En morgon under vår morgonpromenad på stranden i somras börjar A plocka stenar.



"Vad gör du?" frågade jag.



"Jag håller på med en grej", svarade han. "Vänta så ska du få se".



"Det är ett hjärta till dig".



"Varsågod".



Idag ligger fyra av stenarna på vårt fönsterbräde hemma i sovrummet. Två ser ut som hjärtan, en är rutig och en är en perfekt formad sten.

Ljusa minnen inför mörka höstdagar.