... med puregon och dag 5 med orgalutransprutan och jag känner absolut ingenting i äggstockar eller mage. Tänk om det slutat växa? Jag är så orolig. Läkaren sa att om ett ägg är mkt större än de andra finns det risk att de andra äggen drar sig tillbaka och somnar igen.

Igår kväll lyckades jag vara ganska snäll mot A, inge bråk (typ :)). Jag var tvungen att anstränga mig annars hade han dragit ut på konsert och druckit öl med grabbarna. Haha. Vilket jag förstår, stackarn blir så ledsen när jag skäller och hetser upp mig för han "råkar" ha fel tonläge när han svarar på något, häller upp för lite kaffe i min kopp eller råkar ha tappar äggskal i äggröran. Men som sagt, igår var jag så snäll jag bara kunde och vi tittade på film och åt ostbricka :)

Har fetångest inför imorgon. samtidigt vet jag att detta är inget inför den ångest jag kommer ha inför äggplock... telefonsamtalet om äggen delat sig... testdagen... fram till vecka 12 om jag får plus... om barnet är friskt... förlossningen... när barnet sover... när barnet börjar gå runt... när barnet ska flytta hemifrån... Haha. it's a never ending story :)

Jag har ett jätteviktigt möte med min handledare och examinator angående uppsatsen på universitetet mellan 10-12 på måndag. Så jag HOPPAS verklingen att gyn inte bara har tider till mig just då. Även om jag såklart skulle prioritera IVF-bebis-graviditet först, så känns det surt att min uppsats hamnar i kläm. För livet blir extra jobbigt om jag får minus och samtidigt kuggar med uppsatsen och inte blir examinerad lärare som tänkt.