Usch! Jag är så trött på allt!

 

Jag är trött hela tiden, hängig, trött och deppig.

Jag bråkar med A hela tiden (eller han bråkar med mig rättare sagt) och jag undrar hur vi ska klara av att få barn ihop.

Det är fantastiska junikvällar som bara far förbi... Jag orkar inte göra något, jag orkar inte ta vara på dagarna. Jag är mest ensam. Ångest.

Min kropp reagerar inte på mitt insulin längre känns det som. Jag har höga sockervärden och mår illa och är orolig för bebisen. Jag känner mig värdelös som inte lyckas hålla blodsockret stabilt och jag känner ingen ork nu när inget funkar. Jag känner att jag förlorar kampen att hålla mig frisk och har sånt oerhört dåligt samvete och känner mig som en dålig mamma.

Imorgon ska jag till barnmorskan igen och i helgen ska jag tömma lägenheten. Men jag orkar inte ens bry mig.

 

 

 

 

 

Lyssna upp nu. Kom över dessa två länkar precis. Tänkte dela med mig av dem. Detta handlar om att man ska hålla koll på sin bebis rörelser och att man SKA vidta åtgärder (ringa förlossningen) om rörelserna blir färre eller om man känner sig orolig- dag som natt.

Den andra länken handlar om P1 som rapporter att det behövs mer forskning kring varför barn dör i magen, oftast i slutet av graviditeten, forskare menar att man kan få ner dödstalen med 30%.

Varje vecka dör nio barn i Sverige i magen. Cirka 450 fall per år. Det är tio gånger vanligare än vanlig spädbarnsdöd. Varför ingår det inte i föräldrautbildningen? Varför görs inga sena UL? Varför betonas "lite" fosterrörelser som något - där allt är normalt? Titta på länken till spädbarnsfondens hemsida och lär dig räkna fosterrörelser!



Räkna sparkar:
http://www.spadbarnsfonden.se/Page.asp?PageId=449


Lyssna på Reppotaget i P1: Så kan antalet dödfödda barn minskas:
http://www.spadbarnsfonden.se/News.asp?NewsId=324

Jag håller på och fixar med bebisbloggen som kommer bli den nya bloggen så fort bebisen kommit. Såhär ser den ut OM det nu blir en Elvie och inte en Atlas.

Om du vill se den lite närmare

 

A, Teddy och Teddys pappa lekte för fullt när vi var i Vaxholm på midsommar. Söta!

 

Tänker bara på den där jordgubbstårtan vi åt på midsommarafton. Jag åt två bitar. Och en jättebit dagen efter. Gud vad gott!

 

Midsommar var fin. Vi hade sol, god mat, fina vänner, utflykt, grill och mys hela dagen. Kunde inte be om mer.

 

Blir alldeles nervös när jag ser att nedräknaren säger att det bara är 50 dagar kvar. Jag är inte redo, kommer jag vara redo om 50 dagar? Eller är jag redo? Hur vet man? Mest troligt är det mindre än 50 dagar kvar dessutom... skulle inte förvåna mig om hon kommer (eller att man plockar ut henne) innan.

 

Fast det är klart... om det är någon vi längtar efter och som ska få komma är det ju vår efterlängtade mini-plutt.

Jag trampade på en geting! Det gjorde så in i HELVETE ont...! Den hade flygit in i vårt sovrum och kröp om kring på golvet som den skit den är. Där kommer jag med största magen i världen, klart som fan att jag inte ser den, ser ju inte mina egna fötter. Fan också!

Trodde jag skulle dö, trodde bebisen skulle dö. Ja, lite väl dramatiskt- men jag blev livrädd. Men googlade runt lite och det verkar inte va farligt att bli getingstucken när man är preggo. Om man är allergisk kan det va farligt, men det var jag inte- uppenbarligen.

Imorgon firar vi midsommar som alla andra bananer. Vi ska ha sill-lunch-picknick i skärgården och sen blir det grillkväll här hemma med våra vänner. 9 pers blir vi.

Glad midsommar önskar jag och Elvie!

Aknas pojke har äntligen kommit till världen. Allt gick bra och jag blir så glad att ännu en IVF-mamma fått sin bebis. Jag blir så rörd och fylld med glädje och kan inte fatta hur jag själv ska kunna hantera känslorna när vår bebis kommer. Jag kan verkligen inte fatta!

Jag vill bara gråta när jag tänker på det... att få känna att graviditeten äntligen är över och mitt vackra barn äntligen ska få möta världen. Ingenting gör mig stoltare än att en dag få föda min underbara mans barn, göra honom till pappa... att få bli mamma, att få älska någon så djupt bara en förälder älskar sitt barn... Det är så jävla stort!

Grattis Akna, nu är han äntligen här! ♥

Direkt efter föräldrargruppen åkte jag till SöS och gjorde ett tillväxtultraljud.

Bebisen låg med rumpan ner (i säte) och ryggen upp framåt på mig. Det försvårade för sköterskan att bekräfta att det var en flicka. Hon kunde inte heller ta några ansiktsbilder på bebisen (för fotoalbumet). Men så har ju vår bebis varit på alla ultraljud :)

Förväntat vikt i v. 32+3 är: 2065g
Min bebis beräknade vikt är: 2105g
Avvikelse: +1,9%

Så allt såg bra ut. Precis som det skulle.

 

Tycker faktiskt inte att någon ny fakta presenterades. Det är klart att om man inte läser något om barn, förlossning och graviditeten så är väl sånna här kurser intressanta. Men jag läser allt som kommer i min väg och jag har redan googlat var enda fråga som nånsin passerat mitt huvud. Jag är inte den som sitter och undrar och inte vet- utan jag söker information när jag inte vet. Men visst, vi är alla olika.

 

Sen så var det detta ständiga fnissande, skämtande och snackandet om manligt och kvinnligt som gör mig så trött! För att hårddra det lite; så pratar man om mannen som lite ovetandes, nervös och kanske till och med lite korkad. Kvinnan är klok, känner sin kropp och kan allt av bara naturen... Visst kanske det ser ut så i många lägen, men det kan ju lika gärna inte vara så.

 

Det var iallafall trevligt (vill ju inte vara helt jävla negativ) att se och prata med andra gravida kvinnor som är ganska exakt lika långt gångna som jag är. Jag känner ingen (nära) som är gravid som jag kan prata med eller dela erfarenheter med för utom er blogg-tjejer. Så det var kul att se lite magar och söta blivande mammor.

 

Egentligen är det fortsättning på kursen imorgon förmiddag, men A måste jobba så vi ska gå nästa onsdag istället. Då med en ny grupp och nya magar. Det blir nog kanske lite mer intressant, då går man igenom skötsel av nyfödda och tiden efter att barnet fötts... där känner jag mig inte lika påläst.

Imorgon är det dags för föräldrargrupp (9-12) och sen tillväxtultraljud på bebisen (13.30). Exciting!

Igår hade jag ett litet gråtanfall (hej hormoner) så A tog ut mig på en prommenad (i regnet). Vi traskade iväg till stor-centrumet här i närheten och tittade lite i bebisaffärer. Vi diskuterade skötväska, pottor, babybjörnar och nallar. Vi letade även efter nappar och nappflaskor, men hittade inget jag tyckte verkade bra. Så vi gick in på apoteket och där hade de lite bättre märken till rimligare priser. Det blev 3 nappar och en nappflaska i kolikvariant (så de inte får in så mycket luft i magen). Jag vet inte om nyfödda "ska" ha napp eller nappflaska eller om vår bebis ens gillar det... Men nu finns det hemma i alla fall.

Det som störde mig lite var att just på det apoteket vi var på, var färgerna på flaskorna antingen rosa eller blå. Och visst kan jag ställa mig över det och bara ta en jävla flaska och napp (för jag tror bebisen skiter fullständigt i vad det är för färg) men samtidigt vill jag inte behöva välja mellan sånna tydliga uppdelningar (som det ändå signalerar) utan tycker att det kan finnas nappar i alla färger (vilket det så klart gör). Tillslut hittade jag en grön flaska och nappar i grönt och gult. Jag gillar gult faktiskt.

Jag vill tillägga dock att jag säkerligen kommer köpa massa rosa saker till Elvie hur som hellst, men innan hon kommit och vi inte är 100 på att hon är en tjej så vill jag handla så neutralt som möjligt.

Tiden går långsamt. Jag pysslar lite. Tvättar lite. När ska du komma egentligen?! Det är långt kvar, jag vet...

Hur jävla söta är inte dessa dojjor?!
Jag fick dem av min kompis som kom hem från New York för nån vecka sen. Hon hade shoppat loss åt min bebis där borta. Jag fick massa saker, men det coolaste var ju ändå dessa ♥

Skorna har märket DC.

 

Idag var jag hos barnmorskan. Jag fick direkt spänna på två dosor runt magen som skulle mäta bebisens hjärtljud och livmoderns sammandragningar.


En kvinna med diabetes kontrolleras från graviditetsvecka 32 en gång i veckan, för att registrera barnets hjärtljud. Det sker genom yttre övervakning med hjälp av så kallad CTG i samband med barnmorskekontroller. CTG är en elektronisk metod som ger information om hur barnets hjärta slår och hur mammans eventuella värkar/sammandragningar är. Det görs genom att två dosor spänns fast runt magen med resårband. Metoden används sedan 1970-talet.

Bebisen låg och sov första 7 minuterna så jag och barnmorskan pratade lite om förlossning och min oro kring det. Hon var väldigt förstående och sa att jag när som helst under förlossningen kunde säga till om jag ville avbryta och göra ett kejsarsnitt istället. Jag tänker att det inte riktigt funkar så och att hon kanske mest säger så för att lugna mig i min oro... men det gav mig i alla fall en känsla av kontroll över rädslan av att jag inte ska klara av smärtan.

Efter ett tag vaknade bebisen och började sparka runt lite och då höjdes hjärtljuden och sen var bebisen lite lugnare ett tag och då gick hjärtljuden ner lite. Det var väl det barnmorskan ville se, att hjärtat och pulsen förändrades under ca 15 minuter så man kunde se att det var precis som det skulle. Duktig bebis!

 

Förra sommaren var vi på Kreta och solade oss bruna. Den här sommaren vet jag inte om jag kommer sola nått. Alla säger att man ska försöka låta bli solen... solfläckar eller inte, jag tror inte jag pallar att ligga i solen hur som helst.

 

A ska jobba hela sommaren fram tills bebisen kommer, efter det får han sina obligatoriska 10 pappadagar och sen tar han semester så han kan vara hemma med oss ett tag. Sen plockar han ut 2-3 semesterdagar i veckan under hösten. Han ska vara pappaledig senare nästa år. Skön lösning tycker jag. Lite trist bara att gå hemma ensam hela juli... men den som väntar på nå gott.

 

på konsum var de dåliga i flera veckor. men idag när vi var på willys fanns det massor. jag skrek av förtjusning när jag såg dem. A sa till sin bror 30 sekunder innan "hundra spänn på att bella kommer bli tokig när hon ser det där berget av körsbär". och det blev jag. en jättepåse fick jag. kommer äta dem tills jag blir prutt-gumma i magen.

 

 

Idag hade jag massa värkar som kom efter varandra. Mellan 17.00 till 20.00 hade jag värkar. Tillslut grinade jag för jag blev så orolig. Jag var ensam hemma och visste inte vad jag skulle göra. Tillslut ringde jag förlossningen och de sa det man hört att de säger "ta två alvedon". Jag slumrade till efter det och nu verkar det ha gått över. Mellan värkarna hoppade Elvie runt i magen som aldrig förr. Vet inte vad det berodde på men hon verkligen snurrade runt där inne. Jag var livrädd att hon var på väg ut, känns på tok för tidigt!


Nu äter jag jordgubbar med vanlijkesella i sängen framför TV'n för det är synd om mig.

---

Hej vecka 33 förresten!

 

Ibland tänker jag på hur det skulle varit om vi inte lyckats med vår första IVF. Eller vår andra... och tredje... Jag "behöver" ju inte tänka så nu när vi plussade och magen växer som den ska. Men ibland gör jag det ändå... det gör ont.

Jag kan nog egentligen inte föreställa mig, eller jag kan nog föreställa mig mer hur det är, än vad en "vanlig" kan. Men jag får ont i hjärtat när jag tänker på alla par där ute som mår så dåligt och blir besvikna gång på gång. Jag önskar verkligen det fanns något jag kunde göra. Jag vill inte bara vända ryggen till och "vara glad bara för att vi lyckades"... för det kunde lika gärna vara vi som stod där.

 

Samtidigt kan jag inte låta det ta över det faktum att vi faktiskt lyckades och att vi förtjänar att vara glada över att vår bebis är på väg. Glädjen, kärleken och längtan vi har efter det mest fantastiska som kommer att ske- en bebis kommer till just oss! Men ändå känner jag en uns av dåligt samvete, för bara för att jag blev gravid är problemen i världen inte borta.

 

Starka underbara tjejer, jag beundrar er.

Detta ständiga meckande. Vad ska man göra på midsommar?

Alla som lyckas ta sig ut till ett landställe och får fira på ett riktigt klassiskt sätt är lyckligt lottade, det är väl det som är det mest eftersträvansvärda. I flera år på raden har jag åkt ut till min familjs landställe i skärgården och firat, det är verkligen ett riktigt fint sätt att få fira där ute. Midsommarstång, lotteri, dans, grillat, jordgubbar, sprit, ljusa nätter, mygg, nattbad, mysig frukost på verandan, morgonbad, utedass, regn, sol, regn, sol osv osv...

I år ska vi inte åka dit ut, av flera skäl, men mycket för att det är ganska trångt om plats och jag är större och bekvämare (läs: besvärligare) än vanligt.

Så istället har vi sagt att vi ska fira midsommar med det där paret som vi umgås mycket med (de som har bebis Ted), så nu ska jag träffa U för en fika och bestämma hur dagen ska se ut. Ska vi bo på hotell i skärgården, gå upp till Skansen eller åka bil och våldgästa första bästa stuga vi hittar? To be continued...

Midsommar 2009:

---

Midsommar 2010:


Viggo låg i magen!

Igår shoppade jag bebiskläder igen. Dock var det second-hand så jag tycker att det är lite mer okej. Ett par koftor, en lite tjockare overall, nån body och ett par leggings. Sen köpte jag två filtar också.

A fick se och han tyckte det var okej, även om han tycker att jag redan köpt för mycket... dessutom så tar jag möjligheten från honom genom att köpa alla saker Elvie behöver själv. Jag ska försöka hålla mig lite lugn.

Varje morgon när jag vaknar är jag rätt tom i huvudet. Jag funderar för en sekund på vad som gäller. Sen påminns jag om min mage och min fina bebis där inne... ♥

Det känns länge sen, men ändå inte. För ett år sedan höll jag på för fullt med Puregonbehandlingar för att få till ett fint guldägg. jag sprang hos min gynekolog på Söder var och varannan dag för att se hur de växt och inte växt. Hela tre behandlingar gjorde jag förra våren/sommaren och det blev fina ägg... perfekta ägg... som kom ut med mensen. Det var tufft... all väntan... att inte veta... alla andra som plussade till höger och vänster... biverkningar... humörssvägningar... planera in sex under ägglossningsdagen... vänta-vänta-vänta... mens... börja om...

När jag fick min mens andra omgången var jag riktigt ledsen. A köpte muffins till mig en dag efter att vi varit hos gynekologen. Kaffe och muffins gör ingen bebis, men det är de små sakerna som gör kärleken.

Min bror och hans Lisa frågade ju mig för ett tag sedan om jag ville vara gudmor till deras lille son Viggo. I lördags gjorde vi det officiellt med en supermysig fika i Rosendals trädgård på Djurgården. Det var en perfekt dag med sol, värme och svajande äppelträd. Vi satt under äppelträden i trädgården och fikade i ett par timmar och Elvie levde runt i magen. Det var en fantastisk dag att få bli gudmor på.

Min förhoppning är att Elvie och Viggo kommer bli de bästaste kusinerna som får växa upp och leka tillsammans, speciellt när både jag och Lisa har gått igenom liknande svårigheter att få bli gravida- detta gör ju våra bebisar extra speciella för oss. Ja ni förstår ju.



Skynda innan fikat tar slut!



A fick lån-leka med Viggo



Mamma Lisa berättar för Viggo att öl är farligt för bebisar.



Jag fick ett så fantastiskt fint smycke av Viggo, Nicke och Lisa... ♥

Nu när vi är inne i vecka 32 kan jag säga att sen vecka 30 (29+0) har Elvie verkligen växt mycket. Jag känner att hon är tung (hon borde vara över 1,5 kg nu) och tar mycket mer plats. Hennes sparkar är mycket starkare än innan och ibland kan man få sig en riktigt smäll innefrån. Mamma-misshandel som min kompis kallade det :)

Imorgon ska jag berätta om en fin sak som hände i helgen, kom tillbaka då.

 

Idag tog mina systrar studenten. Det var svårt att hålla tårarna borta. Mina fina fina tjejer som betyder allt för mig har blivit stora. De var så fina på sin studentdag! Elvie sprattlade runt i magen pga all musik och alla tutor. Hon var jätteglad för sina mostrars skull ♥

Hello girls,

besöket hos barnmorskan igår gick bra.jag bad barnmorskan kolla järnvärdet då jag börjat ta järntabletterna varannan dag eftersom jag blev lite väl hård i magen av dem. Provet visade att jag hade ett lagom högt järnvärde, det är skönt att varannan dag räckte. Blodtrycket var precis som det brukade 120/70 så helt oförändrat. Inget socker eller äggvita i urinen, jippieyey.

Jag ska tydligen göra ytterligare tre tillväxt-ultraljud innan 12 augusti (v.33, 35 och 37), det känns bra att de har koll på oss. Dessutom ska jag börja gå hos Karin (barnmorskan) varje vecka med start om två veckor. Då kollar man blodtryck, urin och sen fäster man ett sånt där bälte runt magen och så får man ligga och lyssna på hjärtljuden i ca 20 minuter innan man får gå hem om allt är som det ska. Annars läggs man in och blir snittat, om bebisen inte mår bra alltså.

Magen mätte nu 29cm symfus- fundusmått och Elvie följer sin kurva precis som hon ska. Så himla skönt faktiskt.

Det gick ju inte att tänka tanken på bebiskläder utan att jag var tvungen att gå in på Polarn o Pyrets hemsida och fönstershoppa loss. Gud jag vill ha ha ha ha ha ha ha!

Hade egentligen tänkt att sticka iväg till Eriksdalsbadet med bebis Teddy och hans mamma... men det spöregnar ute. Så jag tror stannar hemma och tvättar bebiskläder istället och kanske syr ihop något roligt.

 

Imorgon är det dags för barnmorskebesök igen på Specialistmödrarvården. Då ska det mätas mage, tas prover osv. Tror jag ska prata lite om den här rädslan för förlossningen som ligger och bubblar. Får se vad hon gör med den informationen.

 

Ananrs är lägenheten uppsagd nu. Hoppas allt går smidigt nu. Orkar inte skänka en tanke till varken henne eller allt jobbigt mer. Det håller mig vaken på nätterna och morgonen för jag ältar det om och om igen. Jag har ju snälla och fina vänner som erbjuder sig att hjälpa till att flytta, köra, städa... vilket känns jättebra för jag är ju jätteorolig att jag kanske måste föda mitt i allt. Åh ångest!

Hej hppp!

Igår hade jag flest förvärkar på en dag, nånsin. Kroppen jobbar på högvarv verkar det som. När värken släpper tycker jag alltid att Elvie brukar sparka runt lite extra, det är som om hon har något med värkarna att göra. Hon kanske talar om för livmodern att dra ihop sig och så trycker/borrar hon sig själv neråt... Det känns så iallfall.

Mina fötter är verkligen jättesvullna, man ser inte fotknölarna. Vaderna är svullna med. Fingrarna ser ut som korvar och jag känner att händerna är helt strama.

Men magen är fin, rund och spänd. Jag gillar den verkligen. När det inte gör ont är det riktigt mysigt att ha henne inne i mig. Känna hur mycket jag älskar henne och hur jag med varenda cell av min kropp vill beskydda och ta hand om henne.

A har det ganska stressigt just nu. Ibland blir jag orolig för honom. Han har mycket på nya chefsjobbet som tar mycket av hans tankar och han vill verkligen få allt klart här hemma. Köket ska ju bytas ut helt. Han börjar ju också inse att det faktiskt inte är långt kvar innan hon kommer... och hur förbereder man sig för en sån sak som partner? Jo man börjar stressa runt och vill ha allt praktiskt helt klart... Stackars A och nästan få hjärtsnurp, han är ju verkligen en jättebra man och blivande pappa ♥

...är vår Elvie. Snart kan de gå med varsin barnvagn. Min A och hans vän Tias.

Idag har vi haft en jättefin dag med våra vänner och deras bebis Teddy.

Vi var ute på Värmdö och åt lunch, fikade med glass och kaffe vid vattnet i Stavsnäs och plockade upp en gasolgrill på vägen hem, bjöd även över A's bror + tjej och gillade massa gott som vi åt på balkongen medan solen gick ned.

En riktigt fin dag... vilket jag verkligen behövde. Känns fint i själen... Nu ska jag ta en dusch och sen bädda ner mig i min supersköna säng och titta på tv tills jag somnar. Brorsorna spelar Portal 2 (tv-spel) i vardagsrummet och jag känner mig nöjd med dagen.

Imorgon kommer tvättmaskin och torktumlare hit, så äntligen kan vi få ordning i badrummet. En riktig bänk, som vi kan byta Elvies blöjor på ska det bli bland annat.

Några bilder från idag.

vecka 31 imorgon.


Med kläder ser magen inte lika enorm ut. Man kan fan tro att det är tvillingar i magen!

HAHA, äckelvarning!

Fick lite panik igår kväll när jag känner att det "geggar" till där nere (förlåt, men vad fan!). Jag går till toaletten och torkar med papper och har en ordentlig flytning-gegga-propp (?) på pappret. Läskigt.

Hur vet man att det är slemproppen och inte bara en kraftig slemmig flytning? Har hör något om att slemproppen är som en äggula i storlek... det var det här nästan. Men att den oftast innehåller blodstrimmor, det gjorde den inte. Har inte sett blod sen jag blev gravid.

Jaha, men nä.. jag väntar väl o ser... what else to do liksom.

 

Min fina svägerska Lisa läste en profylaxkurs på nätet när hon väntade sin Viggo (han är lite min Viggo med, eftersom jag är gudmor:)). Som tur var så sparade hon alla texter/filer man fick från den kursen och hon gav dem till mig, så nu har jag mailat dem till A så han kan läsa och självklart ska jag också göra det.


Ska du inte gå en profylaxkurs, men ändå är intresserad av att läsa, kan du lämna en kommentar i detta blogginlägg tillsammans med din e-mail så kan du också få läsa och bli upplyst (det är totalt 4 filer). Jag tänker att det kan inte skada att ha läst om hur man ska andas och tänka när värkarna sätter igång på riktigt.

Vill du köpa kursen själv så kan du göra det här.

Vet inte riktigt vad jag ska blogga om.

Känner mig fortfarande arg, ledsen, förbannad och deppig. Igår grinade jag hela kvällen så min nya klänning var helt blöt och snorig :(

Får dubbel ångest när jag är så här ledsen, blir orolig att Elvie mår dåligt också. Kanske är lite fjantigt, men jag vill ju vara glad för både hennes och min skull... Men det släpper nog snart.

En sak kan jag försäkra er om, för er som inte känner mig. Men jag har väldigt svårt att förlåta. Min moral är hög och jag står fast vid mina principer och sviker man mig så åker man ut med huvudet före. Därför vet jag att det aldrig blir bra mellan oss igen, det är det som gör mig ledsen.

Jag vet att det kommer gå över, jag behöver bearbeta det lite bara... Så kanske behöver jag bloggen och responsen här lite mer än vanligt. Tack till er som hört av er och stöttat, det betyder så jävla mycket när man känner sig ensammast och sämst i världen.

KRAM!