Nu går det fort i svängarna känner jag. Fick ett samtal av min gynekologläkare idag. Hon hade pratat med Huddinge sjukhus om det här med vårdgarantin. Huddinge hade svarat att det stämmer, men att det är så himla många som står i kö i Stockholm att de kan endå inte kan erbjuda platser just nu och mest troligt kommer väntan för oss bli längre än 3 månader iallafall. Jag blir så trött!

Så nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag har en tid den 27/9 hos min gynekolog för att börja behandlingen för privat IVF och vi bestämde att den tiden skulle stå kvar. Imorgon måste jag alltså ringa Vårdkansliet igen och luska lite hur det ser ut för mitt ärende. Men mest troligt kan de inte svara på något egentligen då det bara var ett par dagar sen jag anmälde mig och Huddinge redan svarat min läkare att de inte kommer kunna hålla vad vårdgarantin lovar. Fan fan fan!

Jag kan tänka mig att utomstående kanske tycker "vadå vänta ett par månader och se", men det finns liksom inte i min värld att vänta med något. Jag har väntat hela mitt liv, min kille har väntat hela sitt liv. Så många ägglossningar, sjukhusbesök, vaginala ultraljud, hormonsprutor, piller, rätt kost, ingen alkohol, ingen tobak, ha sex sex sex nu nu nu- och allt slutar endå med mens. JAG KAN INTE VÄNTA MER!

Jag funderar på om vi ska köpa EN IVF-behandling nu, och starta med hormoner den 27:e september... så vi har något hopp den här hösten. Och sen se hur snabbt Huddinge och landstinget lyckas ordna IVF-tider åt oss. Kanske lagom till att första privat-IVFen är över. Ska snacka med A när han kommer hem ikväll...


Fan nu ska man lyckas sitta med examinationsuppgiften också, när allt jag kan tänka på är det här. Suck!