Vårt mirakel

Allt har ändrats, livet är helt annorlunda. Man lever i någon form av bubbla som man hoppas aldrig ska spricka. Jag och A är mer samspelta än någonsin. Vi bara tittar på vårat mirakel i timmar och pillar, pysslar och pussar på henne.
Vi får mycket stöd med att få amningen att fungera problemfritt. Var tredje timma ska det ammas, matas med kopp och pumpas. Känns som om jag inte sovit på år och är många gånger redo att gråta sönder mig själv, men sen så tittar hon upp på en och hennes puffiga kinder går inte att låta bli att gosa på. Vilken kärlek man känner, bortom något annat jag någonsin kunnat drömma om att få uppleva.
Vi kommer nog vara kvar på BB över helgen för att få rätsida på allt, mitt blodsocker måste stabiliseras, Elvie måste kontrolleras så att hon får i sig det hon ska och sen ska amningen som sagt funka problemfritt- med vad allt det innebär. Det är så mycket att lära sig och ta till sig...
Idag fyller jag 29år och det är en strålande sommardag i slutet på  juli. Jag är precis där jag vill vara i livet- i ett litet trångt varmt rum på SÖS med min man och mitt barn... ♥
Tusen och åter tusen tack för alla kommentarer! Vilka tjejer ni är.

Mitt livs kärlek

Ville bara snabbt slänga in ett inlägg om att idag klockan 05.55 föddes våran dotter Elvie Filippa. Hon vägde 3520g och är 49cm.

Jag ska i ett senare in lägg berätta mer detaljerat om förlossningen. Men kan snabbt sammanfatta det som att det gick som tåget, allt rullade på enligt förväntan. Fick ett gel på livmodertappen och inom 6 timmar var jag i gång med värkar. 12 timmar efter det kom hon ut till oss. Hon mådde jättebra och skötte sig utmärkt hela vägen ut. Däremot var jag väldigt trött på slutet (jag födde ju hela natten för tusan) så man gick in med sugklocka för att hjälpa mig att få ut henne. Det var ganska obehagligt, men mycket tacksamt så här i efterhand. Jag använde lustgas och epidural som smärtlindring... den där epiduralen är gudsgåva, kan jag hälsa. Den gav mig möjlighet att orka vidare, slappna av och ta av det vassa i värkarna.
Det är svårt att fatta att vi har en dotter nu, när hon kom upp på mitt bröst grät jag... mitt älskade efterlängtade barn! Vilken fantastisk upplevelse, även om förlossningen är det värsta jag gjort smärtmässigt och så jävla fysiskt påfrestande. A var ett sånt otroligt stöd under hela tiden- vilken fantastisk man jag har!
Elvie mådde bra hela tiden efter förlossningen men nu på kvällen visade det sig att hennes blodsocker är lågt trots koppmatning med bankmjölk (donerad bröstmjölk då hon inte orkar suga vid amning) så nu får hon sova nere på neonatalavdelningen där hon sondmatas för att få upp blodsockret. Jag har varit där nere och gråtit för jag är orolig för att hon ska känna sig ensam, men jag vet att detta är det bästa för henne. Vi får säkert tillbaka henne redan imorgonbitti eller förmiddag.
Nu ska jag försöka sova igen ett par timmar... Tack för allt stöd!
I smärta...
I lyckorus...
Elvie med sin fina pappa
Välförtjänt!
Elvie Filippa ♥

Gelén är inne!

Nu har man lagt första gelén. 15 minuter efter började sammandragningarna, som den grövsta jävla mensvärken. Usch! Jag får panik och vill inte vara med, vet ju att det blir tuuuusen gånger värre än så här. Hur i helvete kan en människa klara det om jag vill åka hem nu?! Fan också vad har jag gett mig in på?

Okej jag ska lugna mig... Det kanske släpper snart och då är jag ju glad igen.
Tack för alla era fina kommentarer som trillar in, när det blir som jobbigast ska jag tänka på alla er som vill det här och kämpar på med ert.

Dålig start

Jobbig natt med två insulinkänningar, mådde jättedåligt.

A vaknade vid 6.00 och var orolig. Han hade drömt en fruktansvärd mardröm som han inte ville berätta om...

Vi är nu iaf i det rummet bebisen ska födas (om det inte blir snitt dvs), känns lite konstigt. Det är här vi ska få träffa henne... Skötbordet i det här rummet kommer bebisen att ligga på... Den här sängen jag ligger i nu är den hon kommer till världen i. Märklig känsla!

Vi åt iaf en stadig frukost och tog oss in till förlossningen... Här väntar vi... Och väntar... Ska snart bli undersökt. Har förhöjt blodtryck 150/90, brukar ju ha 120/70... Annars var Ctg på bebisen och pulsen på mig okej.

Hör av mig när det händer nått mer kul...

I min BB-väska

Pappa
[x] Byxor*
[x] Mjukisbyxor
[x] T-shirt x3
[ ] Tröja*
[x] Strumpor x3
[x] Kalsonger x3
[x] Toalettsaker

Mamma
[x] Mjukisbyxor*
[x] Tights
[ ] Pyamasbyxor
[x] Amningslinne x2
[x] Linne/tröja*
[ ] Stor t-shirt
[x] Amnings BH
[x] Tjockare tröja
[x] Toalettsaker (shampoo, tvål, tandborste, tandkräm, hårborste, lotion, smink)
[x] Amningsinlägg
[x] Strupor x3
[x] Trosor x5
[x] Bindor
[x] Morgontofflor
[ ] Morgonrock
[ ] Telefonbok

Bebis
[x] Body stl 50 x2
[x] Body stl 56 x2
[x] Byxor stl 50
[x] Byxor stl 56
[x] Pyamas stl 50
[x] Pyamas stl 56
[x] Strumpor + tossor
[x] Tjocktröja
[ ] Stickad heldress
[x] Mössa tunn + tjock
[x] Babyfilt
[x] Snuttefilt
[x] Nappar
[x] Nappflaska för spädbarn
[ ] Blöjor
[x] Kräkhanddukar

Övrigt
[x] Legitimation
[x] Lösa pengar
[x] Kamera + laddare (kan filma med den)
[x] Mobil + laddare
[x] Mp3/Musik (har spotify och högtalare)
[x] Block + penna (för att kunna anteckna under tiden)
[ ] Bok/tidning (köper imorgon isf)
[x] Godis/dricka/frukt
[ ] Patientbricka (behövs ej)
[ ] Förlossningsbrev (har inget)
[ ] Kortlek/yatzy
[x] Dator
[x] Bröstpump (en handvariant, tar mest med den för att få hjälp att komma igång med den)

 


Tack

 

Tack för att ni följt vår resa från IVF till förlossning. All styrka och omtanke ni gett mig har gjort min berg- och dalbana något mer lättare att klara av. Att vara ofrivilligt barnlös, IVF'are och gravid är tre inte lätta matcher att spela, men allt stöd vi tjejer ger varandra och som jag fått av er är mer än jag någonsin kunnat be om. Tänk att det äntligen är dags, nu ska vi få bli föräldrar. Det är helt ogreppbart att förstå, ta in eller kunna relatera till.

 

Tänk att jag nu ska bli mamma, för alltid.

 


Då kör vi!

vecka 37+2

 



Tillväxtultraljudet visade att bebisen vägde omkring 3500g, ca 14% över kurvan och helt i sin ordning. Men inte undra på att det är helvetes tungt nu... 3500g!

Förlossningsläkaren kände på min livmodertapp och den var fördelaktig, vilket betyder att man kan göra en igångsättning. Bebisen var helt fixerad och ganska långt ner i bäckenet (ja, alla dessa förvärkar har varit till någon nytta då kanske).

Igångsättningen görs först med en gel som ska öppna mig ordentligt, sen tar man hål på hinnorna om de inte spricker av sig själv och sen ska värkarna starta, annars får man värkstimulerandedropp... förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid och gör inte mer ont än vad det hade gjort om jag hade gått igång av mig själv...

Man beslutade att man sätter igång mig imorgon kl. 8.30!


Eftersom det kommer bli mycket väntan på förlossningen och jag hoppas att jag kommer vara vid gott mod, tror jag att jag kommer kunna blogga därifrån (vad ska jag annars sysselsätta mig med?). Så lova att komma tillbaka flera gånger under dagarna fram över och kommentera gärna, kan behöva all pepp jag kan få ♥

Spjälsängsförvaring

 

Jag har länge tänkt att jag ska sy ihop någon form av förvaring att hänga på spjälsängen efter ett tips från min kompis Sassa. Man kan smidigt förvara små nallar, nappar och annat en bebis kan tänkas behöva ha nära sin säng. Hur som helst, tiden har gått och jag har inte riktigt tagit tag i det... tills igår. Jag hade en massa jeans-lappar kvar från när jag sydde suflett och ligglock i jeans till Bugaboo-vagnen, så det blev denna lite muppiga kreation. Den får duga.


Brillorna...

på tjocka bebisen...
och ett bra tips från annonsen bredvid.




Hittade detta på en blogg och tyckte det var så himla märkliga omständigheter. Haha. Sorgligt.

Ge aldrig upp!


Förra sommaren

i augusti förra sommaren var vi på ett fantastiskt fint och genomtänkt bröllop på landet utanför Nyköping.
Här hittar man oss dansande till ett intressant live-band längst till höger. Tårtan var det bästa på hela festen, om man frågar mig (så klart, jag gillar ju tårta, till min diabetesläkares förtret. haha).


Tänk att jag ett år senare ska bli mamma... mmm... ni kanske tycker jag ältar och tjatar mitt blivande mammaskap... men det gör inget. Jag går in i min mamma-bebis-bubbla och tänker stanna här tills Elvie blir.. typ 30 :)



Men hallå?

 

Sluta kolla på föda-barn-dokumentärer en vecka innan du själv ska föda! Det är varken bra psykistkt, fysiskt eller känslomässigt. Sluta sa jag!

 

 

Okej :(

 

 


Presenttips.

En fin sak att köpa till en bebis du tycker om är nappar från namnnappen.se

Jag köpte nappar där till mina favoritbebisar. Elvie har inte fått någon än, men det är klart att hon också ska få en namnnapp om och när det blir dags.

De har bra priser, stort utbud av nappar och snabb leverans. Jag köpte även lite olika napphållare i trä till Elvie.


Båda mina älsklingspojkar fick fina nappar.

 

 


Vad är det med mig?




Jag vaknar upp och kan knappt öppna ögonen för jag är så HIMLA svullen i ansiktet och framförallt runt ögonen.  Sen börjar jag kräkas som nått jävla monster så min stackars Lisa och Viggo undrar vad sjutton det är som pågår. Hatar att spy och fattar inte varför... Finns väl ingen plats kvar där inne... eller så vet kroppen att det inte är långt kvar och ska plåga mig in i det sista.


Önskan vid förlossning

här är ett par punkter som fördes in i min journal inför förlossning.

- mitt kontrollbehov
jag vill veta allt som försegår, alla prover, resultat, tester och beslut som tas ska man involvera mig och A i. Jag vill veta allt, med betoning på allt och alla beslut ska tas i samråd med och genom mig och A. hepp hepp!

- smärtlindring
är öppen för olika typer av smärtlindring men vill se om jag klarar mig med endast lustgas. det är dock viktigt att jag blir informerad när EDA (epiduralbedövning) går att få och när jag har sista chansen att ta den.

- min partner
jag vill att man inkluderar och informerar min partner om vad som sker, jag vill att han ska förstå att han är viktig i sammanhanget. jag vill att man frågar honom hur han mår och även om de kan byta av honom en stund ifall han behöver ta luft. jag vill dock aldrig bli lämnad ensam utan att man kollat att det är okej med mig först.

- kejsarsnitt
jag är negativt inställd till kejsarsnitt och vill att detta endast görs om det är absolut enda utvägen. jag vill bli väl informerad innan detta sker (om det går) och har en oroskänsla över att bli separerad från barnet på uppvaket.

- när barnet är fött
jag vill få upp barnet på bröstet så fort det går. jag vill få amningsstöd och vill att barnet inte matas med ersättning om det inte är absolut nödvändigt (bebisar till diabetesmammor har en tendens att få lågt blodsocker direkt efter födseln och kan ibland behöva få i sig lite mjölk med kopp första tiden, min förhoppning är alltså att bröstet ska räcka och vill inte hälla i bebisen syntetisk mjölk).


CTG i vecka 37

Bamse-mage!



Hej kompisar!

Idag var jag hos barnmorska Marieanne (som för övrigt var skitbra, gillade henne jättemycket) och gjorde CTG på bebis Elvie. Under tiden vi låg och lyssnade på hjärtljuden bad jag Marieanne att föra in mina och A's tankar kring förlossningen (ja, hör och häpna... jag och A har pratat om förlossningen!) i min journal så vårdpersonalen på Förlossningen och BB kan läsa och lära. Så nu finns de där, förevigade och tillgängliga när det är dags.

När CTG var klar tyckte barnmorskan att inte allt såg ut som det skulle utan ville konsultera med en läkare. Jag kände paniken smått komma krypandes...

Hon kommer tillbaka efter en stund och säger att jag måste lägga mig i ett annat rum och fortsätta med CTG en stund till för att man tyckte att hjärtljuden var onormalt höga- vilket gjorde att medelvärdet också var högt.

Så där låg jag och var orolig... jag sms A som var beredd att komma upp till SöS från jobbet ifall läkaren skulle ta något drastiskt beslut.

Efter 20 minuter kom barnmorskan tillbaka och sa att andra omgången CTG visade bra hjärtljud och sammandragningar och att jag fick gå hem... så min puls gick från noll till hundra och hundra till noll. Skönt att allt såg bra ut iallafall. Lilla busElvie skrämmer sin mamma och pappa sådär!



En julibebis



Idag var jag på diabetesrond och gissa vad?

jag fick tillväxtultraljudet (som egentligen skulle vara på torsdag nästa vecka, den 28 juli) tillbakaflyttat till måndag den 25 juli. Läkaren sa att enda anledningen att vi gör ultraljudet är för att se att bebisen inte blivit gigantisk (vilket hon såklart inte blivit) att det inte går att vaginalt föda fram den. Sen ska hon bara kolla livmodertappen och sen blir det igångsättning på tisdag eller iallafall den veckan om inget skulle vara konstigt. Spännande va!?
På måndagen har jag klarat av 37 fulla graviditetsveckor och då får man sätta igång om man har medicinska skäl, bebisen är då inte längre prematur.

Så det verkar som om Elvie blir en julibebis. Gud så kul.
Jag är ju också en julibebis... snart fyller jag 29år! (den 30 juli)

Vilket är det bästa rådet ni kan ge till de som väntar sitt första barn?

Hittade en tråd på Familjeliv med samma namn. Här är ihop-plocket från den tråden.


Smyg inte på tå eller var tysta när barnet sover, vi kan i stort sett göra vad som helst i huset utan att dom vaknar är det däremot för tyst sover dom oroligt istället...

Sov när bebisen sover!!!

Bekymra er inte för att babyn ska bli bortskämd. En baby kan inte bli bortskämd! Det kan däremot en 2-3-åring bli, så vänta med det bekymret till dess ...

Avlasta varann, hjälps åt, dela på arbetet hemma dvs tvätt,städ,disk,laga mat. Den  som är hemma med barn har ett lika tungt jobb som den som jobbar. punkt.

Vårda relationen, försök kramas, kyssas och mysa och se på film eller dylikt så fort ni får tid, och ägna er mycket åt varann.

Välj ut en eller två kloka personer i omgivningen och lyssna på deras råd. Strunta i allt annat.

När ni upplever det som jobbigt med ett visst beteende hos bebisen t.ex. den sover inte: tänk att det (nästan) alltid är en fas och barnet kan ändra beteende igen över en natt och allt blir bra. Man kan lätt stressa upp sig om man tänker att det ska vara för alltid, vilket man lätt kan börja tänka.

En bebis är en stor påfrestning på relationen. Sömnbrist, oro, lågt blodsocker och barnskrik gör att man blir en helt annan människa. Räkna med att både du och din partner kommer att vräka ur er en massa konstiga saker till varandra. Glöm inte bort varandra, prioritera relationen - bebisen prioriteras per automatik.

Skapa rutiner efter ett tag, om inte för bebisen, så i alla fall för dig som är hemma. Jag stiger upp med min man på morgonen och gör frukost och så börjar vi varje dag med att äta tillsammans när bebisen sover. Det är skönt att göra "vuxna" saker. Aktivera dig när du är hemma, fastna inte inne.

Sov så mycket du kan! Ät regelbundet!

Allt ändrar sig hela tiden. När du tror att du går under, då vänder det (och när du tror att nu är allt perfekt, ja då vänder det också)!

Alla tror att de är experter på barn. Alla har åsikter om vad ni ska göra/inte göra. Lyssna inte så mycket.

Lita på er själva som föräldrar! Tvivla inte på ert eget omdöme, var än omgivningen säger. Det är ni som föräldrar som bestämmer och vet vad som är bäst för era barn.

Var beredd på att det kan vara jobbigt att säga farväl till ditt gamla liv och den frihet du hade. Det jobbigaste i början (förstår jag nu i efterhand) var inte sömn, amning eller nåt sånt, utan att acceptera att man inte längre är fri att göra vad man vill.

Att få barn är en mycket abrupt, om än välkommen, livsstilsförändring. Omöjligt att riktigt förstå vad det innebär innan. Kan ta ett tag att vänja sig, men klart värt det!

Mitt bästa råd som typ ingen annan ger har egentligen inte med barnet att göra utan med mamman. Jag personligen fick en chock av hur mycke å länge man blöder efter förlossningen (ingen som säger att man gör det direkt) Så nu till tipset, köp hem bindor, i massor!

Sackboy



Jag och A gillar att spela tv-spel ihop. Min all-time-favorite att spela med A är Little Big Planet.

Så när vi hittade Sackboy i tv-spelsaffären skulle så klart bebis få honom.

Börjar närma sig slutet




nu när jag och bebisen gått in i den 37:e veckan kan man ju inte låta bli att se slutet på tunneln. denna vecka (mån och tis) ska jag på diabetesrond och träffa barnmorskan (som alltid) och förhoppningsvis kan man flytta fram igångsättningen, men det är inget jag vågar hoppas på... vi får se helt enkelt.

jag känner att kroppen börjar förbereda sig hur som helst. bebisen trycker ner ordentligt och det är ömt och gör ont, ibland tror jag hon ska ramla ut! bröstvårtorna ömmar och gör sig påminda hela tiden. höften, svanskotan och ljumskarna smärtar så fort jag rör mig och jag är trött, tröttare, tröttast... Karin sa sist att bebisen var fixerad, så allt är ju egentligen klart. Kom igen nu bebis!


Ont i magen och dåligt allmäntillstånd.

Tror jag håller på och bli sjuk. Är helt seg och slö, känner mig typ febrig och har diaréemage. Nått är inte som det ska. Får följa upp detta. Blä!

Till lillstrumpan

A köpte ett par söta strumpor till Elvie på inredningsbutiken Stockhome. Det fanns en massa olika i olika färger... jag ville ju såklart ha en av varje. Men vi valde ut ett par... jag får gå tillbaka en annan dag, själv! :)


Sväris.

Idag kommer svärmor på besök. Eftersom bebisen inte ska bo i sitt rum än har vi inrett barnrummet till ett övernattningsrum framför allt för henne, eller den blivande farmorn som hon blir. Det är smart att få henne att känna sig välkommen med ett eget rum, man vet aldrig när man behöver henne nära (läs: hjälp med bebis).

Här är vi på Maltabröllopet i höstas.


Måste ha!

Min middag



När jag satt på bussen hem från Sös idag ville jag ha pannkakor. Pannkakor med vispad grädde och blåbärssylt.................................. Say no more.

Perfekt att ha kalla i kylen också. Bara att rulla ihop en kaka och äta kall med sylt.
Nam Nam give me some!

Hej igen!

Barnmorskan sa att hjärtljuden var fina. Järnvärdet var 122 och mycket bra, jag har slutat äta järntabletterna sen två veckor tillbaka och värdet håller sig ändå högt. Blodtrycket var 110/70 och magen mätte hela 34 cm.

Jag fick även tid till ett nytt tillväxtultraljud (28:e juli) och direkt efter ultraljudet ska jag träffa förlossningsläkaren för att få boka igångsättning. Förhoppningsvis sätter man igång mig första veckan i augusti om jag inte kommer igång tidigare av mig själv så att säga.

Detta var sista gången jag fick träffa min barnmorska Karin, då hon går på semester. Så nästa vecka ska jag få träffa en annan barnmorska fram till BF och Karin får jag träffa när bebisen är ute och jag blivit mamma... Mamma! Jösses.




Babynest- check!

Idag kom babynestet jag beställde av en tjej som syr själv. Jag är SKITNÖJD! Så jäkla fin! Jag älskar tyget som är glatt och roligt, passar även fint i Elvies fina Stokke-säng.

Vill du köpa ett nest själv för 400kr kan du maila Anna-Carin Brodin på anna-karin.brodin@sms01.se det finns många olika tyger att välja bland.

Snutte och Snobben.


Alla kompisarna väntar på Elvie.




Till barnmorskan igen

randig.



Jag springer till barnmorskan som andra går till Ica. Idag är det dags igen. Antar att det är samma rutin som alltid... lyssna på bebishjärtat, ta blodtryck och lämna urinprov. Imorse var jag så fruktansvärt svullen i ansiktet, tycker det är läskigt- kan ju omöjligt vara normalt. Usch!


PS, igår packade A ihop lite grejer till BB-väskan. Jag var i chock. Helt oväntat och spontant bara sådär.


den 12 juli 2011

Den 16 september 2010 skrev jag det första inlägget i den här bloggen. Tänk om jag då visste att jag 10 månader senare skulle sitta här höggravid med vår bebis i magen. Det är idag en månad kvar (!!!!) till sista möjliga datum till bebisen kommer. Eftersom jag inte kommer gå över tiden utan blir igångsatt senast den 12 augusti (pga diabetesen) VET jag ju att det är mindre än 4 veckor = 30 dagar = en månad kvar. Det känns som om den största julaftonen någonsin, det går inte att beskriva hur spännande, förväntansfullt och fantastiskt det är.

Jag önskar så innerligt att ni som kämpar och längtar själva efter er bebis snart får uppleva det fantastiska ett barn ger en. Den 16 september 2010 var jag där, snart är ni här. ♥

Min mysiga mage

Magen vaknar när jag och min syster tittar på Oprah. Min syster är snabb med kameran och magen visar upp vad den kan, sparka :)




Redo.

 

Allt är helt klart.

Bebisen får komma precis när den vill.


Lite nytt

Vasahem.com finns sjuktsnygga möbler och inredningsprylar.

Jag och A var i butiken och köpte ett nytt skrivbord och en fantastiskt snygg och klassisk bankerslamp (den riktiga är väl i guld och grönt).

Skrivbordet


Bankerslamp




Min drömförlossning.




Här om kvällen när vi låg i sängen och skulle sova tog jag mod till mig och frågade A om hur han tänkte att vår drömförlossning såg ut. Han berättade lite snabbt som hur han tänkt och hur vi båda skulle betee oss och sånt. Sen frågade han mig...

Jag har ju funderat på det här länge. Förlossningen känns som det största som någonsin kommer hända i mitt liv. Det viktigaste jag kommer göra. Samtidigt det allra allra läskigaste, mest fysiskt onda och det som kommer kräva mest av mig fysiskt och psykist i hela mitt  snart 29-åriga liv. Att få berätta om hur jag önskar att det ska gå till känns väldigt stort, men också väldigt personligt och framförallt väldigt viktigt- speciellt att berätta det för A. Just därför att han är den som kommer vara där och dela upplevelsen med mig och han är mitt enda riktiga stöd.

Jag börjar berätta... "det börjar med värkar, men vi är båda lugna och glada att det är dags. jag känner att jag klarar av smärtan och du är ett jättefint lugnt stöd. vi ringer förlossningen och de vill att vi åker in. taxin kommer och hela vägen in till förlossningen blir värkarna starkare men du är hela tiden peppande, stark och trygg och jag känner mig säker och lugn trots smärtan- när du är med mig".


Sen blir jag avbruten. Vi kom aldrig ens ur taxin. A börjar prata om att jag har en förmåga att va elak och sur när jag mår dåligt. Han säger att mitt sätt att vara när jag mår dåligt är jobbigt för honom och att han alltid är så bra han kan trots omständigheterna...
Jag känner att vi kommer helt från ämnet och det blir aldrig läge att fortsätta. Jag fick aldrig berätta och dela med mig av drömmen om min viktigaste dag. Jag känner mig kränkt, ledsen och oviktig. Jag VET att det inte var hans mening att få mig att känna så, men jag känner samtidigt så stark att vi inte alls är på samma ruta gällande det här. Jag känner mig ensam om det som komma skall, att det är mitt jobb att sköta och lösa...

Jag vill ju att han ska va intresserad av mina känslor och tankar kring förlossningen, hur jag vill att det ska vara. Han säger att han "känner mig" och vet hur jag vill ha det och hur jag tänker kring det mesta... Jaha? Hur kan han veta när det tog mig 9 månader att komma fram till detta?

Han är inte en skit, verkligen inte. Jag vet bara inte vad som är fel. Han somnar och jag gråter i kudden.


Prickig

Jag har ont i min hand! Nerverna är i kläm och smärtan släpper fan inte. KarpaltunnelsyndromSKIT!

En handskena hjälper lite.


Solmage

Orolig mamma med elefantfötter.



Igår åt vi frukost ute. Efteråt kom jag på att magen inte sparkat på hela morgonen. Jag försökte få igång den, A ropade in till bebisen... men inget. Jag låter inte paniken ta över men släpper allt jag gör och sätter mig på en bänk i solen och drar upp tröjan. Folk trodde nog jag ver helt knäpp! Men jag tänkte att sol direkt på magen borde få bebisen att vakna till.

Det var tyst... tyst... och sen kom en snurr. Magen vaknade! Skönt, då kunde dagen fortsätta. Vi tittade i affärer, shoppade, drack islatte, cyklade lite, hoppade i sjön, grillade, åt jordgubbar. En fin lördag.

BB-väska!

Idag har varit en jävla skitdag, jag har bölat av och till. Allt är skit. Just nu är jag så trött att jag inte orkar böla mer, det är väl hormoner... eller för att jag faktiskt är inne i den 9:e månaden och orkar varken röra mig eller göra något... och ute är det högsommar. Man kan ju må dåligt för mindre så att säga.



Tänkte bara berätta att jag började packa lite på BB-väskan nu ikväll. Jag plockade ihop mina favoritbebiskläder och även lite kläder till mig själv. A får packa ihop sitt själv, han verkar inte direkt så intresserad av att packa nån väska. Kanske tycker han att man gör det när värkarna sätter igång. Karl!


Jag blir galen!

Är det bara jag som inte kan sova eller?

Det är helt fruktansvärda nätter. Det är varmt, jag kan inte vända mig om och jag vaknar upp i ren skär panik för jag är så trött och bara vill sova men det GÅR BARA INTE!
Jag gråter och vänder mig om (eller försöker men ligger mest och guppar som en valross) tusen gånger i sängen. Magen värker på nå konstigt sätt och ryggen gör ont som fan. Sen mitt i allt gnäll vaknar så klart Elvie och börjar sparka som en galning.

Åh jag vill verkligen inte klaga, men sen när man väl måste gå upp så är man mer svullen än vad man någonsin varit. Jag kan inte visa mig ute... och det är dessutom 30 grader ute.

Babycenter skriver så här i veckobrevet för vecka 36 (japp, nu är vi i v.36) som kom idag:
"Sömn eller snarare brist på sömn kommer att bli ett av dina favoritämnen som nybliven förälder. Om du är mentalt förberedd på att dina nätter kommer att bli upphackade, går det i allmänhet lättare".


Orkar inte med mig själv.

Resultat tillväxtultraljud vecka 34+5

Normal hjärtaktivitet. Normala fosterrörelser. Normal fostervattenmängd. Fostret ligger med huvudet nedåt.


Vikt

Vecka 28+2: 1298g (-0,4% avvikelse)
Vecka 32+3: 2105g (+ 1,9% avvikelse)
Vecka 34+5: 2700g (+6,9% avvikelse)

viktdiagram


Min snobbis.

Bella och snobben i Spanien 1985(?).

 

När jag tömde min lägenhet hittade jag min gamla Snobben i en flyttlåda. Han är en av de få saker jag har kvar från när jag var liten. Jag och min pappa reste mycket när jag var liten så jag och Snobben har varit över hela världen tillsammans. Snobben var lite trasig så jag lagade honom med nål och tråd och nu ska han bara tvättas i 30 grader och sen ska han få sova i vår säng fram tills det är dags att möta Elvie på BB.

 

 

Snobben väntar...


Visste ni?

Visste ni att jag jobbat som kock i många år på olika restauranger i Stockholm? Min dröm var att skaffa mitt eget kök där jag styrde och skötte allt själv. En dag fick jag drömtjänsten, det var ett butikskök där jag skötte budget, beställningar, menyer och catering helt själv. Isabels kök hette det. När jag jobbat där i ett par år kände jag att jag ville uppnå mitt andra drömmål, att bli lärare. Så jag slutade och började plugga på Stockholms univeristet och nu är jag lärare mot yngre åldrar (F-3) med inriktning Dialog Reggio Emilia. Ska bara va mammaledig innan jag ger mig ut i det arbetslivet.

I ett av alla kök jag jobbat i, just här var jag cateringansvarig.

 

Lagar lunch i Isabels Kök.

 

På föreläsning 2009




Babynest!

Babynest hemsida finns här.



Bästa Jenny skrev i sin blogg att hon beställt ett babynest, och jag vill ju inte va sämre så jag vill också ha ett. Så det ska jag köpa. Tycker det verkar skitsmidigt och mysigt för en nyfödd att få gossa runt i en sån... och sover man borta så känner den sig hemma i sitt nest.

Jag googlade runt lite och hittade en kvinna på blocket som syr babynests i olika färger (kom igen jag orkar inte sy allt själv) till ett rimligt pris. Så nu ska det beställas :)

Kvinnans annons finns här.



Min soffa...

Ekeskog från Ikea.

 

 

jag kan inte sluta att älska min vita soffa som stått i min gamla lägenhet. nu när lägenheten är tömd står den isär-monterad här hemma, men den ska in i barnrummet och stå där som övernattningssäng (asskön) för folk tills det är dags för Elvie att bo i rummet själv (om ett år kanske) då gör vi oss av med den.

 

när vi skulle flytta ut den ur lägenheten kom en fågel och bajsade den största jävla bajjan ever, rakt på dynan! efter 4 omgångar i tvätten och "en skopa vanish" är skiten borta. Pheew! var helt klart beredd att slänga hela soffan ett tag där.


Nån jävla måtta får det väl vara?




På riktigt. Jag blir tokig. Ska man se ut såhär? Enligt min läkare så kan man inte göra mycket förutom att ha stödstrumpor och dricka vatten. Jag har inga tecken på havandesskapförgiftning (enligt blodtryck och urin) så jag är bara en sån som blir svullen som en jävla vattenballong. Mina händer klarar inte av de mest enkla grejerna som torka mig själv när jag går på toa eller skriva med en penna. Mina fötter gör ont och det är ingen idé att ta på sig ett par skor för det gör ännu mer ont. I ansiktet ser det ut som om jag gått en boxningsmatch i ringen mot Micke Tyson.

Jag drömde att hon var här!

Och hon var perfekt. Jag älskade henne direkt. Hon visste vem jag var och åt av bröstet som om hon var utsvulten. Vi hade inga strumpor till henne så hon var kall om fötterna. Alla kom och hälsade på och tittade på henne, men jag ville aldrig släppa henne, inte ens till A. Jag höll henne hela tiden och hon var det vackraste jag sett och jag var så stolt att hon vuxit i min kropp och att hon var min.

När A kom in och väckte mig imorse fick jag genast seperationsångest när jag insåg att hon inte var ute hos mig. Men jag kände mig så redo att få träffa henne och nu längtar jag mer än någonsin ♥


Gulle er!

Tack för alla fina kommentarer ni lämnar, de som peppar när man är ledsen hjälper mer än ni tror. Jag känner mig mindre ensam när det droppar in en kommentar någon tagit sig tid att skriva. Jättefint, tusen tack!


Men just det!

Eftersom jag är gravid, glömsk och uppenbarligen lite korkad har jag glömt att berätta hur det gick hos barnmorskan i fredags.

Man lyssnade på ctg (bebisens hjärta) under en längre period och kom fram till att allt var fint och friskt. Sen bölade jag en stund för jag mår dåligt, är deppig, trött och bråkar med A hela tiden. Karin tröstade och tyckte iallafall att jag var så duktig som gjorde allt jag kunde för att hålla blodsockret jämnt och att enstaka värden inte är farliga för bebisen och sen fick jag prata med en läkare i telefon för att få hjälp att justera insulindoserna lite.

Karin sa också att vi egentligen inte behöver mäta magmåtten längre eftersom man mäter bebisen på tillväxtultraljudet och då får den exakta storleken. Men jag bad henne iallafall mäta magen (för skoj) och sen bad jag henne även att känna på magen och se om bebisen vänt sig neråt. Och gissa vad!? Bebisen låg med huvudet ner! Skoj. Karin sa att de inte brukar vända sig igen eftersom huvudet är tungt och hamnar det neråt stannar det så... Men men, vi får se på torsdag då vi ska få titta på buppen på ultraljudet.



Bellas mage hos barnmorskan.

 

magen växer... 33 cm var symfus-fundus när vi var i v.34+0


Magen två gånger om.

Nu är vi ju inne i den 35:e veckan och denna vecka har jag diabetesrond, barnmorsketid och tillväxtultraljud. Fullt upp med andra ord!

Tänkte även tillägga (för er som har stenhård koll) att vi var på den andra och sista föräldragruppsträffen i onsdags. Barnmorskan pratade om bebisens första tid och vad man bör känna till och veta. Hon gick igenom plötslig spädbarnsdöd, nappanvändning, var bebisen kan sova (med föräldrarna eller i sin egna säng), flaskmatning, amning och så vidare. Det var intressant men tyvärr sjukt osköna stolar... är nog inte ovanligt att alla preggos tycker det dock.

mammans mage i hallspegeln.

 

elvies lägenhet i 35:e veckan.


Tufft.

Det har varit riktigt tufft att städa ur lägenheten. Vi höll på i en massa timmar och sen var det dags för att flytta alla möbler i en flyttbil hem till vår lägenhet. Så nu trängs vi vi här med allt som jag ska försöka sälja iväg, känns så onödigt att slänga möbler som är helt okej och fullt användningsbara. Så för en liten peng borde jag få det sålt.

Jag fick mest ont i fötter, rygg och händer av allt städande. Händerna värker något så in i helvete... Fötterna ser ut som elefant-tossor och ryggen skriker pga magens tyngd. Nu är lägenheten helt rensad och ren så imorgon lämnar jag in nycklarna och vips så är det bekymret borta (förutom de hyror jag tyvärr måste betala i två månader till eller tills värden hittat en ny hyresgäst, låt det gå fort!)

RSS 2.0