Usch. Blev så himla ledsen av att skriva det förra inlägget. Gör ont i hela bröstet.

Känner mig ensam, dålig, värdelös... Det är säkert mitt fel alltihopa.

Nä, fy fan. Jag vet att det inte är mitt fel... Jag är förbannad! Vill slå hennes jävla ansikte i bitar. Hon kostar mig pengar, pengar jag kunde ge min bebis. Jävla subba!

Nu vill jag gråta. Nu ska jag gråta lite.

---

jag får väl tänka att det är värt de där pengarna att bli av med henne- ut med skiten. Men varför är jag så ledsen då?

Jag har en lägenhet som jag inte sagt upp (en liten etta i stan). I början när jag och A flyttade ihop tänkte jag hyra ut den i andra hand "ifall" jag skulle behöva flytta tillbaka. Jag ville inte hyra ut den till vem som helst, så jag frågade min bästakompis om hon ville hyra den av mig, då hon precis blivit utan bostad och jag så klart litade på henne. Vi kom överens att hon flyttade in med tre månaders uppsägningstid (då det är det som står på mitt kontrakt med hyresvärden, dock bestämmde vi det bara muntligt), jag fixade med tv, el och möbler (min gamla) så hon hade allt hon behövde.


När jag blev gravid och den första osäkra perioden av graviditeten passerat, talade jag om för henne att "nu när jag är gravid och jag och A ska köpa en 3:a kommer jag vilja skriva mig på den nya adressen, för det är till fördel för både förskoleval och kallelser till BVC osv för barnet + att jag vill vara skriven på samma adress som A och barnet". Så jag sa att "därför vill JAG inte behålla lägenheten längre, men jag förstår att det är skitsvårt att hitta en egen lägenhet i Sthlm, så bo kvar så länge du kan och vill, men när jag flyttar till 3:an kommer adressen jag är skriven på att ändras". Hon förstår och tycker det är superschysst och är jättetacksam och säger att hon ändå ska försöka hitta en egen lägenhet genom bostadsförmedlingen.



Idag får jag ett sms där hon bara skriver: Jag har fått en ny lägenhet från och med 1 juli.

Jag svarar nått i stil med: Åh gud vad roligt, grattis som fan! När är det tänkt att du flyttar? (Jag utgår ju ifrån att hon som jag håller sitt avtal om att det är tre månaders uppsägningstid)

Hon svarar bara: Jag flyttar ut 1 juli.

Jag tänker att sms'a om sånna här saker är upplagt för missförstånd, så jag ringer upp direkt.
Jag frågar hur hon tänkt göra då det bara är 1 månad kvar till 1 juli, på dagen, och vi hade ju sagt att det var tre månaders uppsägning. Hon svarar bara att "det inte är hennes problem att lägenheten har tre månaders uppsägning och att hon inte tänker betala någon mer hyra och att hon har inte någon skyldighet eller står till svars för något muntligtavtal".

Jag blir helt chockad. Jag fattar ingenting. Varför svarar man någon så? Vad har hänt? Vem är denna människa jag pratar med?

Jag säger att jag så klart inte kan TVINGA henne att betala, men att jag tycker att det är taskigt att bara lämna mig i sticket med flera månadshyror och andra räkningar (tv m.m) och att hon dessutom verkar väl förberedd för den här diskussionen (vilket jag hör i hennes argument) att det inte kan ha kommit som någon nyhet för henne att hon varit aktuell för den här lägenheten länge. Men hon hävdar prompt att hon "skiter faktiskt i hur det blir med lägenheten för hon flyttar 1 juli".


Jag biter mig i tungan tiotusen gånger för att inte fucka ur på henne, åka över till MIN lägenhet och kasta ut slynan på gatan... utan säger bara "1 juli vid lunch ska lägenheten vara utflyttad. vad tråkigt att du gör så här, hejdå".


Jag la på och då kom tårarna. Jag grinade massor. Jag kände mig så jävla pissad på. Jag skulle sagt upp lägenheten tidigt i våras och skitit i henne... men jag gjorde inte det, för hon var min vän... Fy fan vilken jävla människa!


Nu vet jag inte hur jag ska klara av flytt och flyttstäd med en bebis i magen som kan komma när som jävla helst i juli och foglossning och fan vet vad... Jag är helt knäckt... Men allra mest för att nån jag ställt upp för i så många år- genom en sju helvetes massa saker (det är en lång resa vi har bakom oss), som funnits där för mig och stöttat mig genom regn och rusk- tycker att man bara skiter i det man kommit överens om för ca 8000kr...

Jävla skitdag. Det här tar alldeles för mycket energi av mig, jag som behöver spara... Totaldepp :(

Idag när jag träffade diabetesläkaren (DL) och förlossningsläkaren (FL) på sjukhuset så sa FL att jag ska på ett nytt tillväxtultraljud i vecka 35 (om 5 veckor alltså, det är rutin för alla diabetiker) och hon sa att mellan vecka 36 och 39 kan jag förvänta mig en igångsättning, beroende på hur jag och bebisen mår såklart. Men hon sa att jag skulle vara beredd på att man kan sätta igång mig tidigare och att efter vecka 36 är det helt "okej" att göra det. Eftersom mina blodsockervärden är så pass bra och bebisen inte är större än vad den "ska" så hoppas man ju såklart att jag ska gå igång av mig själv, men hon antydde att jag inte behövde gå till vecka 39+6 om jag inte "ville". Skönt!

DL sa också att efter ultraljudet i vecka 35 ska man diskutera om man anser att en vaginal förlossning är det bästa för mig och Elvie, det beror ju helt på hur stor hon är då och hur jag mår... för även om allt ser bra ut nu, kan det svänga fort. Diabetes är en lömsk och opålitlig skitsjukdom. haha.


Jag vill ju föda vaginalt... Inte för att jag direkt längtar efter att genomlida timmar av värkar och smärta... utan för jag tror att det är det bästa alternativet rent generellt. Kan man så ska man, föda vaginalt och återhämtningen för min kropp sägs vara bättre vid en vanlig förlossning. Jag tror även att bebisen mår bättre av att få komma ut på det naturliga sättet. Sen känner jag lite ångest inför att behöva bli snittad, då jag inte kan vara med bebisen på samma sätt direkt efter den kommit ut... utan får bara se bebisen och sen vänta på "uppvaket" tills min bedövning släppt och sen åka ner till BB och träffa A och Elvie.

Här har ni min mage i vecka 30 (29+3), tror jag aldrig visat en magbild på det här viset på bloggen förut... Så passa på att kolla, peka, skratta och klappa, man vet aldrig när det blir igen.

Säg inget till A, men jag shoppade lite barnkläder idag efter att jag var på diabetesronden på SÖS (där all såg bra ut f.ö).

Polarn och pyret har såååååååååååååååååååååååå mycket fina bebiskläder att jag tror att jag ska smälla av, men jag kan fan inte gå och köpa allt. Men jag ska BARA önska min POP-kläder i present till Elvie sen. Snacka om att jag höll min i skinnet idag för att inte go-bananas där inne i butiken. De hade jätte fina POP-filtar som jag bara måste köpa upp sen... GAH!

De två första bodiesarna från vänster + strumporna är från HM, resten är från Polarn och pyret.

Vecka 30

Nu är vi ju i vecka 30

 

Graviditeten börjar bli jobbig nu, har ju ändå varit en ganska lång period då jag inte haft så mycket krämpor eller egentligen mått dåligt- förutom min depression som ligger och bubblar. Men nu så...
Jag inser att förlossningen närmar sig och jag är egentligen skräckslagen. Men jag kan inte prata om det, för det finns liksom inget jag kan göra för att "slippa" den. SÅ min taktik är att bara ta en dag i taget.

Jag är så rädd för att:
1. Något ska gå galet fel, så vi båda dör... eller att nån dör över huvud taget.
2. Att jag inte ska klara av det och psyka ur och få en psykos/svimma/springa där ifrån.


Jag har den senaste veckan haft förvärkar varje kväll, det gör ONT (hej världens jävla mensvärksattack) och jag fattar att detta är tecken på att det inte långt kvar (typ 8 veckor). Bebisen rör sig väldigt mycket och sparkar mig i tid och otid och mer och mer fattar man att hon håller på att bli en stor tjej och inte längre är den där lilla ärtan utan nu är lika lång som en stor gurka. Och det är ju fantastiskt! Men i verkligheten kan man ju inte fatta... jag kan bara inte fatta att hon ska komma ut till oss snart. Nä, jag fattar det inte!

Sen har trötthet och illamåendet kommit tillbaka. Illamåendet inte lika mycket som i början av graviditeten, men ibland mår jag så illa att jag inte vet jag vart jag ska ta vägen. Jag hyperventilerar och grinar. Men det brukar ju hjälpa med mat, det har man ju lärt sig. Sen måste jag sova typ hela tiden, en timme är jag uppe och packar upp lådor och fixar, andra timmen snarkar jag på soffan.

Ni kanske började undra vad som hänt. Men det är ingen fara på taket, jag har bara haft fullt upp nu när vi har flyttat. Det har handlats på Ikea och skruvats möbler och hängts upp lampor. Vi har köpt en ny mega-jumbo TV, plockat upp flyttlådor, planterat blommor på balkongen och haft lite folk över på tack-middag för allt hjälp med målandet av lägenheten och flytt mm.

Nu går det iaf att bo i lägenheten utan större psykbryt av allt stök (när mina och A's cirklar rubbas av oordning mår vi dåligt och bråkar), men det är ju fortfarande en hel del att göra. Köket ska ju helt bytas ut och i badrummet ska saker in och upp.

Elvies säng är på plats, men inte bäddad.

 

När vi köpte en ny TV ställde vi int den gamla i sovrummet. TV'n är kanske det viktigaste i hela rummet :) A är däremot tveksam.

Det är nått som hänt med min blogg. Hela desinen är knas. Jag håller på och pillar på det hela... men har inget tålamod. ÅH!

När ultraljudssköterskan sa att hon trodde att det var en tjej som buffar runt i min mage kände jag tårar bulla upp bakom ögonen. Det är så fantastiskt att få reda på något nytt om plutten i magen... Jag blir helt emotional! Jag ville bara börja gråta av lycka, men höll tillbaka av något konstigt skäl, kanske för att jag inte vill gråta inför främlingar- risken finns att jag inte slutar böla heller. haha!


Grejen är att när jag tänker på det i efterhand, så spelar det ju ingen som helst roll om det är en tjej eller kille. Vi är ju lika glada oavsätt, men när man får veta könet blir man helt känslomässigt knasig och vill bara hoppa upp och ner. Men det är nog kanske för att det är inte mycket man kan säga om bebisen än (vi vet ju inte om den är bra på matte, kan spela handboll eller kommer bli stadsminister), förutom att den är frisk och att det är en flicka. Man blir liksom så glad för allt och det lilla man får veta.


Sen vet jag inte hur det är för er, men jag blir alltid lite nojig dagarna innan UL ska göras. Jag börjar tänka och tro att kanske något är fel eller att de ska meddela tråkiga nyheter. Jag har ju hjärtat i halsgropen varenda gång tills de säger "hjärtat slår så fint", vilket verkar vara det första de tittar efter.

Igår kväll lyckades vi flytta jättemycket saker från gamla lägenheten till den nya. Det är ju typ bara 200m att flytta grejerna, men det är lagom långt att man inte hyr en lastbil med lite långt att bära tungt... så vi har en rullbräda där vi lastar på en massa grejer och går emellan lägenheterna hela dagarna. Jag lyckades packa ner och upp hela köket igår kväll medans killarna tog säng, soffa och vårt monster till matbord. Så vi prövade och sova här i natt och det gick hur bra som helst, inga spöken eller annat läskigt :)

 

Mätvärden vecka 28+2:

Skallben: 7,12 cm
Bukdiameter: 8,10 cm
Lårbenslängd: 5,26 cm

Vikt

Beräknad vikt: 1298g
Förväntad vikt i v.28+2: 1303g
Avvikelse på 5g eller 0,4%

 

Sös anteckning:

Normal hjärtaktivitet. Normala fosterrörelser. Normal fostervattenmängd. Fostret ligger på tvären. Moderkakan ligger i livmoderns framvägg.

 

Ultraljudssköterskan sa att moderkakan nu precis passerat livmoderhalsen och låg inte längre i vägen. Hon sa också att hon såg tre streck mellan benen på bebisen vilket indikerade på att det skulle vara en tjej (om det är en pojke brukar det vara prickar, vad jag hört). Bebisen låg på tvären och hade inte vänt sig neråt helt än, ungefär såhär:

Ultraljudssköterskan sa med lite osäkerhet i rösten att hon trodde det var en TJEJ! :D 


Kan inte blogga mer, nu har vi massa i lägenheten att fixa!

 

Att det är så mycket myyyycket jobb med att måla om en hel lägenhet?! Vi gjorde det iofs väldigt noggrant och grundade ordentligt med spackel och slipning innan vi ens kunde börja måla väggar och tak. Vi hade många vänner som kom och gick under de tre dagarna vi höll på, vilka kämpar! Jag och A hade aldrig klarat det själva (inom rimlig tidsram iaf) och man kunde ju inte alltid räkna med mig. Med min badboll på magen var det riktigt obehagligt att stå på stegar och pallar, för jag kände att min balans var helt jävla oberäknelig. Vid alla jobb som skulle göras på golvlister (målning, tejpning osv) satt jag på golvet och höll på med, ibland kom jag inte upp och låg där som en valross. När jag blev för trött tillhandahöll jag med fika och mat åt alla istället, en något med rimlig uppgift för mig och min badboll.

 

Men NU är allt målat och klart iaf... vitt. Att inte alla bara har vitt hemma!? Allt hade varit så mycket enklare då :) Vi fick upp vår fina tapet i sovrummet med, åh det här kommer bli en kanonlägenhet! Fredag kl 10.00 började vi och söndag klockan 22.00 låste vi och gick.

Nu ska det smått börjas flyttas över saker och beställas möbler så vi har nånstans att lägga sakerna. A jobbar i början på den här veckan så i slutet av veckan flyttar vi det sista och gör första natten där. Senast tisdag ska vi ha lämnat den här lägenheten, så vi har iaf gott om tid.

 

Idag ska jag på tillväxtultraljud, som man gör i v.29 (japp, för nu är vi redan inne i vecka 29!) om man går på specialistmödravården. Atlas har rört sig mycket mindre senaste tiden och jag tror att det har att göra med att han har mindre plats där inne nu. Jag funderar också på om han har vänt sig med huvudet neråt, då jag fått en del sparkar upp mot revbenen (innan var de flesta sparkarna neråt eller åt sidan). Hur som helst så får ultraljudet avgöra detta... och vad min Atlas har för kön... Är det en Atlas eller en Elvie?

Skäms på dig om du är en kvinna som missunnat andra kvinnor sin graviditet/sina graviditeter. Du som som snackat skit, kritiserat, klagat, "tyckt", himlat på ögonen och tyckt att hon inte förtjänar sitt plus. Skäms på dig!

Jag säger inget om er som känt avundsjukan och din egna sorg starkare när alla runt omkring dig plussar, för det har vi alla, vi som är och har varit barnlösa.
Men jag menar just du som inte kan se klart för alla dina mörka onda moln som svärtar ner ditt och andras liv.
Jag vill understryka att det finns helt fantastiska IVF-tjejer som jag kommit i kontakt med sen jag började blogga och jag är mäktigt imponerad av de stöd, pepp och omtanke vi alla ger varandra ♥


Anledningen att jag går så hårt ut är för jag läste ett sånt fruktansvärt blogginlägg om Längtans barn som dog ifrån henne och hennes man i vecka 18. Hon fick föda fram den lilla pojken på sjukhusets toalett och sen åka hem utan sitt barn. Både hon och hennes man grät hejdlöst (NO SHIT!) och nu sitter de hemma, tomma och vet inte vad de ska göra... annat än att gå vidare.

Det gör så vidrigt ont i mitt hjärta som kvinna, blivande mamma och IVF-tjej att det finns sån orättvisa. Ingen människa ska behöva gå igenom något sådant. Så skäms på dig som missunnar andra kvinnor, gör en rejäl granskning dig själv.

Ta hand om varandra!

Längtans inlägg.

Den här artikeln kanske kan vara intressant för dig som vill veta uppföljningen av IVF-barn och mödrar.

Läs hela artikeln här!

Sammanfattning:
Uppföljning av 16 280 barn födda efter IVF i Sverige underåren 1982 till 2001 och deras 12 186 mödrar redovisas. Andelen tvillingar har minskat från maximalt 29 procent 1991 till 18,5 procent 2001. Härigenom har andelen för tidigt födda minskat. Det kvarstår vissa överrisker för neonatal dödlighet, missbildning och sjuklighet efter nyfödd-
hetsperioden. Cancerförekomsten var inte signifikant ökad, frånsett möjligen histiocytos.

IVF-mödrarna var äldre och mera sällan rökare. De hade en lägre cancerrisk men möjligen en ökad risk för ovarialcancer, påvisad redan före IVF-behandlingen. Ovariell torsion, blödning vid förlossningen, preeklampsi,
förtidig hinnbristning och tidig avlossning av moderkakan var vanligare, liksom förlossningsinduktion och kejsarsnitt.

fakta 1. IVF-barnen.

Andelen IVF-barn ökar successivt och utgör i dag 3 procent av alla födda. Andelen tvillingar har minskat kraftigt från en maxsiffra på 29 procent till dagens preliminära siffra på 5 procent. IVF-trillingar har nästan helt försvunnit. ICSI-barn utgör nu 50 procent av IVF-barnen. Förtidsbörderna vid IVF har sjunkit med 70 procent. Den perinatala dödligheten är fördubblad och morbiditeten hos IVF-barnen är något ökad även efter nyföddhetsperioden, vilket kan kopplas till en kvarstående ökad frekvens förtidsbörder men också till mödrarnas ålder och infertilitet Missbildningsfrekvensen är ökad med 40 procent, men kvarstår inte efter justering för mödraålder och infertilitet. Det var ingen skillnad mellan konventionell IVF och ICSI, frånsett hypospadi. Cancerrisken var inte ökad förutom möjligen för histiocytos.

fakta 2. IVF-mödrarna.

Blivande IVF-mödrar var äldre men mindre ofta rökare. ICSI-mödrar var yngre och hade haft färre missfall än övriga IVF-mödrar. De använde betydligt mer läkemedel än icke IVF-mödrar. Det förelåg en ökad risk för ovariell torsion, blödningar, placentaavlossning, för tidig hinnbristning och preeklampsi. Cancerrisken var generellt sänkt men fördubblad för ovarialcancer, redan innan graviditeten. Mortaliteten var inte ökad.

Sedan åttiotalet har IVF-behandlingarna ökat. Till en början gjordes vanlig provrörsbefruktning där spermierna befruktar ägget själva. På nittiotalet kom ICSI, mikroinjektion av en spermie i ett ägg.

Den största avgörande faktorn för en lyckad behandling är kvinnans ålder. De som är cirka 40 år har en tredjedels chans att lyckas jämfört med de som är under 35 år. I Sverige blir i dag drygt vart fjärde återfört ägg ett barn.

Tidigare gjordes flera undersökningar för att ta reda på orsaken till ofrivillig barnlöshet, exempelvis titthålsoperation och kontraströntgen av äggledarna. Orsaken till barnlöshet  påverkar inte resultatet av provrörsbefruktningen, därför består utredningen i dag oftast bara av gynundersökning, ultraljud och några hormonprover. Vid äggplockningen ser man om äggstockarna har betydelse för behandlingsresultatet. Genom ett spermaprov undersöker man om barnlösheten är av manlig orsak.

IVF-behandlingen i sig ökar inte risken för komplikationer. Det gör däremot flerbörder. För att minska flerbörderna har antalet återförda ägg till kvinnan successivt minskat. På nittiotalet förändrades rutinen från att återföra tre ägg, till två. Då minskade flerbörderna från 35 till 25 procent och trillingfödslarna försvann nästan helt. 2003 ändrade Socialstyrelsen föreskrifterna till att ett ägg ska återföras som rutin. Då minskade även antalet tvillingfödslar.

I Sverige är fem procent av IVF-förlossningarna en flerbörd, vilket är lägst i världen.

Barnlöshet
30% av fallen beror på mannen.
30% beror på kvinnan.
30% beror på båda två.
10% av fallen är oförklarade.

Behandlingsmetoder
33% befruktade färska ägg med IVF.
33% färska ägg med ICSI.
33% frysta upptinade befruktade ägg
från båda metoderna.

Åldersfördelning kvinnor som behandlas med IVF/ICSI
Under 35 år: 50%
35-39 år: 40%
Över 40 år: 10%
De flesta landsting har åldersgränsen 40 år för IVF-behandling. Flera privatkliniker erbjuder IVF-behandling efter 40 år.

Chans att bli gravid per äggplockning
Under 30 år: 35%
30-34 år: 30%
35-39 år: 20%
Över 40 år: 10%

Andel bra ägg
Vid 25 år: 75% av äggen är bra.
Vid 40 år: 25% av äggen är bra.

Missfallsrisk vid IVF/ICSI
Ungefär 20%
Oavsett färskt eller fryst ägg. Risken ökar med åldern, men är inte högre än vid en naturlig befruktning.

IVF-födslar
3% av alla födslar i Sverige är IVF-graviditeter.
1991 föddes 524 barn efter IVF-behandling.
2008 föddes 3107 barn efter IVF-behandling.

Flerbörder
2000: 33% tvillingförlossning från IVF.
2008: 10% tvillingförlossning från IVF.
Tvillingfrekvens vid naturlig befruktning är 1%

Antal återförda ägg
Ett ägg vid 70% av befruktningarna.
Två ägg vid 30% av befruktningarna
(görs endast när risken för flerbörd är låg).
I snitt: 1,3 ägg återförs.

Andelen lågviktiga barn
efter IVF-behandling (under 2,5 kg)
2000: 33%
2008: 10%

Jämförelse
I USA återförs dubbelt så många ägg som i
Sverige.

I USA är chansen att ett
återfört ägg ska bli barn 12%

I Sverige är chansen att
ett återfört ägg ska bli barn 25%

I USA är dock chansen större än i Sverige
att få barn vid varje enskild IVF-behandling,
eftersom man återför fler ägg per behandling,
med fler flerbörder som följd.

 

 

KÄLLA

och hälsade på min fina vän som bor där. Då hade jag och A bara varit tillsammans i typ 6 månader, men han fick följa med och träffa min fina iallafall. Idag ska jag få träffa fina, då hon är på snabbvisit i Stockholm och Sverige. Hon ska få klappa på min mage och jag ska få krama den vackraste halv-filippinskan jag känner!

Igår fick vi en tid till föräldrautbildningen här där vi bor. Det ska bli spännande att få träffa andra par som ska få sin bebis ungefär samtidigt som oss och dessutom få info om allt sånt vi "bör" veta. Det känns ju också som ett jättesteg närmare Atlas ankomst. Åh vad jag längtar! Vi ska gå på utbildningen i mitten på juni.

När jag ringde MVC/BVC och skulle boka tiden så tog tjejen i telefonen mitt personnummer och när hon såg när jag fyllde år och jämförde det med Atlas beräknade ankomst utbrast hon (ändå ganska oväntat måste jag säga) "åh, det betyder ju att du kanske föder på din födelsedag!". Jag skrattade lite och såg framför mig att jag kanske skulle få den finaste födelsedagspresenten någonsin...

1982-07-30 Min födelsedag.
2011-08-12 Atlas beräknade födelsedag.

I natt drömde jag om hamburgare... åhh!

Men med min kostomläggning kan jag inte äta vilken hamburgare som helst. Måste äta den utan bröd. Buhu! Men MAX har en low-carb-hamburgare som funkar bra och om man är snäll kan man beställa en bönsallad till + varm ostdipp. Namminam!

Med både fördel och nackdel har jag en MAX-restaurang rakt över gatan. :D

Igår när jag skulle sova och det var släckt i hela lägenheten tänkte jag att jag skulle prova och se om Atlas reagerade på om man lyste in med ett starkt ljus. Jag hade legat still och försökt sova ganska länge så jag var stilla och det var alldeles tyst (förutom A's snussande). Så jag satte igång min ficklampa som jag har i min Iphone-app. Jag satte den mot magen och direkt började han sparka mot telefonen. Han sparkade så hela magen och telefonen hoppade, jag slutade direkt för jag tyckte lite synd om honom... han kanske ville sova :)

Betyder det att han kan se? Att ögonen funkar och att han inte är blind? Jag menar, en helt blind bebis skulle väl inte reagera alls på ljuset? Vad tror ni?

 

På fredag får vi nycklarna till nya lägenheten. Då ska vi på en gång börja spackla, slipa, måla och tapetsera... ALLA rum. Hujedamig! Får se hur mycket jag orkar, jag blir ju trött av att bara gå ner och handla på konsum. haha!
Mina systrar och A's bror ska hjälpa till och nästa helg går flyttlasset... Dock så flyttar vi ju bara två portar bort, så det borde ju gå smidigt.

Jag har typ 10st iPhone-appar som följer min graviditet. Jag tycker det är skitkul att läsa varje dag och varje vecka om vad som händer. Jag har laddat ner allt av värde (bara de som är gratis) och älskar när det slår om till ny vecka eller nya graviditets-tips. :)

När man inte äter kolhydrater får man äta lite extra av en massa annat gott. Ikväll blir det en fin köttbit och en redig skopa coleslaw. Den färdiga coleslaw som finns i butiken har lite högre kolhydratsinnehåll än om du gör den själv (läs: tillsatser och annat jox). Dessutom är det godare att göra den själv.


Kål
Morot
Hel kummin
Majonäs
Creme fraish
Salt och Peppar

Nu är vi inne i den 28:e veckan och idag var det besök hos barnmorskan som gällde.

Blodtryck: 120/60
Järnvärde: 116
Symfus-Fundusmått: 26cm

Jag ligger fortfarande precis på kurvan, vilket är skönt att veta då diabetesbebisar lätt kan sticka i väg och bli riktiga tjockisar. Men eftersom mina blodsockervärden är lika fina som dina (du som inte är diabetiker alltså) så finns det ingenting som pekar på det.

Sen att jag ligger så precis på kurvan, är också för att man vet EXAKT hur gammal bebisen i magen är (pga IVF) de som inte gör IVF vet inte alltid EXAKT dag för befruktning, även om man vet när man hade sex osv. Befruktningen kan ju ske upp till 5 dagar efter ägglossning. Hur som helst. Allt var bra. Allt är bra. Hejja hejja!

Pratade med barnmorskan om föräldrargruppsmöten och det ska bara bokas en tid som passar mig och A och då ska vi bli upplysta om allt från förlossning till första tiden med bebisen. Spännande!





Straight A child.

Det kanske har varit lite lite bilder på "hela mig" i bloggen sen jag blev gravid. Jag vet att ni som läser den här bloggen och känner mig i verkliga livet gärna vill se mer gravidbilder...

Well, jag visar den här bilden så kanske ni förstår varför jag inte tänker visa mig förens magen är så stor att jag inte syns mer... så ni får gott vänta ett par veckor till.

Såhär får det bara inte gå till!
(bilden är från valborg, där emot är min man lika snygg som alltid- dock bara halv på bilden)

det allra sista på vagnen är klart och jag har även monterat en cup-holder, bäddat ner lite filtar, hängt upp dinglis och lagt ner en snutte. Nu får den åka ner i källaren tills det är dags att åka hem från BB :)

Det är jobbigt med sötsuget första tiden... kroppen vill ha godis, kokosbollar och fem mackor! Men jag är inte ett dugg hungrig. Har ätit 3 mål idag och är mätt och nöjd. Men vill småäta- ja ni vet nog alla hur det känns.


Sitter snällt och väntar på att min kronätskocka ska bli klar. Det ä verkligen säsong för dem nu på våren, så i butiken är de stora och fina. Jag kokar den i ca 45 min och lägger den sen på en tallrik och drar av bladen och biter av "köttet". Om man kör på lchf får man dessutom doppa "köttet" i smör och ändå gå ner i vikt, behålla sin vikt, vara nöjd och frisk. I love this lifestyle! (och jag behöver inte ens ta en spruta till detta för det är SÅ lite kolhydrater, det ni!)

Perfekt som mellis eller på kvällen när man bara måste mumsa :)

det går superbra med maten. gott som fan och man håller sig mätt mellan måltiderna och man vill inte småäta. perfekt!
blodsockret ligger skitbra och jag klarar av att ligga rätt lågt i sockervärdet utan att få en känning. insulindoserna är redan sänkta med 30%. åh fattar inte varför jag någonsin slutade med det här!? (eller jo, för att jag mådde så illa första tiden under graviditeten och bröd och frukt var det enda jag kunde få i mig).

däremot har jag lite huvudvärk, är trött och törstig... det är sockret i kroppen och sockerbehovet som bråkar. vet att det går över, bara att rida ut stormen och detoxa kroppen från detta farliga socker.

Igår när jag var på diabetesronden pratade vi mycket om min viktuppgång.
Diabetesläkare har en förmåga att stirra sig blind på att blodsockervärdena ska vara perfekta, så viktuppgång eller andra besvär/problem en patient kan ha/få kommer helt i andra hand.

Men efter att ha pratat om detta så sa läkaren att om jag ville så fick jag pröva att äta en mer kolhydratsfattig diet, han har flera gravida patienter som gör det och han tycker inte att det är fel. Däremot måste jag ha tät kontakt med honom nu så han kan se att blodsockret fortfarande kommer vara fint och stabilt för bebisens skull. Och det kan jag lova att det kommer vara... alla dessa kolhydrater jag trycker i mig som om det inte var nått stopp i mig är INTE bra. Varken för vikt, kropp eller bebis. Och att börja äta låg-kolhydratskost har INGET med att banta att göra, utan för att hindra ännu mer viktuppgång. Så sluta tyck, om du nu börjat.


Så min nya diet är tänkt att se ut ungefär såhär:

Frukost:
2 stekta ägg
50g bacon
1/2 tomat
Dryck: 1 kopp kaffe/te

Lunch:
Sallad med räkor, avocado och ägg
+ extra dressing
eller
Quinoa och grönsaker blandat med halloumiost och en god skinka
Dryck: vatten

Middag:
Fisk eller köttbit med broccoli, blomkål och zuccini
+ kall sås
eller
Korv, kött eller fiskgryta med spenatsallad blandat med några bönor
Dryck: vatten


Vid behov av mellanmål, kan jag välja mellan detta:
- en näve nötter (mandlar, pecan, valnötter och pistage exempelvis)
- fet naturell yoghurt med ett par hallon
- några skivor ungersk picksalami
- 1 kopp kaffe eller te med grädde
- 1 avocado med flingsalt
- 1 kokt ägg med en skagen-klick
- ett par skivor kallskuret och paprikastavar



Det jag alltså uteslutit är pasta, ris, potatis och bröd. Men även andra farliga sockerkällor som söt yoghurt, kakor, frukt, juice, läsk, glass osv... Inget av de produkter jag äter har mer än 5g kohydrat per 100g (allt står i näringsinnehållet, så vänd på förpackningarna och läs).
Jag har däremot lagt till quinoa och bönor vilket har högt kolhydratsinnehåll, men tanken är jag bara ska äta max 1/2 dl av det och bara 1 gång om dagen. Nu kommer jag behöva sänka mina insulindoser, vilket är jättebra. Ju mindre insulin jag måste tillsätta desto mindre kommer jag gå upp i vilkt. Tänk på det du, du som inte vet hur mycket insulin din kropp tillverkar åt alla kolhydrater du äter.

idag är en dålig dag. grinar hela tiden. ser ingen mening med något.

allt är skit. alla är falska. alla är dumma i huvet! alla!


jag ser ingen mening med något. först ska man vara olycklig och försöka bli gravid. när man väl blir gravid är man olycklig för att alla hormoner fuckar upp en helt och man har ont och mår skit.
hur vet jag att det inte kommer vara skit sen när barnet kommer? hur vet jag att jag kommer sitta där med en bebis och tänka "is this it?!". nä, jag är så trött på det här nu. skit skit skit!


mitt i allt snörvlande fick jag lågt blodsocker och gick upp och tog en bulle. när jag står där i köket blir jag kissnödig och springer in på toan och kissar. och då börjar jag grina ännu mer, rakt ut. så där sitter jag på toaletten och skrikgråter med bulle i munnen och en sparkandes bulle i magen. vilken jävla syn! jösses!

Vecka 27

Japp. Nu börjar det.
För mig känns det som en krampliknande molande men ändå aggressiv ryggvärk (från mitten av ryggen och ända ner till slutet på rumpan) som kommer i intervaller på ca 5 minuter och håller i sig i max 3 minuter. Det gör ont, men eftersom smärtan är mer dov än intensiv förstår jag att det hela kan göra mycket mycket MYCKET ondare än vad det gör nu (jag vill inte veta hur ont!). Allt jag egentligen vill ha när en förvärk startar är en massage eller värmedyna... Men det är ju inte så mycket att hoppas på här hemma.


Eftersom mina fötter är svullna använder jag stödstrumpor. Hej tant!
Jag måste vila en stund på dagen för jag inte orkar hålla mig vaken. Hej mormor!
Jag tycker det är som skönast när jag får vara ensam hemma och sy lite. Hej farmor!
Jag tycker inte om när folk är för hetsiga, stressade eller för spontana. Hej pensionär!
Om två månader fyller jag 29 år.

Jag har en ny kudde. En amningskudde. Men eftersom jag inte ammar någon än, så sover jag gott med den i stället. Den ligger mellan mina ben och fram mot magen och bröstet. Hur skönt som helst då jag nu är så stor att jag typ inte kan vända mig i sängen utan att det är för jävla jobbigt, så kudden är en skön boj i natten.

i sängen en solig morgon med kudde, mage och Atlas sparkar.

Atlas mamma.

 

 

I två dagar i rad har jag vaknat med huvudvärk, ni vet sån där sprängande. Alvedon hjälpte (även om jag verkligen verkligen inte tycker man inte ska ta alvedon om det inte VERKLIGEN behövs, men det behövdes).

Lite senare på dagen idag såg jag att mina fötter var rejält svullna. Jag fick panik, jag såg inte mina fotknölar. Efter en stund var händerna och handlederna också svullna. Jag hade också gått upp 3 kg på knappt två dagar, och nästan 8 kg på mindre än 2 veckor! När A kom hem från sin jobbresa berättade jag detta för honom och han tyckte jag skulle ringa förlossningen på SöS och fråga vad de trodde.

(Bakgrundsfakta: Diabetiker ligger i risk för att få havandeskapsförgiftning (HF) och HF börjar bland annat med svullnad (ödem) och huvudvärk)

Jag ringde förlossningen (då specialistmödrarvården stänger kl. 17) och de ville att jag kom in så de fick ta urinprov och blodtryck. Sagt och gjort, vi åkte dit.

Vi var på förlossningen, där vi en dag ska få träffa Atlas för första gången... det var fint. Alla var jättesnälla. Man såg pappor vanka i korridorerna.

Jag var orolig att det kanske var HF. Blodtrycket var fint, urinen hade lite äggvita, men inget alarmerande. Läkaren tittade på mina svullnader och klämde på min mage. Hon sa: jag är inte orolig. Det verkar inte som HF, då ditt blodtryck är lågt och fint.

På måndag ska jag träffa min diabetesläkare och då ska jag prata med dem om svullnad och kraftig viktuppgång.

Jag är fortfarande orolig att det kan vara något annat knasigt, men inget tydde på det. Blodproverna visade att jag behövde sänka min Levaxindos från 150 till 100... men annars var allt fint. Jag skulle vänta och se vad läkarna säger på mångag.

Vi åkte hem och åt tacos.

 

 

Snart tar de studenten och där kommer jag stå; stolt, rund och med ett stort plakat- tjoandes från mig och Atlas. Spännande. Var ju länge sen man själv sprang ut från sitt gymnasium, med hela livet framför sig... Det var tider det!

Mina fina!

 

Igår kom mina två systrar hem till mig och berättade att de hade bakat bullar för ett par dagar sen. Det skulle de inte sagt, för fort som sjutton for jag ner till Konsum och handlade det jag behövde till min egna bullsats. Sen sattes det igång. Bullar till hela området (okej, de hamna i frysen). Goda som sjutton!

RECEPTET.

Tänk va!

 

Atlas sparkar i min mage hela dagarna och hela nätterna. Mest känns det så klart när jag sitter eller ligger still. I morse när A skulle resa till Göteborg på jobb, lyfte han på täcket och pratade lite med Atlas medan jag halvsov under mitt hav av kuddar. Efteråt sparkade Atlas ett bra tag, han kanske visste att det var pappa som sa åt honom att vara snäll mot mamma och stanna kvar där inne i magen ett par veckor till ♥

 

 

Hej alla trogna.

Eftersom jag är den största tjockisen på jorden just nu har jag laddat en hel Zumba fil till vår stora dator (som man kan kolla på genom tv'n). Många jag känner dansar zumba för att få motion och det är ju både skitroligt och jobbigt, so why not!


Mina kompisar och jag älskar ju att dansa till latino-rytmer, så det här ska väl funka som en humörshöjare och blodsockersänkare nu under graviditeten och som weight-loss när Atlas kommit. Perfekt att ha hemma på tv'n och köra när man inte har tid att springa till gymmet (läs: jag kommer ha en bebis hängandes från tutten).


Klippet visar hur roligt det ser ut att vara, för er som inte redan vet.




A och jag prövade genomgången (man lär sig grunderna, step by step) här om dagen och vi såg för jävla muppiga ut där vi stod, men att göra det själv utan att någon ser en borde göra att man bara släpper allt och dansar loss!

Vissa dagar är extra tråkiga... som idag. Händelselös och långsam.

Valborg firades med premiärgrillning med vänner. Vi hade bästa utsikten i vår stadsdel och såg flera majbrasor tändas från den takterass vi var på. Vi grillade grillspett och kycklingklubbor. Skålade, skrattade och frös.

Nu är det inte långt kvar till flytten och imorgon ska jag och pappsen köpa flyttkartonger så man äntligen kan börja packa.

Min mage vecka 26

 

 

Vanligtvis så uppstår linjen mitt på buken från naveln och neråt där den raka bukmuskeln tänjs ut för att ge plats åt livmodern. Linjen kan dock också gå vertikalt över magen.
När denna uppkommer är lite olika från person till person men vanligtvis under andra trimestern. En del kvinnor får ingen rand alls.
Den mörka strimman kan finnas kvar en tid efter förlossningen men bleknar oftast, inte alltid, gradvis bort och försvinner.

Ett gammalt skrock säger att om linjen går till naveln men inte längre så är det en flicka och om linjen fortsätter förbi naveln så är det en pojke. (Källa)