Hittade en tråd på Familjeliv med samma namn. Här är ihop-plocket från den tråden.

Smyg inte på tå eller var tysta när barnet sover, vi kan i stort sett göra vad som helst i huset utan att dom vaknar är det däremot för tyst sover dom oroligt istället...

Sov när bebisen sover!!!

Bekymra er inte för att babyn ska bli bortskämd. En baby kan inte bli bortskämd! Det kan däremot en 2-3-åring bli, så vänta med det bekymret till dess ...

Avlasta varann, hjälps åt, dela på arbetet hemma dvs tvätt,städ,disk,laga mat. Den  som är hemma med barn har ett lika tungt jobb som den som jobbar. punkt.

Vårda relationen, försök kramas, kyssas och mysa och se på film eller dylikt så fort ni får tid, och ägna er mycket åt varann.

Välj ut en eller två kloka personer i omgivningen och lyssna på deras råd. Strunta i allt annat.

När ni upplever det som jobbigt med ett visst beteende hos bebisen t.ex. den sover inte: tänk att det (nästan) alltid är en fas och barnet kan ändra beteende igen över en natt och allt blir bra. Man kan lätt stressa upp sig om man tänker att det ska vara för alltid, vilket man lätt kan börja tänka.

En bebis är en stor påfrestning på relationen. Sömnbrist, oro, lågt blodsocker och barnskrik gör att man blir en helt annan människa. Räkna med att både du och din partner kommer att vräka ur er en massa konstiga saker till varandra. Glöm inte bort varandra, prioritera relationen - bebisen prioriteras per automatik.

Skapa rutiner efter ett tag, om inte för bebisen, så i alla fall för dig som är hemma. Jag stiger upp med min man på morgonen och gör frukost och så börjar vi varje dag med att äta tillsammans när bebisen sover. Det är skönt att göra "vuxna" saker. Aktivera dig när du är hemma, fastna inte inne.

Sov så mycket du kan! Ät regelbundet!

Allt ändrar sig hela tiden. När du tror att du går under, då vänder det (och när du tror att nu är allt perfekt, ja då vänder det också)!

Alla tror att de är experter på barn. Alla har åsikter om vad ni ska göra/inte göra. Lyssna inte så mycket.

Lita på er själva som föräldrar! Tvivla inte på ert eget omdöme, var än omgivningen säger. Det är ni som föräldrar som bestämmer och vet vad som är bäst för era barn.

Var beredd på att det kan vara jobbigt att säga farväl till ditt gamla liv och den frihet du hade. Det jobbigaste i början (förstår jag nu i efterhand) var inte sömn, amning eller nåt sånt, utan att acceptera att man inte längre är fri att göra vad man vill.

Att få barn är en mycket abrupt, om än välkommen, livsstilsförändring. Omöjligt att riktigt förstå vad det innebär innan. Kan ta ett tag att vänja sig, men klart värt det!

Mitt bästa råd som typ ingen annan ger har egentligen inte med barnet att göra utan med mamman. Jag personligen fick en chock av hur mycke å länge man blöder efter förlossningen (ingen som säger att man gör det direkt) Så nu till tipset, köp hem bindor, i massor!