Att älska

 



Det här är inte meningen att vara ett sånt där "åh jag e så lycklig och allt är så bra, socker, fluff och rosett-inlägg". Men det är ett inlägg om att älska, i mitt fall min fina A.


Vi kan båda vara dåliga, mot varandra. Griniga, irriterade och sura. Men den mesta av tiden har vi det så himla fint. Vi bryr oss om varandra och visar hur mycket vi älskar varandra. Ibland stannar jag upp och tänker på hur fint det är att ha en sån vacker människa i mitt liv. För han är verkligen vacker, rak igenom. Jag kan inte fatta att han valt mig, mig, att leva med. Skaffa barn med. Jag måste ju verkligen vara en bra person jag med, om han vill vara med mig!?


A sa till mig igår (jag hade ju varit ledsen hela dagen pga oron för de få fosterrörelserna och vi hade precis klivit ut från specialistmödrarvården och han ville muntra upp mig, genom att påminna mig) "det är inte många människor som har det så bra som du har det just nu". Han syftade på att jag äntligen var gravid efter mycket om och men, bebisen var frisk och växte som den skulle, vi har precis köpt en fin lägenhet som vi ska flytta in i och förbereda, för oss och vår plutt, våren och sommaren var på gång och i slutet av det hela ska vår bebis komma till oss Och att jag hade en kille som älskar mig mest i världen- världens bästa nämligen :)


Jag har svårt att känna lycka. Hur känner man att man är lycklig? Jag vet att jag är lyckligt lottad, men hur känns det att bara vara lycklig? Även om jag har allt jag någonsin önskat, känner jag inte den där lyckan. Jag kanske inte vågar. Eller så kanske något är riktigt fel på mig. Min psykolog tror att medicin ska göra mig lycklig igen. A tror att motion gör mig lycklig. Jag har alltid trott att mat och att äta gör mig lycklig.


Kanske kan det vara så att jag är mer pessimistiskt lagd än de flesta och lyckan inte är det som driver mig, utan ångest och melankoliska känslor är det som får min motor att pumpa. Eller kanske är det så att de flesta människor faktiskt inte springer runt och är så jävla lyckliga hela tiden, utan att lycka är något som bara varar en liten liten stund ibland, emellanåt.


De gånger jag faktiskt känner mig lycklig är de gånger jag inser hur mycket jag älskar honom. Hur min vackra man rör sig, har för sig, säger, sjunger, tar i mig, ser på mig, allt han gör för mig, för oss... Och alla gånger jag får ge tillbaka exakt samma sak.


A's bror gjorde sitt examensarbete i industridesign vilket resulterade i bland annat denna bild. Syftet var bland annat att illustrera känslan lycka.

Det inte är förens fåglarna släpps fria ifrån kedjorna de verkligen känner lycka och det ögonblicket varar bara exakt precis då, den lilla sekund av lycka är kort, men ändå så äkta det bara kan bli.






Kommentarer
Postat av: BlueVelvet

Gud vad jag känner igen mig.. läskigt!

Men väldigt fint skrivit gumman, klart du ska vara lycklig!!!

2011-04-12 @ 15:52:41
URL: http://bluevelvet.nu
Postat av: Åren går

Jag tror att lycka är att inte känna sig olycklig. Och som du skriver att lycka är något man känner precis i ett ögonblick. Sen försvinner känslan, men tanken på den händelse som fick en att känna lycka kan hålla en i från att känna sig olycklig. Kanske? Det är svårt. Jag strävar inte efter att vara lycklig, bara efter att inte vara olycklig. Men allt är kanske bara olika definitioner.

Det låter i alla fall som att du har många anledningar till att inte vara olycklig! Hoppas du kan njuta av allt det fina du har. <3

2011-04-12 @ 21:41:35
URL: http://arengar.wordpress.com
Postat av: marie

Precis som blue velvet, känner jag igen mig! Så skönt att oron endast var just oro (att atlas mår bra). Bra att du gå i terapi som kan hjälpa dig igenom detta. har själv gått många timmar , samt ätit medicin.

2011-04-12 @ 21:42:16
Postat av: Helen

Bra skrivet!

2011-04-13 @ 12:01:38
URL: http://ivf.klementin.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0