Ett hjärta pickar.
Nu ska ni få höra!
I onsdagsnatt fick jag kramper i magen som höll på i över en timma. Jag fick panik och trodde att ett missfall var på gång. Jag grät och skrek och såg helvetet lura runt hörnet. Väldigt mycket drama... men jag bara trodde allt var över. Jag åkte in till SöS och fick där snabbt hjälp med att göra ett VUL. Innan läkaren startade behandlingen sa hon att det fanns risk att vi inte skulle se något hjärta för det fortfarande var tidigt. Jag var så nervös och helt lam i hela kroppen av smärtan jag haft.
Hon förde upp staven i puppan och svängde runt med den ett bra tag. Mitt hjärta stannade säkert i 3 minuter och jag försökte förgäves tolka något form av tecken i läkarens ansikte av vad hon kunde se på tv-skärmen. Men inget. Jag låg där förberedd på det värsta tänkbara scenariot någonsin. Inget barn, inget hjärta.
Plötsligt skiner hon upp och ropar "Där!". "Här ser jag fostersäcken, embryot och där ser jag hjärtat slå", sen vände hon skärmen mot mig och där... för första gången såg jag mitt barn.
Lilla TUSS! Hjärtat slog och påminde om en guldfiskmun och mitt hjärta började slå igen. Vilken fantastisk upplevelse! Tills den dagen jag dör kommer jag bära med mig just det här minnet. Min tuss fick äntligen visa att den lever!
Läkaren sa att nu när hjärtat slår är det 97% chans att allt kommer gå bra. Och att Tussen dessutom placerat sig perfekt i livmodern. Vilken lycka! Jag önskar er alla som väntar på er bebis att snart få uppleva det här fantastiska ögonblick!
Detta blev en perfekt julklapp att meddela till A's familj på julaftonsmorgon runt frukostbordet. Alla syskon och hans mamma var alldeles rörda till tårar. Vilken fantastisk familj! Jag berättade för min familj också på julafton över telefon och för mina älskade småsystrar på juldagen när vi sågs och hade mini-jul. De var så glada och hoppade runt och tjoade. Vår tuss kommer att komma till en sån fin och kärleksfull familj.
Imorgon måndag ska jag iväg och göra mitt egentliga VUL hos min gynekolog. Då ska jag få träffa Tussen igen, och få den ordentligt mätt då läkaren på SöS inte riktigt kunde se hur stor tussen var. Imorgon går jag in i vecka 8.
I onsdagsnatt fick jag kramper i magen som höll på i över en timma. Jag fick panik och trodde att ett missfall var på gång. Jag grät och skrek och såg helvetet lura runt hörnet. Väldigt mycket drama... men jag bara trodde allt var över. Jag åkte in till SöS och fick där snabbt hjälp med att göra ett VUL. Innan läkaren startade behandlingen sa hon att det fanns risk att vi inte skulle se något hjärta för det fortfarande var tidigt. Jag var så nervös och helt lam i hela kroppen av smärtan jag haft.
Hon förde upp staven i puppan och svängde runt med den ett bra tag. Mitt hjärta stannade säkert i 3 minuter och jag försökte förgäves tolka något form av tecken i läkarens ansikte av vad hon kunde se på tv-skärmen. Men inget. Jag låg där förberedd på det värsta tänkbara scenariot någonsin. Inget barn, inget hjärta.
Plötsligt skiner hon upp och ropar "Där!". "Här ser jag fostersäcken, embryot och där ser jag hjärtat slå", sen vände hon skärmen mot mig och där... för första gången såg jag mitt barn.
Lilla TUSS! Hjärtat slog och påminde om en guldfiskmun och mitt hjärta började slå igen. Vilken fantastisk upplevelse! Tills den dagen jag dör kommer jag bära med mig just det här minnet. Min tuss fick äntligen visa att den lever!
Här har ni tussen som ni följt ända sen november.
Läkaren sa att nu när hjärtat slår är det 97% chans att allt kommer gå bra. Och att Tussen dessutom placerat sig perfekt i livmodern. Vilken lycka! Jag önskar er alla som väntar på er bebis att snart få uppleva det här fantastiska ögonblick!
Detta blev en perfekt julklapp att meddela till A's familj på julaftonsmorgon runt frukostbordet. Alla syskon och hans mamma var alldeles rörda till tårar. Vilken fantastisk familj! Jag berättade för min familj också på julafton över telefon och för mina älskade småsystrar på juldagen när vi sågs och hade mini-jul. De var så glada och hoppade runt och tjoade. Vår tuss kommer att komma till en sån fin och kärleksfull familj.
Imorgon måndag ska jag iväg och göra mitt egentliga VUL hos min gynekolog. Då ska jag få träffa Tussen igen, och få den ordentligt mätt då läkaren på SöS inte riktigt kunde se hur stor tussen var. Imorgon går jag in i vecka 8.
Kommentarer
Trackback
