Min mage vecka 26

 

 

Vanligtvis så uppstår linjen mitt på buken från naveln och neråt där den raka bukmuskeln tänjs ut för att ge plats åt livmodern. Linjen kan dock också gå vertikalt över magen.
När denna uppkommer är lite olika från person till person men vanligtvis under andra trimestern. En del kvinnor får ingen rand alls.
Den mörka strimman kan finnas kvar en tid efter förlossningen men bleknar oftast, inte alltid, gradvis bort och försvinner.

Ett gammalt skrock säger att om linjen går till naveln men inte längre så är det en flicka och om linjen fortsätter förbi naveln så är det en pojke. (Källa)

Nu har jag pratat med familjrättssekreteraren stadsdelsförvaltningen.


När ett barn föds i Sverige görs en anmälan till skatteverket och denna anmälan (dvs bebisens personnummer) hamnar sen på stadsdelsförvaltningen där du bor (är skriven). Stadsdelsförvaltningen skickar ut en kallelse till mamman och ber henne och den andra föräldern att komma till stadsdelskontoret för att:

1. skriva under ett papper på att den andra föräldern är föräldern utan rimliga tvivel.
2. mamman och den andra föräldern godkänner att pappan/föräldern får vara med och dela vårdnaden på barnet.



Jag frågade: Kommer ni ställa förnedrande frågor om "vi haft samlag runt tiden kring befruktning", "om min man misstänker om jag legat med någon annan under tiden kring befruktning" eller något annat förlegat och idiotiskt? (jo, folk får såna frågor på socialkontoret kan jag meddela er om).

Men svaret var nej på alla frågor, iallafall på det här socialkontoret. Det handlar endast om "är han föräldern utan rimliga tvivel" sa hon i telefon. Att labb-personalen skulle gjort fel när de mixade ägg och spermier på USÖ är alltså inget rimligt tvivel. Man skriver under, godkänner delad vårdnad och sen går man och köper glass för att fira det hela. Hej hopp!


Om man känner sig orolig (läs: Jag!) så kan man komma in någon månad innan födseln och skriva på papper och sen när bebisen fötts och skatteverket givit den ett personnummer som stadsdelskontoret fått reda på skriver man under en sista gång och allt är klart. Men de flesta orkar inte hålla på och springa på det där kontoret mer än en gång, så de skriver på allt när personnumret är klart.

Däremot:
Om Du (gud förbjude!) skulle dö under förlossningen, finns det ingen laglig förälder till barnet. Din kille skulle så småningom bli laglig förälder till barnet när alla papper kommit i ordning (skatteverket givit bebisen personnummer så det finns en person att ge en förälder till), då blir din kille den enda föräldern. I vissa fall KAN (rent juridiskt, dock osannolikt då din kille faktiskt bevisligen är pappan) vårdnaden gå till Dina föräldrar fram tills hela processen är klar. Det tycker jag känns lite obehagligt. Men 99% av alla barn som föds går igenom den här processen med att man skriver papper efteråt, så det ska inte vara ett problem.

---

Jag vet inte riktigt hur jag tänker göra. Det får nästan vara upp till A, hur han känner inför det hela. Om han vill att pappren fixas i den utsträckning det går innan Atlas kommer gör vi det. Tycker han att det inte behövs så gör vi det efteråt. Jag är ju juridiskt förälder från början, så allt handlar om vilket sätt han känner sig mest bekväm med.

Planeringen inför flytten är igång och ny ugn, micro, induktionsplatta, diskmaskin, tvättmaskin, tumlare och kyl & frys ska beställas. Kakel, tapeter, bänkskivor och färger måste väljas med omsorg och alla köksluckor ska skickas på omlackning... Det ska köpas nya hallmöbler, klädförvaring, fåtöljer, tv, lampor, tavlor och vardagsrumsskänk. Att det sen ska packas och flyttas ut ur i vår nuvarande lägenhet orkar jag inte ens tänka på.

ny kyl och frys.

Min kille är bra på en massa saker. Han är rent ut sagt bäst på nästan allt. Han kan allt. Han är stark, smart, snäll, rolig, gullig och lite knäpp.

Men massera är han inte så duktig på. Han är inte sämst, men han masserar inte på ett sånt sätt jag tycker är skönt. Det är som om han inte hajat vad det handlar om... eller egentligen kanske han är bäst på att massera bara att han varken har tålamod eller lust att anstränga sig. Jag vet inte. Det är iallafall synd nu när foglossning och ryggont för min mage är så stor. Min bästis är grym på att massera, grym! Men henne träffar jag inte så jättemycket och när vi väl ses vill jag inte klä av mig naken och be henne massera mig...

Men åter till min kille... den bästa. Eftersom han är bäst så köpte han den här på HM för en tjuga helt sonika. Och det första han säger när vi kommer ut ifrån affären är "vi får inte glömma att stoppa ner den i BB-väskan". Gulle ♥ (Damn right, tänkte jag)

Den omnämnde frälsaren.

Alla ni som gjort IVF och inte är gifta. Hör upp!

Eftersom ni gjort IVF finns det papper på där er kille erkänner och godkänner att han blir pappan till det befruktade embryot man stoppade in i dig. Det kan ligga till fördel att ordna med ett faderskap INNAN ni föder ert barn och eftersom vi är IVF'are finns det ju bevis på att pappan ÄR pappan så att säga.

• Det går i undantagsfall att bekräfta faderskap / föräldraskap redan under graviditeten. Då kontaktar ni själva den stadsdelsförvaltning där modern är folkbokförd. (IVF är ett sk. "undantagsfall" då det redan finns papper på vem som är pappan, har du slarvat bort de papper du fick vid IVF, kontakta kliniken så får du nya)

• Om du har frågor om bekräftelse och utredning av faderskap / föräldraskap, ta kontakt med en familjerättssekreterare i den stadsdelsförvaltning där du bor.

 

Det enda jag gör är att sova och äta. Jag så förbannat trött hela tiden och klarar bara typ 3 timmar åt gången. Om jag måste gå på Ikea eller nått annat jobbigt tror jag att jag ska dö av trötthet, ryggont eller fot-ben-ont :(

Insulindoserna är skyhöga vid det här laget och väldigt svåra att ställa in, det varierar från dag till dag med ett sakta stegrande hela tiden. Det påverkar så klart också mitt allmäntillstånd...
Ni vet väl alla hur det känns att ha lågt blodsocker (typ inte ätit på hur länge som helst), ni blir griniga, trötta, irriterade, fräser åt allt och alla och helt irrationella. Sen vet ni hur det är att ha högt blodsocker när ni har ätit för mycket; slöa, trötta, illamående och i komatillstånd. För mig svänger det mellan dessa ytterligheter hela dagen lång när blodsockret är svårkontrollerat. Bebisen påverkar dessa svängningar på ett helt annat sätt nu än tidigare och värre blir det. Hej och välkommen till mitt liv!

 

Det finns mysiga stunder också... När A klappar och sjunger för magen, när Atlas sparkar och visar att han lever (mindre skönt med sparkar, men det är bra tecken att man känner honom) och när när jag står i duschen och smörjer in magen med olja och sjunger lite för honom ♥

 

Herrejössesamalia!

Frieda föddes redan efter 21 veckor och fem dagar i början på november förra året. Redan i vecka 15 hade Friedas mamma för tidiga värkar.

Läs hela artikeln på:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article12924902.ab

Apropå tapet, denna tapet hittade vi och gillar som sjutton. Båda två. Så om vi inte hittar en ännu gladare, roligare, inspirerande, finare, barnälskande tapet- så blir det denna i Atlas rum. (Hör du det Atlas, en tapet till dig!) :)

Igår köpte vi denna tapet. Den ska sitta i sovrummet. passar nog fint till vår nya monstersäng som kom här om dagen. Den är helt fantastisk... vi sover som små bebisbjörnar i den ♥

Ni får försöka visualisera det hela framför er.


på bredden, men går också på längden.



ZzzZzz

Eller nästan iallafall... det ska göras ett par justeringar och fixas lite, men helheten är klar och här ser ni resultatet. Jag älskar innertyget som är i lite Modesty Blaise-känsla och är ascoolt. Det har inte varit lätt att sy sufletten kan jag säga och det ska krävas mycket för att jag skulle ge mig på det igen, dock har jag ju försvårat det hela genom att sy eget lapptyg i jeans, kanske går det enklare med två vanliga tyger. Jeanstyg i flera lager är inte lätt att jobba med :(

Nu närmast tror jag att det blir en form av filt/liggpåse i serietyget... jag är inte den som ligger på latsidan... när det gäller att sy alltså :)

Hos barnmorskan vägrade Atlas först låta oss höra hans hjärtljud. I 30 minuter höll barnmorskan på med dopplern innan han ville ligga still och vi tillslut hörde de små pluttiga hjärtslagen. 153 slag i minuten. Järnvärdet är på väg upp (117, förra gången var det 104) och blodtrycket var 120/70.

Jag fick även en tid för ultraljud. Ultraljudet ska göras vecka 28 och görs på diabetiker för att se att bebisen väger och är så lång som den ska. Då kanske Atlas kan visa om han kanske är en Elvie :)



Sen mätte man mitt symfys- fundusmått. Barnmorskan mäter utsidan av magen med måttband från blygdbenet (symfys) till livmoderns överkant (fundus). Värdet ritas sedan in i ett så kallat gravidogram i min journal så att man kan följa utvecklingen. Det görs vid varje besök från och med nu.

Idag vecka 24 la sig magen exakt på normalkurvan, 23 cm.

---

Det finns en normalkurva som beskriver hur fostret växer under graviditeten, men det händer ofta att man inte följer kurvan exakt utan gör tillfälliga avsteg från den. Skillnaderna kan till exempel förklaras med att barnmorskor mäter lite olika, att barnet ändrat läge och att livmodern ändrat form. Om man vid mätning misstänker att barnet inte växer som det ska gör man fler undersökningar. Du kan då få gå på en viktskattning av barnet. Den utförs med ultraljud och ger en bättre bild av hur stort barnet är. (Källa)

Idag är det dags för en tripp till barnmorskan. Hon ska mäta magen på mig. Det har man inte gjort innan, så detta är ett steg framåt. Känns roligt att magen äntligen får vara med och mätas vid undersökningarna för den är stor nu. Nu är vi ju i vecka 24  och i princip skulle jag kunna föda när som... men det ska jag inte. I augusti har jag ju sagt!

Igår fick jag en ny cykel. Min gamla hade börjat rosta i lacken efter inte ens 2 år, så jag gick tillbaka med den till affären och fick välja ut en ny cykel. Jag valde en svart Monark, jag är supernöjd!

Den nya och den gamla.

Min syster tog en fin bild.

Idag har jag varit på en underbar vårpromenad med min syster. Jag har nya gymnastikskor (i en stl större) så det går ganska bra att promenera... ett tag iallafall. Sen får jag ont i rygg, svank, vader och fötter.

Nu har jag ätit så många fiskpinnar att jag måste vila på soffan.

Härligt med vårväder! Vi har cyklat, tittat på grejer till nya lägenheten och lunchat.
Ikväll blir det indiskt med hemmagjort nan-bröd och svärmor på besök. A köpte alkoholfritt vin till mig på systemet som jag kan få smutta på till ostbrickan senare. Imorron blir det nog ikeautflykt.

Snart är det byebye till mina fötter.

 

Bukig 23+2.

Nu är det klart!

Det jag gör nu är att sy ihop lappar så jag kan sy en suflett som kommer se likadan ut. Tygerna är tre par av A's gamla jeans som han helst inte ville skänka bort, vi fick diskutera länge om varför man ska spara jeans man varken kommer i eller som är hela... haha!  Så Atlas kommer väl få höra i flera år att jeansen minsann är pappas gamla. :)

Buggan med ligglocket som är ett originallock som jag klätt med lapptyget.

 

 

Närbild på lapparna

Ska jag sy i massor och sätta upp i Atlas rum!

Just nu håller jag på med liggdelslock och suflett till bugaboon. I jeans-lapp.

 

 

Den här tapeten vill jag ha!

jag anser att barnrum måste vara inspirerande till lek, skapande, rörelse och även möjlighet att kunna sitta ner och läsa. Det ska dessutom fylla praktiska lösningar som att sova och förvara saker. Jag har läst så många poäng på universitetet om hur miljön påverkar barnet och dess utveckling. Det ska bli en riktigt utmaning att få till det perfekta barnrummet :)

Jag tycker inte barnrum ska inredas i "typiska" tjej och killinriktningar. Det betyder inte att man inte skulle kunna se vem som bor i rummet, men "kön-inriktningen" är inte det viktigaste. Just stimulerande lek, skapande, rörelse och läsning tycker jag borde vara varje förälders prioritering och inte "det måste vara blått för att det är en kille". Vad vill du som förälder att ditt barn ska utvecklas till och bli?

Ditt val av filmer, böcker, ordval, samtalsämnen, tonläge, rutiner, struktur osv påverkar barnet i allra högsta grad. Vad det finns för leksaker, litteratur och barnets möjlighet att få använda dessa saker sänder ut både förväntningar och föreställningar samt ger möjligheter till en viktig utveckling.

För jag misstänker att du finns, även om jag inte vet om det.
Kanske passerar du här när den här bloggen är avslutad och klar och Atlas har kommit till värden.
Hur som helst så finns här en länk till just dig, duktiga diabetiker som inte bara kanske kämpat mot barnlöshet, IVF och allt annat i livet, utan just kampen om det perfekta blodsockervärdet.

In och läs med dig:

En mamma med diabetes berättar om sin graviditet.

En bebis vecka 23

Efter mycket velande (ska jag ringa, ska jag inte? vill jag veta, vill jag inte?) ringde jag tillslut barnmorskorna på specialistmödrarvården och berättade att jag känt väldigt lite fosterrörelser sen i fredags morse. Kvinnan i telefonen lät chockad över att de gått så många dagar tills jag ringt och jag kände mig som världens sämsta blivande mamma som inte stått där och hönsat redan i fredags. Men det är mest för att min barnmorska sa att det kan vara så att man ibland känner mindre och ibland känner mer rörelser och det är heeeelt normalt... så jag tänkte... och trodde... och jag ville helt enkelt inte veta om Atlas dött... så var det.


Hur som helst så fick jag en akuttid direkt och A mötte mig på SöS. Jag var skitnervös och förberedd på det värsta... usch, mycket ska man behöva vara med om. Doktorn sprutade gelé på magen och satte igång hela ultraljudsprocessen... och där i magen låg lill-Atlas och vinkade till oss. Hjärtat slog fint, bra med vatten hade han och han rörde sig precis som han skulle. Så ingen fara på taket! Moderkakan låg i framkant (som kan vara ett skäl till att jag har lite svårare att känna rörelserna) och moderkakan var även ganska stor jämfört med normalt, men det var ingen fara- utan bara bra för barnet (läs: mycket mat:)).

Läkaren sa att jag ska känna rörelser minst 10 gånger om dagen (!!!!) och om jag inte gör det ska man höra av sig och så får man kolla upp vad som står på. WTF? tio gånger?! Jag tar det med en nypa salt, men det är helt klart värt att kolla upp om man känner förändringar. Jag känner iallafall ingen ångest över att nått skulle vara fel och om jag gör det igen får jag väl bara ringa och få en tid igen.  Sjukvården finns där för oss, inte tvärt om.