Min klagan.
Jag mår illa. Inte hela tiden men säkert 10 gånger om dagen. Det är värst på morgon och kväll. Imorse spydde jag som en gris och hade en fruktansvärd huvudvärk som bara dunkade i skallen.
Jag har varit jättetrög i magen i veckor och jag har fått hemorrojder som inte direkt gör livet lättare. Jag smörjer med salva och xylocain-bedövning bäst det går... Imorse var jag istället lös i magen och satt med osköna kramper som en trevlig motsats mot att bajsa tegelstenar :(
Jag är uppe och kissar minst två gånger per natt och det gör så fruktansvärt ont i magen av att kissa, som om Atlas ligger precis på blåsan och transportleden där kisset ska ut. Eftersom det gör så ont vaknar jag till ordentligt och har jättesvårt att somna om där på natten utan får ligga vaken och hoppas på att bli trött igen... Då kommer det där jävla illamåendet krypandes och jag får panik att behöva må så illa att jag försöker tvångssöva mig själv... Och den onda cirkeln är igång.
Eftersom jag mår skit både bak, fram och upp och ned vill jag inte att A tar i mig. Allt handlar om att få ett par minuter utan krämpor och när de kommer är det mina minuter och han får ingen uppmärksamhet. Jag går och lägger mig tidigt och jag ser i hans sorgsna blick att han saknar min närhet och kärlek. Men jag orkar bara inte! Och samvetet i mig växer... Tillslut undviker jag alla situationer där sex kan komma upp på tapeten och han känner sig mer och mer ledsen, ouppmärksammad och frustrerad. Och även jag, jag känner mig dålig och otillsräcklig. Så då börjar tjaffsen och surandet. Och mitt i allt måste jag kräkas för allt snurrar. Jag gråter av frustration, jag vill ha tillbaka min kropp och mitt glada pigga humör. Men det är som bortblåst.
Och mitt i allt elände kan jag inte sluta tänka på våfflor med sylt och grädde.
Man får klaga...
Början av graviditeten kan vara rätt tuff, innan alla hormoner har hamnat rätt och kroppen vant sig lite.
Men däremot så tycker jag att du ska kolla upp varför det gör så ont när du kissar.. Jag vaknar iof 5 ggr per natt just nu för att jag behöver kissa, men det gör inte ont att kissa..
Pröva att ha kex el liknande på nattduksbordet, som du kan knappra lite på innan du reser dig upp på morgonen. Annars så finns det bra illamåendetabletter på apoteket, fråga din bm.
Hoppas du känner dig bättre snart.
Och din karl får helt enkelt ha lite överseende just nu.. så är det.
Men usch då, det låter riktigt jobbigt!!! Jag är glad att jag har en lindrig början på min graviditet. Mår oftast bara illa på kvällarna, har aldrig spytt. Kissar inte på nätterna, är normal i skitandet, myser ofta med min man och vi njuter båda två av graviditeten. Han förstår mig om jag mår dåligt, inte är sugen på sex, vill gå och lägga mig tidigt, inte orkar gå ut med hunden. Men däremot gnäller han på att jag rör på mig för lite... haha.
Måste ju finnas någonstans där A kan läsa om hur det är som blivande pappa, och att han absolut inte ska känna sig utanför. Och förhoppningsvis är det bara nu i början som du kommer må dåligt. Ni måste kunna prata om detta tillsammans och förstå att allt kommer bli bra snart igen. Hoppas det löser sig vännen!
Kram
