Resultatet av cub-test.
Idag var vi där. På sjukhuset.
Jag fick lägga mig på en brits med magen i vädret. A höll min hand hela tiden.
Atlas bubblade upp på tv-skärmen och han hade vuxit till sig sen sist. Han hoppade runt och verkade må finemang! Barnmorskan visade oss händer och fötter på Atlas och även hjärta, navelsträng och panna-näsa-käkben. Vår lilla plutt!
Sen började allvaret. Hon tittade på huvudet och nackspalten och mätte och hade sig. Sedan samlade hon ihop sin information och gick ut i ett annat rum för att mäta (på en dator) hur stor sannolikhet det är att barnet skulle ha kromosomavvikelser.
Under tiden satt jag och A och tittade på ultraljudsbilderna hon printat ut åt oss. Plötsligt slets dörren upp och jag trodde mitt hjärta skulle hoppa ur kroppen. Hon klampade in med sina träskor och satte sig mitt emot oss på stolen. Jag funderade på om psykavdelningen var öppen, för om resultatet nu skulle vara dåligt kunde jag ta hissen upp direkt och checka in. Hon tittade på oss och bläddrade lite i sina papper.
"Ja jo... nej men det ser bra ut"
"Låg risk för kromosomavvikelse"
"1/9112, en på niotusenetthundratolv"
Mentalt tog jag hissen ner från psykavdelningen igen och funderade istället över vad jag ville ha för middag ikväll. Panerad rödspätta med potatis!
Atlas ligg-dansar med armar och ben i vädret. Så söt!
Min näsa (säger A) och fin rund mage :)
Jag fick lägga mig på en brits med magen i vädret. A höll min hand hela tiden.
Atlas bubblade upp på tv-skärmen och han hade vuxit till sig sen sist. Han hoppade runt och verkade må finemang! Barnmorskan visade oss händer och fötter på Atlas och även hjärta, navelsträng och panna-näsa-käkben. Vår lilla plutt!
Sen började allvaret. Hon tittade på huvudet och nackspalten och mätte och hade sig. Sedan samlade hon ihop sin information och gick ut i ett annat rum för att mäta (på en dator) hur stor sannolikhet det är att barnet skulle ha kromosomavvikelser.
Under tiden satt jag och A och tittade på ultraljudsbilderna hon printat ut åt oss. Plötsligt slets dörren upp och jag trodde mitt hjärta skulle hoppa ur kroppen. Hon klampade in med sina träskor och satte sig mitt emot oss på stolen. Jag funderade på om psykavdelningen var öppen, för om resultatet nu skulle vara dåligt kunde jag ta hissen upp direkt och checka in. Hon tittade på oss och bläddrade lite i sina papper.
"Ja jo... nej men det ser bra ut"
"Låg risk för kromosomavvikelse"
"1/9112, en på niotusenetthundratolv"
Mentalt tog jag hissen ner från psykavdelningen igen och funderade istället över vad jag ville ha för middag ikväll. Panerad rödspätta med potatis!
Atlas ligg-dansar med armar och ben i vädret. Så söt!
Min näsa (säger A) och fin rund mage :)
Kommentarer
Postat av: lillannie
va underbart att höra!:)
Postat av: Blue Velvet
Jättefina bilder ni fått!
Postat av: akna
Skönt att höra:)
kram
Postat av: Villhabarn!
Grattis till bullen i magen, jag rammlade in här, fin blogg!! Jag och min sambo är i väntan till att få komma till örebro, eller eg först till info träffen. Jag är skit nervös över alla sprutor och hormoner, men också att bli besviken. Rätt normalt. Kul att se att det fungerade för dig! det ger hopp!
Postat av: fröken rödtott!
va skönt att höra! nu ser det ut som en liten människa, så söt=)
Postat av: Blue Velvet
Sv; Jag hittade husen här: http://www.carlssoninterior.se/list_varugrupp.asp?varugrupp=185&t=LJUSLYKTOR
Vi fick inte göra KUB testet, här i Västra Götaland ska man vara 35 år och över för att göra det testet.
Postat av: Helen
Underbart bruden.. :)superfint litet troll!
Trackback
