får jag väl bara ringa och få en tid igen.  Sjukvården finns där för oss, inte tvärt om.

Jag känner mig lite orolig, då jag inte känt så mycket sparkar de senaste dagarna. Jag brukar iofs inte känna jättemycket sparkar annars heller, utan mer att Atlas rör sig där inne och flyttar runt lite. Men hela helgen har det varit rätt lugnt...


Jag tror iofs att det hela grundar sig i att jag drömde en fruktansvärd mardröm natten till fredag. Det var nått i stil med att jag hade värkar redan i v.24 och födde en död bebis. Jag minns hur jag skrek och grät med smärta rakt ur hjärtat. När jag vaknade upp kände jag en oerhörd befrielse att det inte var sant... eller var det sant? Kanske bebisen är död? Hur vet man!?

Jag vet att det är extremt ovanligt att bebisar dör i magen så här sent... men ibland tänker jag att jag inte ska ta något för givet. Men jag vill inte tänka så, jag vill tänka positivt och njuta med min Atlas, klappa på magen och sjunga vargsången. Jag vill ju bli mamma. Vi längtar ju så mycket efter vår älskade bebis.

Nä nu ska jag lägga mig på sängen och försöka känna busungen där inne.

Prova själva på:

http://www.babyvarlden.se/sv/Verktyg/Forlossningsutraknare/

Nu har jag gluffsat i mig två fina äggmackor och en kopp kaffe.

Eftersom det inte är långt kvar tills flytt ska vi ta oss iväg på jakt efter vitvaror (läs: rostfritt) till toalett och kök. Vi ska även titta på kombiugnar, kakel, bänkskivor i massivt trä, tapeter och väggfärg. Vi kommer ha tillgång till nya lägenheten den 20 maj och nycklarna till vår gamla lägenhet ska inte överlämnas förens den 1 juni, så det är ett par dagar där som vi kan fixa och trixa i nya utan att behöva bo i den. Då ska vi förhoppningsvis hinna få en hel del klart. Eller vi och vi... jag ska mest sitta på en stol med en påse bullar, min foglossning vill inte vara med och flytta :(. Så det så.



josef frank-tapet eller inte?


typ såhär ska köket bli, utan microdelen. tror det blir en kombiugn. och det ska vara svart skiffer som kakel.


detta (som är vårt köksbord) ska på nått sätt in också.

Eftersom bebisen hör både min röst och andra runt omkring oss vid det här laget, kan man börja sjunga sånger som bebisen sen känner igen och blir lugn av när den väl har fötts.

Jag funderade ett bra tag på vad jag skulle välja för sånger, då jag inte direkt kan några på beställning. Den jag sjunger mest är iallafall denna... (A brukar vara med och skråla på ett hörn han med, gulligt!)

I infon om vecka 23, som är min vecka hela veckan. "Det kanske är svårt att tro, men om ditt barn föddes nu skulle det ha en chans att överleva".

Det ser fan ut som om att det är dags vilken dag som helst... Men denna bilden tog jag för ett par dagar sen.
Sen dess har jag hittat ett pågående strech-mark på magen och jag har smått panik, men vad ska man göra. Min karl är 1,90 och det tänker min bebis också bli... tydligen.

mommy biggest.

Dessa sydde jag ihop idag. Det var inte så svårt, men riktigt pilligt. Det gick dock rätt fort och man kan ju variera tyger i oändlighet.

Nu har vi både köpt och sålt lägenhet, allt på samma dag. Så till en sån här lägenhet flyttar vi till nu redan i slutet på maj. Vi firade det hela på en av Stockholms bästa klassiska restauranger/matsalar: Pelikan.



Nu vet jag bara inte vad jag ska göra med skötbordet jag köpte på IKEA, kommer inte behöva det då ni ser att badrummet redan är utrustat med sån del.
Ska jag skänka bort den till nån av er blivande mommys? :)

Vår nya toa med skötbord.

Jag langar in ett snabbinlägg för jag borde egentligen stå i duschen nu. Ska iväg på stan med min kompis som behöver hjälp med bröllopsklänningsköp. Hon ska iofs bara leta mönster idag då jag tror att hon ska få klänningen uppsydd precis så som hon vill (lite 50-tals stuk om jag minns rätt). Hon och hennes kille ska gifta sig nästa vår, så det är väl ingen stress än, men kul att se hur hon tänker kring sin klänning iaf.


Jag funderar på om jag ska ta och köpa mig en mamma-gravid-vårjacka. Gillar ju den på PoP men vet inte riktigt om den är prisvärd när man inte är gravid så himla länge. Fast det e klart att jag kommer väl antagligen ha den i höst också då jag fortfarande kommer stå där med mina gravidkilon innan jag kommit igång med diet och träning. Annars finns det en beige trench-coat (mamma-avdelningen) på HM som också är fin och inte ens hälften så dyr som Pop-jackan. Får se vad det blir.

Polarn och pyret-jackan

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men det här är ta mig fan det godaste i hela hela heeeela världen just nu. Sushi! MMMMMmmmm... blir helt tokig bara jag skriver det här inlägget. Jag har aldrig varit ett fan av sushi, men nu skulle jag kunna putta undan A så han ramla omkull för att få mig en tallrik.

Naminamnam!

A sms'ade precis och berättade att han lagt bud på en lägenhet som vi spanat in. Den ser ut exakt som den här lägenheten vi tittade på i januari, bara att den ligger några våningar ner i samma port. Har ju visat de här bilderna tidigare, men vi gillade planlösningen och förhoppningsvis blir den vår. Då flyttar vi bara två portat bort, helt okej för mig :)

 

 

 

 

 

 

Just nu ligger budgivningen på vår lägenhet på 2 410 000 kr.

40 000kr till och vi har sagt att vi ska sälja. Läskigt. Vart ska vi flytta då liksom? haha.

Martina undrade vad som låg i bebislådan. Jag har faktiskt inte köpt så mycket grejer även om A tror att det är alldeles för mycket redan nu. Jag har lovat att ligga lågt med inköpen hur som helst, vi får väl se hur länge jag kan hålla det. Ska försöka iallafall. Förutom det som syns på bilderna har jag köpt strumpor, mössa och nalledräkten.

Från HM:












Från Polarn och Pyret:

Jag tittade förbi tjejen som sålde babybjörnen på blocket. men det kändes inte alls bra, det var en äldre variant som inte direkt hade ett ergonomiskt stöd för ryggen. och om jag eller min långa A ska bära Atlas i selen måste det vara en stabil och ordentlig anordning i ryggen. så jag tackade för mig och gick hem igen.

det är denna jag vill ha! BabyBjörnBärsele Miracle

idag hoppar vi in i en ny vecka och det är dags för diabetesrond. Jag har fått höja insulindoserna med säkert 40%, vilket jag iofs blivit varnad för när bebisen växer... Men det är verkligen märkligt hur svårinstalerat blodsockret är nu mera. Jag äter alltid samma frukost och värdena efteråt kan variera jättemycket trots samma insulindos varje dag. Vi får se vad läkarna säger idag. Ikväll blir det kinamat med A, min pappa och hans familj. Mmm jag ska äta Dim-sum!

Klockrent klipp som ni får nöja er med nu över helgen.


lillkillen kan sjunga, jösses.

Eftersom A redan somnat efter den supergoda lasagnen och en lång jobbvecka, passade jag på att surfa efter grejer på blocket. Hittade en babybjörn och ett babyskydd som funkar till vår bugaboovagn.

tog jag den här bilden. Helt ovetandes om var jag skulle vara ett år senare... gravid i 22:a veckan. Då olyckligt osäker på om vi någonsin skulle få bli föräldrar och försiktigt hoppfull inför första puregonbehandlingen som startat och som alla tre resulterade i mens.

Jag har ju en känsla som säger mig att det är en pojke jag har i magen. Jag kan inte förklara varför, men känslan bara säger det. Innan jag blev gravid föreställde jag mig att få en flicka som min förstfödda, men så fort pluset kom infann sig "det är en pojke-känsla".

Däremot säger en del forskning att om man har riktigt mycket illamående, kan det tyda på att det är en tjej man bär på. En förklaring till detta kan vara att östrogennivåerna i livmodern är högre när man väntar en flicka (Källa).



Det ska bli intressant vad de tjejerna vars bloggar jag följer får pojkar eller flickor, då det verkar som om de inte haft så fruktansvärda illamåenden.

En liten babyfilt i lapp. Vitt mjukt tyg på baksidan, klick-knappar och möjlighet att stoppa in en tjockare filt inut i för kallare kvällar ger filten en lite påslakankänsla. Frågan är bara, vad ska jag sy här näst...? Känns lite tomt.

En studie som gjordes av en psykolog vid University of Southern California fann att kvinnors kognitiva funktioner hämmas under graviditeten, vilket påverkar deras korttidsminne, koncentrationsförmåga och förmåga att ta in ny information. En annan studie visade dock att råttor som fött barn hade snabbare inlärningsförmåga och bättre problemlösningsförmåga än råttor som inte fött barn, så det kan finnas positiva effekter av att bli mamma på längre sikt! (Läs mer)


Jag är en total virrpanna. Tappar bort räkningar, tiden, rutiner och mig själv. Jag försöker samtidigt sälja typ 20 st studentlitteraturböcker på blocket, alla stackare som mailar mig möter en enda stor röra. De måste tro jag är nått form av psykfall som ber dem sätta in pengar men jag har egentligen noll koll på om jag lagt boken på brevlådan eller om ens boken finns kvar. Jösses. Ikväll ska jag göra lasagne, får se om jag kommer ihåg den. Komma ihåg att äta den lär jag iallafall inte glömma. +8kg sen inskrivning, suckeli suck suck!