Men gud ni är så många som läser min blogg nu (och ändå så få kommentarer, come on?!), det är så man får hybris och prestationsångest om vart annat. Kanske inlägget innan om snabeln inte passar när bloggen inte längre är liten och anonym (lite anonym är jag väl fortfarande) eller så är det precis vad det gör. Vet ju att ni ligger och snackar om min blogg i sängarna på Örebros fertilitetsklinik när ni väntar på äggplocket, så jävla roligt!

Hur som helst, kul att ni läser. Hoppas ni är nöjda, annars får ni väl önska.

 

Jag kan inte titta på föda barn-dokumentärer utan att böla jättetårar. Vet inte vad det är med mig, jag tycker det är så himla fantastiskt. Sen har jag väl en härlig förmåga att känna med folk i deras sorg, glädje och rädsla... så när det blev urakut kejsarsnitt i "En unge i minuten" på tv4 kände jag verkligen hennes panik och även pappans. Jag hann inte se hela avsnittet men reprisen går tydligen kl 14.35 på söndagar och ett nytt avsnitt sänds 21.00 på måndagar.

Nu kan man se den på tv4 play gratis i ett par dagar.

Jag och min kompis var på stan idag och tittade i affärer och käkade lite mat på ett mysigt ställe. Sen bestämde vi oss för att gå på bio. Burlesque med Christina Aguilera och Cher blev det. Jag tyckte den var bra, Christina har en GRYM röst och historien var så där lagom sockersöt för en gravid, illamående, tjock, deprimerad kvinna med huvudvärk och en stor påse godis :)

Hela burlesque-modet är så himla läckert och fint på lite "fylliga kvinnliga" kvinnor, om man säger så.

igår var fotografen här och tog fin fina bilder på vår älskade pärla till lägenhet. Min syster kom i god tid innan (då A var på jobbet) och hjälpte mig fixa till det sista och hålla mig sällis. Det är mycket jobb med att fixa innan en fotografering och fan ännu mer när det är visning... då måste man väl tvätta fönster och sånt. Suck!

Men fint blev det iallafall!

Min syster fotar med vår kamera för skojs skull... det har ju aldrig varit såhär rent. haha.

---

Idag på Konsum fick jah sånt sug efter blodpudding. FREAKY!
jag har inte ätit blodpudding sen dagis och trodde inte att det någonsin skulle ske igen. Men visst serru, här sitter jag med magen full med pudding, bacon, keso och sylt. Mumma!

A med sitt godis förra året.

 

Kom på ju att det var hjärt-dagen igår. Vi åt A's berömda hemmagjorda tapas och så fick jag en låda choklad. Vi tittade på en film och sen satte vi igång med att fixa i ordning lägenheten. Vi var lite griniga eftersom båda är såna kontroll-freaks så det krockar lite ibland. Vad som ska stå vart och vem som ska göra vad osv. haha. Vi är rätt roliga ändå. Typ vid 2 på natten var vi klara.


Nu hoppas jag A ska ringa mig och säga att mäklaren ringt och sagt att vi fått en fin lägenhet vi budade på i söndags. Den ligger precis nere vid kanalen med en superschysst utsikt (allt är väl relativt, men det är en fin utsikt). Det enda som behövs göras är garderobsbygge då den inte har en walk-in-closet. Buhu! Det var några som la 50.000kr mer än oss, men de har andra inflyttnignskrav så förhoppningsvis väljer dem oss (eftersom vi är så mycket mer medgörliga, höhö).

Det allra senaste kortet taget på mig var ett ifrån Bangkok i slutet på januari. Vi har ätit en bautafrukost nere på frukostbuffén (läs: pannkaka, våfflor, bacon, ägg, crossaint, frukt och chokladfontän) och nu ska vi ner och bada i poolen innan det är dags för flygresan hem.

 

Detta var det sista inlägget med bilddagboken.

Min kompis H har en fransk bulldog som heter Dexter. Den är helt grymt söt!
Därför blir det bilder på honom när jag ska lägga upp en tokig bild, för han är tokigt söt!

Tokig.

Jag asgarvar alltid åt de bilder A gör i Fat Booth på sin iPhone-app. För er som inte vet kan man göra sånna här tjockisbilder på sig själv med en applikation i iPhonen. Jag tycker det är skitskojjigt. Men egentligen är det inte skojjigt, jag borde veta bättre än att driva med sånt här. Fy. Men bara för min fåfängas skull vill jag påpeka att jag inte ser ut sådär som på bilden... än! :)

Med tjejerna så klart! Båda är gifta med riktigt bra karlar och bilderna är ifrån deras två möhippor. En fick skämma ut sig på stan i lussebulle-halsband (vilket jag inte tycker är så farligt) och den andra fick vara Mimmi-pigg och sälja kådisar, sorry about that gumman :) Båda kvällarna avslutades med god mat, fest och för mycket alkohol.

Min familjs hundar. Ringo och Lipton. De gör mig alltid glad!

Detta gör mig så otroligt glad. Mitt liv har tagit en ny vändning. Mitt liv kommer aldrig mer bli detsamma igen. Jag ska bli mamma!

Midsommar vid vårt landställe i skärgården.

I mars förra året mötte vi våren i Paris. Vi gick gata upp och gata ner i vackra vår-Paris. Vi åt baugetter, fikade på mysiga kaféer, åt fantastiska middagar, såg otroliga byggnader och utsikten från Sacre Cour. Vi var lagom salongsberusade och sprang runt nere på gatorna vid Moulin Rouge i Montmartre-området. Vi bodde på ett mysigt äkta franskt hotell och köpte frukost i små gulliga stånd rakt över gatan i Montmartre. Paris är en all time favorite!

Frågan är inte vilka som ställer upp för mig, frågan är vilka jag ställer upp för.

Man gör så gott man kan för dem man älskar och bryr sig om. Men för mina systrar ger jag mitt liv. Utan tvekan.

När jag var bridesmaid på min fina väns bröllop. Bruden och M-A är mina fina närmaste.

Min äldsta nu kvarlevande vän, obeskrivligt lojal och god vän.

Min B som är som en syster. I vått och torrt.

Dessa 4 är mina närmaste.

När jag kom hem en sommardag 2009 stod denna cykel mitt i lägenheten och väntade på mig. Världens bästa cykel! A tyckte det var dags att vi började cykla, sagt och gjort... Under höst, vår och sommar cyklar jag i princip över allt i Stockholm. Den bästa investeringen man kan göra, både för miljön och din hälsa.

 

Jag har somnat på soffan och min kompis B tycker att ett litet fruktskämt var på sin plats...

Åren 2003-2005 jobbade jag som kallis på Teaterbaren i Kulturhuset. Jag bodde i min första egna lägenhet på St.Eriksplan och levde rent ut sagt loppan. Jag festade och jobbade i skift, jag åt pizza från pizzerian i mitt hus och handlade all min mat på 7eleven på andra sidan gatan. Det var även då jag för första gången träffade A på Debaser en blöt lördagsnatt, men jag var totalt ointresserad, men hos honom sådde jag ett frö som blev en blomma många år senare :)

 

Jag hade tydligen Nalle Puh-tavlor i min första lägenhet (och även min Nalle Puh-samling av nallar upphängda på väggen, som någon trofésamling). A pratar fortfarande om hur förskräckt han blev första gången han var där. Han var övertygad om att jag hade någon form av diagnos som inredde med Nalle Puh-grejer.

Det här blev lite knivigt. Jag anser inte att det finns någon jag kan berätta ALLT för. Jag har vänner jag kan prata om nästan allt med, där kan jag ventilera, gråta, skrika och bara babbla på. Men ALLT skulle jag inte berätta för dem. Det finns ingen jag skulle säga allt till, utan folk får olika delar- i olika omgångar. Det är lite klyschigt det här med att "min bästis kan jag berätta allt för" jag tror inte på det, ingen vet allt om någon. Så det blev en bild på mig själv, jag vet ju allt om mig. Det blir bra.

A woman's heart is a deep ocean of secrets.

Min pappa är väldigt snäll. Även om jag inte alltid kanske har tyckt det så vet jag idag att han är snäll. Speciellt mot mig, hans enda barn. Han har dragit upp mig ur knipa efter knipa och alltid funnits där.