efteråt...
Elvie på neo.
Elvie fick lågt blodsocker ganska direkt efter förlossningen och var tvungen att flyttas till Neonatalavdelningen. Det gjorde så fruktansvärt ont i mitt hjärta att se vår älskade lilla bebis med slangar och apparater fastkopplade på hennes lilla sköra kropp. Jag grät... och grät... Vi vakade vid hennes säng varenda minut i tre dygn. Vi var helt slut. Men hon fick i sig mat som gjorde att hennes blodsocker steg och på tredje dagen fick vi ta upp henne till BB igen.
Elvies kompis snobben fanns där hela tiden.
Min förlossning
11.06
Inskrivning på förlossningen. Är i vecka 37+3
Allmänstatus:
huvudläge, fixerad över bäckeningången. CTG: normalt. 130 slag/minut, fosterljud normala.
13.05
Cervixstatus (livmodertappen): Längd 2 cm, mediumriktad, fast konsistens. Beslutar om induktion med prostaglandin. 2 mg applicaras.
16.00
Patienten upplever att sammandragningarna är jobbiga nu, skall bada i smärtlindrande syfte. Har ätit middag.
19.20
Cervixstatus (livmodertappen): Längd 1,5 cm. Har korta, täta sammandragningar. Ballong(dilatation) inlägges med lätthet och i samband med detta avgår klart fostervatten i normal mängd. Ballongen fylls med 50ml sterilt vatten och tejpas fast mot låret.
19.39
Patienten har korta smärtsamma värkar får börja andas lustgas 50/50.
20.01
Drar i ballong som lossnar med lätthet. Kvarvarande hinna? Klart fostervatten som rinner fortfarande.
20.35
Patient vill ha EDA (epidural).
21.35
EDA lägges.
22.16
Tappar pat på 500ml urin med kateter.
22.21
Skalp CTG-reg inledd.
01.15
1000mg paracetamol
02.00
Beslutas att undersöka patient och se om det går att ta ett laktat (mäta surheten i bebisens blod för att se om det är stressat).
02.15
Cervix med kant, men mjukare är tidigare. Öppen 6cm, huvud fortfarande ovanför spinae (knölarna som bebisen passerar, då brukar man kräkas). Inger synligt fostervatten.
02.35
Pat kräks.
02.45
Långsamprocess, patienten kräks. Öppen 6-7 cm. Laktat 3,60
03.30
Patienten tycker att det är jättejobbigt och vill inte vara med längre. Skall ringa narkosläkaren för att höja EDA-dos. Laktat 3,70.
04.00
Inget synligt fostervatten, men riktigt med slem. Patient tycker att det trycker på, får krysta på toppen av värken om det känns bättre.
04.35
Vill försöka få patienten i mer upprätt position, men hon vill inte just nu.
04.40
Laktat 3,60
05.10
Krystvärkar börjar. Tappar parient på 50ml urin med kateter.
05.46
Vaccumextraktion (sugklocka) början: 04.46 slut: 05.55
Indikation: Uttröttad moder. barnet framfödes utan navelsträngsomslingring med kompression. Extraktionen är lätt och utförs utan hjälp av yttre press, 4 dragningar. Ingreppet bedöms okomplicerat.
05.55
Födelse: Framföddes en flicka, som skriker omedelbart. APGAR: 9, 10, 10p (barnläkare på plats, men undersöker ej då barnet skriker)
Förlossning startade: induktion (igångsättning)
Förlossning avslutades: sugklocka
06.10
Utkrystas placenta (moderkakan) som är helt utan anmärkning. Uppmätt blödning 300ml.
06.25
Bedövning då bristning uppståt i vagina och perineum, 3 stygn sys inuti och ett stygn utanför.
06.45
Patient har kissat. Alla dropp avstängda.
Barnet: har sugit med rätt teknik, har ej kissat, mekonium (barnbeck) har en avgått, temp 37,3.
08.53
Patienten flyttas till BB.
Inskrivning på förlossningen. Är i vecka 37+3
Allmänstatus:
huvudläge, fixerad över bäckeningången. CTG: normalt. 130 slag/minut, fosterljud normala.
13.05
Cervixstatus (livmodertappen): Längd 2 cm, mediumriktad, fast konsistens. Beslutar om induktion med prostaglandin. 2 mg applicaras.
16.00
Patienten upplever att sammandragningarna är jobbiga nu, skall bada i smärtlindrande syfte. Har ätit middag.
19.20
Cervixstatus (livmodertappen): Längd 1,5 cm. Har korta, täta sammandragningar. Ballong(dilatation) inlägges med lätthet och i samband med detta avgår klart fostervatten i normal mängd. Ballongen fylls med 50ml sterilt vatten och tejpas fast mot låret.
19.39
Patienten har korta smärtsamma värkar får börja andas lustgas 50/50.
20.01
Drar i ballong som lossnar med lätthet. Kvarvarande hinna? Klart fostervatten som rinner fortfarande.
20.35
Patient vill ha EDA (epidural).
21.35
EDA lägges.
22.16
Tappar pat på 500ml urin med kateter.
22.21
Skalp CTG-reg inledd.
01.15
1000mg paracetamol
02.00
Beslutas att undersöka patient och se om det går att ta ett laktat (mäta surheten i bebisens blod för att se om det är stressat).
02.15
Cervix med kant, men mjukare är tidigare. Öppen 6cm, huvud fortfarande ovanför spinae (knölarna som bebisen passerar, då brukar man kräkas). Inger synligt fostervatten.
02.35
Pat kräks.
02.45
Långsamprocess, patienten kräks. Öppen 6-7 cm. Laktat 3,60
03.30
Patienten tycker att det är jättejobbigt och vill inte vara med längre. Skall ringa narkosläkaren för att höja EDA-dos. Laktat 3,70.
04.00
Inget synligt fostervatten, men riktigt med slem. Patient tycker att det trycker på, får krysta på toppen av värken om det känns bättre.
04.35
Vill försöka få patienten i mer upprätt position, men hon vill inte just nu.
04.40
Laktat 3,60
05.10
Krystvärkar börjar. Tappar parient på 50ml urin med kateter.
05.46
Vaccumextraktion (sugklocka) början: 04.46 slut: 05.55
Indikation: Uttröttad moder. barnet framfödes utan navelsträngsomslingring med kompression. Extraktionen är lätt och utförs utan hjälp av yttre press, 4 dragningar. Ingreppet bedöms okomplicerat.
05.55
Födelse: Framföddes en flicka, som skriker omedelbart. APGAR: 9, 10, 10p (barnläkare på plats, men undersöker ej då barnet skriker)
Förlossning startade: induktion (igångsättning)
Förlossning avslutades: sugklocka
06.10
Utkrystas placenta (moderkakan) som är helt utan anmärkning. Uppmätt blödning 300ml.
06.25
Bedövning då bristning uppståt i vagina och perineum, 3 stygn sys inuti och ett stygn utanför.
06.45
Patient har kissat. Alla dropp avstängda.
Barnet: har sugit med rätt teknik, har ej kissat, mekonium (barnbeck) har en avgått, temp 37,3.
08.53
Patienten flyttas till BB.
Det här är den lyckligaste tiden i mitt liv!
Makes it worthwhile
När man får mail och blogginlägg tillägnade sig kan man inte göra annat än inse meningen med att stötta och hjälpa varandra att lyckas.
Vill GRATULERA till din Vackra Fina Bebis flicka!
Måste även tacka för dina positiva tankar för vi blev nämligen gravid på vår första ivf i Örebro. Är i v 28 nu och ska föda i början av november.
Lycka till med allt i livet!
Kram
En av alla mammor som jag håller varmt om hjärtat ( flåt alla andra) och det är dels för att vi gått / går igenom samma resa och dels för att hade det inte vart för henne så hade jag fortfarande stått och väntat snällt i landstingskön och hade tidigast fått tid i oktober / november iår , kanske fått vänta ända till sommaren 2012. Istället så får jag gosa bebisar denna tid.
Därför var en av mina nomineringar till årets MAMA , Isabel (www.ivfresa.blogg.se) ( jag gissade på att det var okej att gå ut med ditt förnamn eftersom du skapat en ny bebisblogg där du e mindre anonym? )
Utan att vi ens setts i verkligheten så har hon stöttat , hejjat och peppat mig samtdigt som hon gått igenom samma resa själv fast hon hade ännu lägre odds än mig pga sin PCOS , diabetes och andra faktorer. och ändå så har hon ork att tända glöden på nytt hos flertalet IVF:are som känner att ljudet av tassande fötter är avlägset.
Genom min och Nickes IVF-resa har hon vart en stor stöttesten och som sagt, delvis är det hennes orsak att vi nu kommer få höra joller, skratt och tassande små fötter.
Konstigt.
Hittade denna text i "anteckningar" i min mobil. Jag skrev ner vad som hände på BB fram tills jag fick så ont att det inte gick mer...
11.00 Tar lite prover, väntar på läkare som ska kolla tappen.
13.15 Gelén är satt. Ont! Molmensvärk. Hur ska detta sluta? Ont redan efter 15 min efter gel.
14.15 Kissar. Känns bättre. Äter köttbullar.
14.40 Ont igen. Hjälper att röra sig lite, eller vagga fram och tillbaka. Anders masserar och stöttar.
15.15 Promenerar till huvudentré och till ett konditori precis utanför. Dricker en latte och äter en bakelse. Känns som om "ballongen" i magen ska sprängas emellan åt, äckligt och ont! Gungar och flåsar hela tiden, jobbig smärta.
16.10 Ont! BM frågar om bad skulle va skönt. Ja! Superskönt var det faktiskt. Efter ett tag blir jag dåsig av värmen. Badar ca 1h och 15min
18.00 Värkarna är igång. Pinvärkar som bara gör helvetes ont och inte leder någonstans. Hänger över bordet och gungar rumpan rytmiskt för att inte sprängas av smärtan. BM säger att förlossningen startat!
11.00 Tar lite prover, väntar på läkare som ska kolla tappen.
13.15 Gelén är satt. Ont! Molmensvärk. Hur ska detta sluta? Ont redan efter 15 min efter gel.
14.15 Kissar. Känns bättre. Äter köttbullar.
14.40 Ont igen. Hjälper att röra sig lite, eller vagga fram och tillbaka. Anders masserar och stöttar.
15.15 Promenerar till huvudentré och till ett konditori precis utanför. Dricker en latte och äter en bakelse. Känns som om "ballongen" i magen ska sprängas emellan åt, äckligt och ont! Gungar och flåsar hela tiden, jobbig smärta.
16.10 Ont! BM frågar om bad skulle va skönt. Ja! Superskönt var det faktiskt. Efter ett tag blir jag dåsig av värmen. Badar ca 1h och 15min
18.00 Värkarna är igång. Pinvärkar som bara gör helvetes ont och inte leder någonstans. Hänger över bordet och gungar rumpan rytmiskt för att inte sprängas av smärtan. BM säger att förlossningen startat!
jag ska
jag kan inte med ord beskriva min kärlek till henne.
jag har inte glömt bort er. jag ska en dag fram över här, ta och skriva ner min förlossningsberättelse. jag har fått med mig journalerna hem och kan ganska utförligt berätta hur det gick till. jag hoppas jag hinner publicera inlägget innan ni som strax ska föda så ni hinner läsa också.
kan dock berätta att det har varit en rätt jobbig tid efteråt med grejer jag inte riktigt var beredd på. att man blöder i veckor efteråt visste jag... men inte att det skulle vara jobbigt med smärta och "mensont". jag har dessutom blivit riktigt förstoppad och tillbringade en hel dag på akuten för att få hjälp med mediciner som skulle hjälpa. smärtan när jag skulle bajsa gjorde att det svartnade för ögonen på mig och jag hade hellre sett att stygnen man sydde (4st) efter förlossningen gick upp än att jag var tvungen att bajsa igen. huha! men nu verkar medicinerna hjälpa även om jag tror att allt i underlivet ska ramla ut emellan åt. men det är klart att tarmar och sånt måste få hamna på rätt plats igen och det kan ju smärta.
amningen har varit jobbig av det skälet att Elvie gärna ammar i 45-60 minuter i taget och gärna varannan timme, dygnet runt... ni kan ju själva räkna ut hur mycket tid för sig själv man får... typ ingen! men nu ska man med lite mjölkersättning få henne att gå upp i vikt och det hjälper även mig att få ett par fler timmars sömn och tid att hinna göra annat. vi får se hur det går.
känslomässigt är det också en turbolent tid, sömnbrist, hormonförändringar och att identifiera sig själv som förälder är omtumlande och riktigt tufft emellan åt. det gäller att man har en stark relation med sin partner och tar till det stöd som erbjuds om man själv känner att man mår dåligt. jag tycker dock att jag och A har klarat oss bra (ta i trä!) och trots stormar både upp och ner glömmer vi aldrig bort att pussa varann och berätta hur mycket vi älskar varandra.
vi hörs snart igen!
Elvie och pappa
Min Elvie
Som jag sagt tidigare har jag gjort en blogg till Elvie som vänner och familj ska kunna läsa. Men ni fina är självklart också välkomna att följa med. Det kommer inte framgå i den nya bloggen att vi är IVF'are utan tanken är att det ska vara ännu en bebisblogg.
Förlåt...
det är bara det att det är så sjukt mycket att göra med en bebis. mata mata mata! det är helt sinnesjukt hur mkt hon ska amma, man hinner ju ingenting däremellan... hon är helt fantastisk. gud tänk att min bebis är här!
vi har äntligen fått komma hem, efter 6 dagar på sjukhuset. fy fan vad skönt det var att få sova i sin egen säng, få sätta sina egna rutiner (inte vänta in sjukhusmaten) och bara va med vår bebis!
jag vet inte hur mkt jag kommer kunna blogga just nu den närmaste tiden... det är fullt upp. A gör inte annat än assisterar mig med allt som måste funka runt omkring och allt jag gör är ammar och försökar sova i kapp.. det går inte så bra. det är helt otroligt hur lite en människa kan sova och ändå fungera. jag har inte sovit sen igångsättningen förra veckan... max 2 timmar i sträck. ibland gråter jag bara... klart att kroppen säger ifrån. samtidigt kan jag inte sluta älska min lilla plutt och tycka hon är värd allt i världen. jag vet och förstår att saker och ting inte är för alltid... men utan min A hade jag varit förlorad.
jag återkommer när jag kan och har tid. till alla er som snart ska föda önskar jag er all lycka, det kommer gå skitbra! njut- för jag saknar redan de första dagarna. helt fantastiskt!
idag fyller Elvie en vecka!
