jag vet att ni är många där ute som läser min blogg. Ni är många som mailar och kommenterar, jag tror de flesta av er går- eller ska då igenom det som jag och A precis gått igenom.
Ni hoppas på pluset, graviditeten och barnet.


...jag har under lång tid varit ledsen och undrat när det ska bli min tur. precis som ni.

...jag har testat med graviditetstester och haft minus som flinar åt mig.

...jag har gått på toaletten och sett blod och blivit så knäckt över mensen att jag legat hemma och gråtit resten av dagen.

...jag har varit hos läkare som tittat och tittat- sett förbryllade ut och inte kunnat ge mig positiva besked.

...jag har tagit hormoner som gjort mig tokig, lynnig och apatisk.

...jag har gråtit mitt hjärta ur kroppen de dagar då allt känns hopplöst.

...jag har haft sex i tid och otid för att lyckas med en befruktning.

...jag har slutat röka, snusa och drika alkohol. tänker på att inte få i mig onödiga tillsatser eller socker och kolhydrater.

...jag har kämpat med min diabetes och mina blodsockervärden för att kunna få en graviditet att ens vara intresserad av mig.

...jag har tittat på barn på stan och känt att det gör ont i mig av att inte veta om jag någonsin kommer få hålla i ett eget.

...jag har folk runt om kring mig som blir "hoppsan-gravida" och jag kämpar med att inte bli avundsjuk, ledsen och missunsam.

...jag läser bloggar om kvinnor som genomgår IVF och känner hopp, att det snart är min tur.

...jag känner en vi och dem-känsla till alla kvinnor som blir gravida och får underbara barn, jag kan inte relatera till dem och hur det känns. jag vet bara att jag vill dit med.

Det jag egentligen vill säga är att Ni alla förtjänar det ni önskar allra mest, ert barn. Jag önskar jag kunde ge er det ni vill ha. jag önskar jag kunde få er slippa gå igenom sorgen att vara barnlös.

 

Hur det än går för mig och min graviditet kommer jag aldrig lämna den här sidan, sidan där man står utanför ringen- jag vill alltid minnas med respekt- hur svårt det var att få barn och hur svårt det var att leva med den sorgen. Jag kan inte ge er det ni alla längtar efter och önskar, men jag kan ge er mina ord och mina erfarenheter.

 

Jag kan ge er min lilla blogg som inte är mycket för världen, men den är iallafall ett litet bidrag i denna uppsjö av par som försöker och hoppas, men som aldrig riktigt syns.