jag kan inte med ord beskriva min kärlek till henne.

jag har inte glömt bort er. jag ska en dag fram över här, ta och skriva ner min förlossningsberättelse. jag har fått med mig journalerna hem och kan ganska utförligt berätta hur det gick till. jag hoppas jag hinner publicera inlägget innan ni som strax ska föda så ni hinner läsa också.



kan dock berätta att det har varit en rätt jobbig tid efteråt med grejer jag inte riktigt var beredd på. att man blöder i veckor efteråt visste jag... men inte att det skulle vara jobbigt med smärta och "mensont". jag har dessutom blivit riktigt förstoppad och tillbringade en hel dag på akuten för att få hjälp med mediciner som skulle hjälpa. smärtan när jag skulle bajsa gjorde att det svartnade för ögonen på mig och jag hade hellre sett att stygnen man sydde (4st) efter förlossningen gick upp än att jag var tvungen att bajsa igen. huha! men nu verkar medicinerna hjälpa även om jag tror att allt i underlivet ska ramla ut emellan åt. men det är klart att tarmar och sånt måste få hamna på rätt plats igen och det kan ju smärta.

amningen har varit jobbig av det skälet att Elvie gärna ammar i 45-60 minuter i taget och gärna varannan timme, dygnet runt... ni kan ju själva räkna ut hur mycket tid för sig själv man får... typ ingen! men nu ska man med lite mjölkersättning få henne att gå upp i vikt och det hjälper även mig att få ett par fler timmars sömn och tid att hinna göra annat. vi får se hur det går.

känslomässigt är det också en turbolent tid, sömnbrist, hormonförändringar och att identifiera sig själv som förälder är omtumlande och riktigt tufft emellan åt. det gäller att man har en stark relation med sin partner och tar till det stöd som erbjuds om man själv känner att man mår dåligt. jag tycker dock att jag och A har klarat oss bra (ta i trä!) och trots stormar både upp och ner glömmer vi aldrig bort att pussa varann och berätta hur mycket vi älskar varandra.

vi hörs snart igen!