Idag var jag hos barnmorskan. Jag fick direkt spänna på två dosor runt magen som skulle mäta bebisens hjärtljud och livmoderns sammandragningar.


En kvinna med diabetes kontrolleras från graviditetsvecka 32 en gång i veckan, för att registrera barnets hjärtljud. Det sker genom yttre övervakning med hjälp av så kallad CTG i samband med barnmorskekontroller. CTG är en elektronisk metod som ger information om hur barnets hjärta slår och hur mammans eventuella värkar/sammandragningar är. Det görs genom att två dosor spänns fast runt magen med resårband. Metoden används sedan 1970-talet.

Bebisen låg och sov första 7 minuterna så jag och barnmorskan pratade lite om förlossning och min oro kring det. Hon var väldigt förstående och sa att jag när som helst under förlossningen kunde säga till om jag ville avbryta och göra ett kejsarsnitt istället. Jag tänker att det inte riktigt funkar så och att hon kanske mest säger så för att lugna mig i min oro... men det gav mig i alla fall en känsla av kontroll över rädslan av att jag inte ska klara av smärtan.

Efter ett tag vaknade bebisen och började sparka runt lite och då höjdes hjärtljuden och sen var bebisen lite lugnare ett tag och då gick hjärtljuden ner lite. Det var väl det barnmorskan ville se, att hjärtat och pulsen förändrades under ca 15 minuter så man kunde se att det var precis som det skulle. Duktig bebis!