Alla borde va faddrar.
Jag har en kompis som berättade...
Att när hon gick igenom en riktigt jobbig period i sitt liv, lovade hon att, om hon bara klarade sig igenom den här perioden skulle hon göra något gott för världen. Hon skulle bidra med något viktigt.
Sagt och gjort, hennes jobbiga period kom till ett slut och hon hade nu alla chanser i världen att bara skita i det hon lovat sig själv. Men hon höll sitt löfte och anmälde sig till SOS-barnbyar. För någon månad sen var jag hemma hos henne och på hennes kylskåp satt en bild på en fantastiaskt söt liten flicka ifrån Venezuela som får bo i en barnby då hennes föräldrar har dött. Det krossade mitt hjärta när jag föreställde mig denna lilla flickas öde, tänk om om inte barnbyarna funnits!
När jag kom hem funderade jag riktigt noga och kom fram till att som blivande lärare och en dag blivande mamma, måste jag också bidra med något gott till världen. Jag anmälde mig på SOS-barnbyars hemsida och läste även på vad exakt ens pengar går till och hur barnbyarna fungerar.
Jag får inte ihop mycket pengar varje månad med mitt studentbidrag + lån. Av de pengar jag tjänar på mitt extrajobb går jag i princip jämt ut. Men 200:- i månaden kan jag avvara. Jag köper inte det där extra, utan skänker hellre bort dem till mitt fadderbarn. Om du har ett heltidsarbete med fullön, är väl inte pengarna ett problem?
I barnbyarna finns tillgång till mat, kläder, tak över huvudet och grundutbildning och sen en praktisk utbildning, så att när de blir 18 år kan försörja sig på sitt yrke. Alla barn har också en "mamma" som ansvarar för dem och ger dem det där vi alla behöver: närhet, kärlek, uppmuntran och stöd.
Jag tycker att vi alla ska bidra till en bättre värld och alla vi som kämpar för att bli gravida där ute, har nog en extra plats i våra hjärtan för barn utan föräldrar. När min kille frågade varför jag gjorde detta svarade jag: "man kan inte förvänta sig att få bli mamma, om man inte kan skänka 200kr/månaden för att någon annan ska få ha en mamma.
Ps, här om dagen fick jag mitt första brev från SOS-barnbyar med en bild och information om mitt fadderbarn. Jag kan säga er att det var en sån otroligt fin gåva att få se den lilla flickan ifrån Ukraina som hette Anna som jag hade blivit tilldelad. Vad härligt att veta att jag bidrar till att göra hennes liv bättre, hon som kom till världen en varm junidag och det enda i världen hon hade var sina föräldrar- som idag, inte finns mer. Den sorg och smärta hon upplevt, ska ingen och framför allt inte ett litet barn behöva lida igenom. Jag vill bidra till ett bättre liv för barn som har det svårt, vill inte du?
Kommentarer
Trackback
