Jag tänker på er.
Ibland tänker jag på hur det skulle varit om vi inte lyckats med vår första IVF. Eller vår andra... och tredje... Jag "behöver" ju inte tänka så nu när vi plussade och magen växer som den ska. Men ibland gör jag det ändå... det gör ont.
Jag kan nog egentligen inte föreställa mig, eller jag kan nog föreställa mig mer hur det är, än vad en "vanlig" kan. Men jag får ont i hjärtat när jag tänker på alla par där ute som mår så dåligt och blir besvikna gång på gång. Jag önskar verkligen det fanns något jag kunde göra. Jag vill inte bara vända ryggen till och "vara glad bara för att vi lyckades"... för det kunde lika gärna vara vi som stod där.
Samtidigt kan jag inte låta det ta över det faktum att vi faktiskt lyckades och att vi förtjänar att vara glada över att vår bebis är på väg. Glädjen, kärleken och längtan vi har efter det mest fantastiska som kommer att ske- en bebis kommer till just oss! Men ändå känner jag en uns av dåligt samvete, för bara för att jag blev gravid är problemen i världen inte borta.
Starka underbara tjejer, jag beundrar er.
gumman jag känner likadant, jag tänker ofta på de som inte berikats med ett plus än o de som försökt så många fler gånger än jag... o jag hade ju tre inseminationer så jag har ju upplevt den där känslan lite iallafall, det är en känsla som jag inte ens önskar min värsta fiende. Men man reser sig efter ett tag o blir starkare varje gång, försöker se det som att vi är ett gäng superstarka tjejer som kommer älska våra barn när de väl kommer till världen , för vi vet vad vi fått kämpa för att få de. ( självklart så älskar alla sina barn! jag hoppas du ser det lilla extra jag försöker säga ) ..
<3
Gaahh försöker få hjälp med metformin. RMC sommarstängt, min gamla gyn semester och octavia stängt/upptaget. Husläkare som inte fattar nånting. Gaahh ! Tips om gyn eller annan läkare som hajar grejen och har öppet i sommar? Skulle vilja testa nåånting, pcosáre kan ju bli bättre med metformin men känns helt värdo att gå till en läkare som inte vet nåt :/
Tänker på dig/er!
Jag känner och tänker likadant. <3 Det viktigaste är kanske att man inte glömmer hur det är på andra sidan. Och att man tillåter sig att vara glad, för det hjälper ju ingen att man inte glädjs åt sin egen lycka. Kram!
