Jag och Atlas (och A) har blivit kallade till barnmorskan för ultraljud och inskrivning på SöS den 19:e januari. Bara två dagar efter vi kommit hem.


Åh, det är ju verkligen något att se fram emot :) Då kommer jag att vara i vecka 11 (10+3) och hoppas på att få se en mer "människoliknande" bebis, då bilderna innan i princip varken har kunnat tolkas varken upp eller ned :)

Just nu sitter jag på trappen till vår bungalow på Koh Chang, vi har precis tagit en långprommenad längs hela strandremsan och pratat om livets viktiga ämnen. Solen håller på att gå ner och imorgon åker vi till Bangkok. Det har varit två underbara veckor trots grav- illamående och turistmage... Jag har lärt mig att det här med att vara gravid förändras vecka till vecka, ingen vecka är den andra lik. Det som funkade förra veckan funkar inte den här veckan. Så kan det vara.

A min stora starka trygga man är det finaste en flicka som mig kan ha. Tänk vad han har stått ut, bytt spyhink, handlat mitt i natten, baddat panna, rensat toaletten, klappat, spelat musik, sjungit, mätt blodsocker på mig varje timma när jag sovit och gett medicin. När jag frisknade till efter ett par dagar började han gråta av lycka och utmattning, det var äntligen över! Våra män är guld värda!

Nu längtar jag hem till "svensk" mat ( läs: spytt thaimat i flera dagar) som potatissallad, kalkonskivor, osötad yoghurt, grönsallad, linser och grovt bröd med avokado. Mmmm!