Ruvardag 15
Idag vill jag skriva om det här med vänskap. Det är inte riktat till någon av mina vänner som läser den här bloggen, så ta inte åt er. Men jag har en vän som jag alltid varit nära med och genom den här resan tycker jag hon endå påvisat stort engagemang trots att hon lever ett helt annat liv än mig och inte riktigt kan relatera till vad jag går igenom. Hon har alltid lyssnat och försökt ge mig styrka och råd.
Men när jag berättade om mitt plus här om dagen fick jag bara tillbaka. "Grattis så mycket".
Jag har en annan vän som blev helt tårögd, kramade mig och så skrattade vi åt det hela. Jag kanske är känslig och kanske inte ska tro att alla ska bli lika glad som jag, men jag blev besviken, även om jag försöker att inte va det... Jag får fan ett mer grattis på min födelsedag, om jag får ett nytt jobb eller om jag skulle förlovat mig. Men inte när jag är gravid och hon vet att hela mitt liv kretsat kring det här i flera år och vilken sorg det har varit. Jag vet att jag inte borde sätta några förväntningar på hur andra ska betee sig, men hur kan man låta bli att inte göra det?
Status: kraftig molvärk i magen och ont i bröstvårtorna. det liksom sticker i dem. de har blivit stora som hallon och mörka. uppenbart mer känslig.
Din vän blev säkert chockad? Dynamiken kommer att ändras etc. Hon är säkert jätteglad för din/er skull. Ge henne lite tid bara :)
Förövrigt så tycker jag att det är dags för mig att gratta så mycket för i min bok så ÄR du på tjocken och jag är så glad. Äntligen!! Har ni några förslag på namn?
Finns på det vanliga stället om du vill prata.
Pussen på dig och tussen :)
xxx
Hmm.. ja jag vet inte riktigt varför det blev så. Testa att prata mer om det och se vännens reaktion? Nää jag vet inte jag ! Har bara berättat för ett fåtal men iom att det är så tidigt känner jag mig inte helt säker på att det verkligen är ett plus (ska testa strax igen mannen är påväg att köpa test). Så jag har väl låtit inte sådär skitglad när jag berättat därav en ganska mild reaktion.. Ska bli skönt när jag verkligen VET. Kände en del molvärk inatt/imorse men nu är det borta. Hoppas så att det är pyret som bökar in sig där inne!!
Kan det inte var så att hon längtar efter barn själv, även om hon lever ett annat liv? Den längtan kan man ju bära på utan att man själv har fattat det. Sen är det ju så att det blir en skillnad. Ett nytt liv växer i dig och det är inte mycket som är större än det. Inser man det så kan ju ens eget liv plötsligt kännas lite futtigt... Hon är säkert glad för din/er skull, men vet kanske inte hur hon ska uttrycka sig. Jag hoppas att det är så! Kanske behöver tid att smälta det också. Och grattis förresten!!! Det har jag inte hunnit med att skriva. Har inte haft så mycket internettid på sista tiden. kram kram
Hej! Jag har en nära anhöring som nu är gravid med hjälp av IVF. När hon berättade för mig att hon var gravid fick hon också bara ett, Grattis! Nu i efterhand inser jag att det var MIN rädsla för att graviditeten inte skulle bli långvaring som gjorde att jag inte kunde glädjas. Oro!
Tror att det kanske tar ett tag för din vän att smälta och ju längre in i graviditeten du kommer ju gladare kommer hon att bli.. Ju mer kommer ni kunna glädjas tillsammans. Lycka till med allt!
