Eftersom jag är gravid, glömsk och uppenbarligen lite korkad har jag glömt att berätta hur det gick hos barnmorskan i fredags.

Man lyssnade på ctg (bebisens hjärta) under en längre period och kom fram till att allt var fint och friskt. Sen bölade jag en stund för jag mår dåligt, är deppig, trött och bråkar med A hela tiden. Karin tröstade och tyckte iallafall att jag var så duktig som gjorde allt jag kunde för att hålla blodsockret jämnt och att enstaka värden inte är farliga för bebisen och sen fick jag prata med en läkare i telefon för att få hjälp att justera insulindoserna lite.

Karin sa också att vi egentligen inte behöver mäta magmåtten längre eftersom man mäter bebisen på tillväxtultraljudet och då får den exakta storleken. Men jag bad henne iallafall mäta magen (för skoj) och sen bad jag henne även att känna på magen och se om bebisen vänt sig neråt. Och gissa vad!? Bebisen låg med huvudet ner! Skoj. Karin sa att de inte brukar vända sig igen eftersom huvudet är tungt och hamnar det neråt stannar det så... Men men, vi får se på torsdag då vi ska få titta på buppen på ultraljudet.

Bellas mage hos barnmorskan.

 

magen växer... 33 cm var symfus-fundus när vi var i v.34+0